Visar inlägg med etikett Guy Ritchie. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Guy Ritchie. Visa alla inlägg

fredag 26 juni 2026

In the Grey (2026)



"Men vad tusan detta är ju Guy Ritchies nya film, vad härligt" tänkte jag när förtexterna rullade. 

Jag hade valt filmen på genre och att det var Henry Cavill och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna. Det verkade vara en lovande film enkom på deras egna meriter. Nu blev det added value med Guy Ritchies handhavande och glimt i ögat. Han förstår att man inte behöver ta allt på så himla stort allvar.

Javisst, jag är ett fan av Ritchies filmer, inte minst de som kommit ut senaste åren. The Gentlemen med Matthew McConaughey och Hugh Grant var en stor positiv överraskning och superbt underhållande. Wrath of Man med Jason Statham var en svettig thriller helt i min smak. Operation Fortune: Ruse de Guerre med Jason Statham (igen) och Hugh Grant (igen) var en underhållande liten dagsslända och The Ministry of Ungentlemanly Warfare med Henry Cavill och Alan Ritchson var överraskande som tusan då den visade sig vara en BOATS. Jag har också sett The Ciovenant med Jake Gyllenhaal och den var helt ok, kanske lite mer åt det seriösa hållet, men underhållning för stunden ändå.

Ok, så jag gillar Guy Ritchie. Han verkar ju också gärna återkomma till välkända skådespelare som han arbetat med tidigare. Här har vi då Henry Cavill (igen) och Jake Gyllenhaal (igen) som arbetar för Eiz González karaktär, en ung och vacker kvinnlig förhandlare inom big business på gränsen mellan lagligt (vitt) och olagligt (svart), dvs In the Grey.

Damn, vad jag gillade vad jag såg. Perfekta filmen för en fredagskväll efter en lång arbetsvecka. Ok, så snart filmen är slut och man börjar dissikera detaljer så håller det ju inte. Manus läcker som ett såll, men wtf det gör ju inget med en film som denna. Den ska bara leverera på vad den lovar; en thriller med snygga människor som gör coola saker och en hel del action.

Filmen är uppbyggd som en heist movie där vi ser planering och genomförande som såklart inte blir exakt som de tänkt sig. Givetvis är uppdragsgivare i denna värld inte att lita på, något som Roger Moore och Richard Burton fick lära sig redan i De vilda gässen från 1978.

Jag väljer att hylla upplevelsen under titten över petigt och surt analyserande i efterhand.

Betyg: 3/5

fredag 17 maj 2024

The Ministry of Ungentlemanly Warfare (2024)


När jag såg att Guy Ritchie hade en ny film ute blev jag genast nyfiken. Jag har varit ett fan av hans filmer från de senaste åren, The Getlemen och Operation Fortune. De är fantastiskt välgjorda med en perfekt tonalitet och idel bra skådespelare, upphöjd underhållning.

Dagens film var dock något så oväntat som en verklighetsbaserad krigsfilm om andra världskriget. Helt klart något annat än jag väntade mig.

Men, not to fret, detta var otroligt underhållande också. Jag utgår från att man tagit sig stora friheter med filmens manus och de verkliga händelserna var säkert inte lika muntra. Men i Guy Ritchies händer har detta blivit en charmig, heist-film med glimten i ögat, som en James Bond-film men ändå lite annorlunda. Vinkningen till Bond-filmer är inte tagen ur luften. Både verklighetens "M" (Cary Elwes) och Ian Fleming (Freddie Fox) är med i denna film tillsammans med Winston Churchill (Rory Kinnear).

Filmens överlägset mest lysande stjärnor är dock Henry Cavill i rollen som Gus March-Phillips, teamets ledare. Denne Gus anses enligt the internets som inspirationen till Ian Fleming när han hittade på James Bond. Den andra stjärnan är den fantastiske Alan Ritchson i rollen som dansken Lassen. Ritchson känner vi igen och älskar från tv-serien Reacher. 

Gus March-Phillips kommandogrupp ska sänka ett skepp i en spanskkontrollerad hamn nere i västra Afrika. Spanien var "neutralt" vid denna tiden (dvs icke-officiellt på tyskarnas sida) och engelsmännen var tvungna att göra detta som en hemlig operation. Filmen är som bäst under inledningen när vi introduceras till teamet och får följa hur planen utvecklas. Precis som vanligt i heist-filmer. Den är också som bäst under andra halvan när planen genomförs inklusive alla problem som uppstår och hur teamet får lösa dem allt eftersom.

Under mittenpartier får vi följa Majorie (Eiza González) och Heron (Babs Olusanmokun) som är under cover på plats i hamnen. De är helt ok, men filmen tappar lite i tempo. De ska dupera den sadistiske tyske kommendanten i området, Heinrich Luhr (Til Schweiger). Det blir ganska spännande ett tag men den tråden rinner lite ut i sanden tycker jag.

Men detta har ingen stor betydelse för det övergripande intrycket. Detta var förbaskat underhållande. Håller den som historiskt dokument? Har ingen aning, har inte läst på, men antagligen inte. Det gör mig intet.

Betyg: 4/5

måndag 6 november 2023

The Covenant (2023)



The Covenant är en påhittad historia om en av amerikanarna anställd afghansk översättare som råkar illa ut då hans kollegor åker hem till USA. Den bygger inte på en specifik historia utan på en verklig situation rent generellt sett. 

En av mina käpphästar är att vissa genrer vinner på att vara BOATS, based on a true story, och det är framför allt krigs- och sportfilmer. Problematiken filmen behandlar är välkänd, den har också kommit upp angående översättare som arbetade med de svenska trupperna som stationerades i Afghanistan.

Filmen är regisserad av Guy Ritchie och den är ett avsteg från hans vanliga actionkomedier som ingen tar på allvar. Denna film har ett budskap och handlar om ett verkligt problem. Vet inte om det var hans samvete som hört av sig eller om det bara för att "casha in".

I huvudrollerna ser vi en vältränad och skäggig Jake Gyllenhaal som Master Sgt. John Kinley samt det för mig nya ansiktet Dar Salim som översättaren Ahmed Abdullah Yousfi. Skådespeleriet var innerligt dvs de båda var seriösa och gav allt för sina karaktärer. Personligen tyckte jag att Salim var filmens standout. Han hade en mindre yvig roll än Gyllenhaal men han hade ett stoiskt lugn och vemod som jag uppskattade mycket.

Filmen var i partier mycket spännande. När slutet närmade sig var jag nyfiken på att se vilket typ av slut de skulle välja; det realistiska eller ett Hollywood-slut. Det realistiska hade varit sorgligt, tungt och antagligen lämnat åskådaren med en massa obehagliga tankar. Hollywood valde Hollywood tråkigt nog.

Betyg: 2+/5

fredag 7 april 2023

Operation Fortune: Ruse de Guerre (2023)



Jag roades mycket av Guy Ritchies bland filmfolk dissade The Gentlemen som kom häromåret, så pass till den grad att jag hade med filmen på min topp 10 från 2019 till och med. Nu har den andliga uppföljaren kommit, Operation Fortune: Ruse de Guerre. Detta är inte en bokstavlig uppföljare mer än att det är Guy Ritchie, han har samma manusförfattare med sig och att Hugh Grant spelar en viktig och fantastiskt underhållande biroll.

Hugh Grant står ut i filmen tillsammans med Audrey Plaza, de är båda ljuvliga i denna film. Övriga kända ansikten är Jason Statham, Cary Elwes, Josh Hartnett, Bugsy Malone och Eddie Marsan. Josh Hartnett är kanske inte en ny DeNiro men han har allt sina skills inom komedi, något vi lärde oss redan från "buddy cops"-komedin Hollywood Homicide från 2003.

The Gentlemen var en skruvad actionkomedi som spoofade gangsterfilmen. Dagens film är istället en spoof på Mission: Impossible-serien. Omöjliga uppdrag för ett briljant team där alla har sina specifika roller. Så storyn är inte det viktigaste, det är som vanligt en red herring som jagas. Istället ä det dialogen, karaktäerena och sköna miljöer som står i första rummet.

Filmen var underhållande och hade ett galleri med lustiga birollskaraktärer. Men framför allt var den ROLIG, och det är välkommet.

Betyg: 3+/5



tisdag 13 juli 2021

Wrath of Man (2021)

Wrath of man är den senaste actiondängaren med Jason Statham. Jag gillar skådisen mycket men jag är kanske inte lika förtjust i honom som vissa... Hrm, Filmitch. 

Statham brukar vara superstabil i sina roller där han spelar tysta starka män med våld i sinnet. Detta är en genre där likar som Denzel Washington (Man on fire och The Equalizer), Tom Cruise (Jack Reacher) och Keanu Reeves (John Wick) alla strävar om att vara kungen på kullen.

Eftersom det är en Guy Ritchie-film skulle man kunnat gissa att detta skulle vara en film med glimten i ögat och en hel del humor men då skulle man ha fel. Detta är en hård och dramatisk action/crime/thriller. Den blandar inte in "one liners" som skulle riskera förta det dramatiska inslaget. Filmen är mörk och inte så lite sorglig till sitt innehåll. Den film jag mest tänkte på var faktiskt Michael Manns mästerliga Heat, även om denna inte nådde upp till dess nivå. Däremot slår den Gerard Butlers Den of thieves rejält.

Jag skriver inte så mycket om handlingen då filmen avnjutes bäst utan att veta någonting alls. Historien berättas med bruten tidslinje så det är något av en mysteriefilm också. Detta blev mycket effektivt i denna film.

I övriga roller ser vi Holt McCallany, Josh Hartnett, Andy Garcia, Jeffrey Donovan, Eddie Marsan och Scott Eastwood, ni vet Clintans son. Clintan! Det var länge sedan jag tänkte på honom. Mmmmmm. Fin kille det.

I en era där många filmer har antagit en ironisk eller lekfull ton, vilket jag ofta gillar, kändes det ändå fräscht med en film som är allvarlig, spännande, och rejält våldsam. Jag gillar den!

Betyg: 4/5 

onsdag 26 februari 2020

The Gentlemen (2019)


Om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig fattat storheten med Guy Ritchie. Hans tidiga filmer som "Lock, stock and two smoking barrels" och "Snatch" blev väldigt omtalade men jag var inte helt sålda på dem. Halvdana crime-komedier från det brittiska samhällets kloaker. De skitiga arbetarklassmiljöerna var inget för mig tydligen.

Döm om min förvåning när denna film så dyker upp. Den visades otextad på Stockholms filmdagar i januari och jag valde att se den mest på grund av avsaknaden av bättre val samt att en del kul skådespelare var med i filmen. Det var inte regissör och manusförfattaren Guy Ritchie som drog mig till filmen, men jag får nog krypa till korset och lyfta på hatten. Bloody well done! Brilliant job, geezer. Bollocks, wanker. Cheers, mate!

Detta är för crime-komedin vad "Knves out" är för pusseldeckare. Trots jag inte uppfattade all lustig dialog, och det finns lika mycket av det i denna film som i "Knives out", älskar jag den av samma anledningar; lekfullheten, de mustiga skådespelarinsatserna, det roliga manuset, alla twistar och vändningar och en mycket bra tajt regi. I'm gobsmacked.

Skådespelarensamblen i denna film är imponerande. Visst, den når inte upp i samma nivå som "Knives out" men ändå. Vad sägs om denna skara? Matthew McConaughey, Colin Farrell, Hugh Grant, Charlie Hunnam, Eddie Marsan och Michelle Dockery? Mr Grant sticker ut i en för honom ovanlig roll, Mr Farrell spelar rollen som kan ha varit skriven för Mr Pitt och Mr McConaughey är Mr McConaughey. Starka kvinnliga karaktärer lyser dock med sin frånvaro, även om jag gillar Ms Dockery i filmen är hon för få och väger för lätt. Manus gör henne inga tjänster heller. Man blir lite förvånad då filmen ändå är från nådens år 2019... men detta är en grabbarnas film.

Och kläddesignerns. Om det fantastiska huset var som en egen karaktär i "Knives out" är nästan herrarnas kläder lika iögonfallande i denna film. De är mycket snyggt klädda! Nej, inte du Mr Farrell, du är undantaget.

Jag gillar filmen och ser fram emot att se den med textning så att jag lättar kan uppfatta alla detaljer i dialogen.

Betyg: 4/5

Lyssna på Shinypodden Special om Toppfilmerna från 2019, del 1 , del 2.

Andra tankar om filmen:
Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord
Christian på Movies-Noir





onsdag 19 augusti 2015

The Man From U.N.C.L.E. (2015)


Jag hade aldrig i mitt liv gått och sett denna film på bio om den inte blivit vald till månadens filmspanarträff. Jag har inte sett tv-serien och har därmed absolut ingen som helst nostalgisk känsla för den. Jag blev till och med förvånad när kompisarna berättade att den faktiskt gick på svensk tv när vi var små. För det andra är filmen regisserad av brittiske casanovan Guy Ritchie, Mr Madonna ni vet. Jag har alltid tyckt att hans filmer är medelmåttiga. Det bästa han gjort är Sherlock holmes-filmerna men de är bra mest pga Robert Downey Jr. Till sist trodde jag att detta skulle bli en film som påminde om en annan film från året som skojjar med agentgenren - Kingsman, en film som jag verkar gillat minst i hela gänget.


Med låga förväntningar kan man nästan bara bli positivt överraskad och det blev jag i detta fall. Filmen är inte jättebra men jag hade en ganska trevlig stund på biografen, utan tvekan. Till skillnad mot Kingsman: The secret service hade denna film fullvuxna karaktärer och skådespelare. Det var inte samma "young adult" vibb över denna film. Jag gillade alla tre huvudrollsinnehavarna med vårt svenska ess Alicia Vikander is spetsen. De två manliga rollerna spelades av Henry Cavill och Armie Hammer. Coola snubbar som passade in i agenthistorien.

Om skådespelarna var filmens styrka var den hoppiga känslan i filmen dess största svaghet. Ibland var det en ren spoof som gjorde sig lustig över spiongenren, ibland ville den vara cool, ibland lite spännande, ibland nästan slap stick och sen helt plötsligt i allt detta fick vi en tung scen om andra världskriget och fruktansvärda brott som begick då.


Om alla dessa scener per design har givits olika stämningar är det ett monumentalt misstag av den gode Guy. Men jag tror inte att det är per design. Min bild av Ritchies filmer är att han allt som oftast verkar kopiera andra regissörers filmstilar. Ibland försöker han göra "Quentin Tarantino". Här har han kanske försökt göra "Edgar Wright"? Om han är en härmapa kan det förklara varför filmen känns så ojämn och oharmonisk i feelingen.

Filmen var upp och ner men visningen var bra. Hade i och för sig en crazy lady vid sidan av mig till vänster. Mina filmspanarvänner satt till höger men jag ångrade lite att jag inte valt en Carl-plats där ett tag. När en gigantisk biograf är fylld till max tio procent måste de få besökarna inte nödvändigtvis knö ihop sig som packade sillar. Crazy.


Men allt som allt. Lättsam underhållning. Har redan glömt det mesta från filmen. Var det kanske Vikanders dans i pyjamas som var filmens hela behållning? Jag ger The man from U.N.C.L.E. två tortyrmetoder av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Filmen var månadens filmspanarfilm. Denna gång valdes filmen av Fiffi. Vad tyckte de andra spanarna? U.N.K.E.T eller U.N.D.E.R.B.A.R.T.?
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito - om film
Fredrik on Film
Har du inte sett den?

torsdag 21 juni 2012

Sherlock Holmes: A Game Of Shadows (2011)


Are you sure you want to play this game?

Efter jag sett Robert Downey Jr fara omkring som Tony Stark i The Avengers var jag sugen på mer av honom. Det fick bli den nya Sherlock Holmes-filmen. Återigen har Guy Ritchie, Madonnas fd make, regisserat. Den första Sherlock Homes-filmen var en underhållande action-äventyrsfilm med en hel del humor. En perfekt matinéfilm. Jag väntade mig något liknande från denna film.

I denna uppföljare får vi följa Sherlock och en motvillig Dr. Watson i en match mot skurkarnas skurk Dr. Moriarty. Sherlock har nu mött sin överman, eller har han?  I filmens inledning gifter sig Dr. Watson, men istället för en romantisk smekmånad i Brighton måste den gode Watson bistå Sherlock i kampen för att rädda världsfreden och motverka Dr. Moriartys planer på världsherravälde.

Robert Downey Jr är som vanligt underhållande som Sherlock Holmes. Hans rolltolkning här påminner mycket om hans Tony Stark i Iron man-filmerna. I filmens inledning återser vi Irene Adler en kort stund innan hon slås ut ur spelet som den bonde på schackbordet hon var. Rachel McAdams är bra i rollen som miss Adler och det klickar i personkemin med Downey Jr.

Under resten av filmen spelar den svenska Noomi Rapace den kvinnliga huvudrollen som spåkvinnan Simza. Jag får här ännu mer vatten på min kvarn. Jag har riktigt svårt för henne och hon underpresterar kraftigt i denna film. Fel på skådespelaren eller regissören? Detta är inte ett tungt seriöst drama, detta är inte en Norén-pjäs. Men likväl är Rapace stel och kall och hon gör inte sin karaktär alls så fyllig som den skulle kunnat vara. Trots den korta tid Rachel McAdams är med i filmen är hon mycket mer intressant att följa än Rapace. Trist att vi får fram en svensk "stjärna" och så är hon så intetsägande och tråkig. Detta är en film och roll som verkligen kunde lyst av glädje och lite glimten i ögat, men det klarar Rapace inte av att leverera.

Självklart går det inte att se denna film utan att jämföra med den ypperliga tv-serien Sherlock som  just avverkat säsong två. Tv-serien Sherlock är mer seriös känns det som. Den har generellt sett bättre manus, handling och i många fall skådespelare. Även om både filmerna och tv-serien har förvanskat de ursprungliga Arthur Conan Doyle-berättelserna så ligger tv-serien närmare böckerna än vad filmen gör. Tänk på att Sherlock i böckerna löser otroligt komplicerade men oansenliga brott, dvs det är inte världskrig eller världsherravälde som står på spel. Det är uppdrag för James Bond. Sherlock Holmes löser små brott och vardagsproblem, men på sitt eget unika sätt.

Sherlock Holmes: A game of shadows var ungefär så som jag trodde. Detta är en frejdig äventyrsfilm i högt tempo och med glimten i ögat (från majoriteten av skådespelarna i alla fall!). Till det får man lite spänning, lite trickfilmning, och en Robert Downey Jr i mellanform.

Jag ger Sherlock Holmes: A game of shadows tre svaga soffförklädnader av fem möjliga.

Betyg: 3/5

söndag 4 april 2010

Sherlock Holmes (2009)


Why are you always so suspicious?
Should I answer chronologically or alphabetically?

Jag ska börja med vad jag gillar med denna filmen. Robert Downey Jr. som Sherlock är bra, mycket bra. Han är ju allt som oftast bra, han har en glöd som syns genom plasman. Hans "side kick" Dr. Watson spelas förträffligt av Jude Law. Men framför allt roades jag åt Sherlocks "love interest" Irene Adler, spelad av Rachel McAdams. Hon är härlig och deras smågnabbande fram och tillbaka var kul. Dialogen är bra om än något komplicerad för en trött arbetare en fredagskväll.

Vad som inte är lika bra är att den är regisserad av Guy Richie, f.d. Mr Madonna. Jag har alltid tyckt att han är överskattad som regissör. Hans filmer är tölpaktiga, bråkiga på fel sätt och ganska ointressanta. Här har han dock tagit sig an en av litteraturens stora hjältar och det är tydligt att detta är ett upplägg för en ny "franschise". Jag välkomnar fler filmer om den kick-boxande Sherlock och att vi ska få se hans stora kamp mot professor Moriarty vilken vi bara ser i förbifarten i denna film.

Nåväl detta är en film jag kan rekommendera och den får en svag trea.

Betyg 3/5