Rebel Moon - Part One: A Child of Fire (2023)

Rebel Moon - Part One: A Child On Fire är Zack Snyders fusk-Star Wars. I en galax nära dig där det mesta som släpps ut av Kathleen Kennedy är mer eller mindre uselt kommer alltså den älskade/hatade filmskaparen Zack Snyder ut med den första filmen i ett eget Star Wars-universa. Quelle spectaculaire!

Jag såg en recensent som siade om att alla som hatar Snyder kommer att hata Rebel Moon av samma anledningar, och på samma sätt, att alla som älskar Snyder kommer älska Rebel Moon av samma anledningar. Det är en intressant spaning tycker jag och den kan  mycket väl stämma.

Jag har gillat en del av hans tidigare verk som "300", remaken av Dawn of the Dead, Watchmen och Sucker Punch. De är kanske inte direkt fyllda av djupa karaktärer och sylvass dialog men de är i alla fall snygga och väldigt underhållande. Jag har däremot inte varit förtjust i hans DCEU projekt. Så jag visste inte inom vilken grupp jag skulle hamna, hata eller älska?

Nåja, varken eller, såklart. Jag hatar sannerligen inte filmen utan fann den mycket underhållande under titten. Sen kan jag inte med gott samvete säga att den är jättebra inom många klassiska mått mätt som story, karaktärer, dialog och sådant. Men den är njutbar på något lustigt sätt. Jag tror att jag direkt "tunade in" på att detta är en kärleksfull lek med genren i stort och Star Wars specifikt. Vi får oss tillgodo en massa kärleksfulla blinkningar och homager till alla möjliga serier och filmer i genren. Sci-fi and fantasy that is!

Storyn är simpel. Snyder gör De Sju Samurajerna fast i space. Det funkar! Under titten fick jag en massa positiva impulser då jag blev påmind om The Expanse, Firefly, Asimovs Foundation och Rogue One. Det är som att Zack har stjälpt i allt möjligt gott i en bytta och rört om. Jag såg också likheter med Gladiator, The Witcher och Inglourious Basterds. Tänk vilken underbar soppa! 

Bra film då? På samma sätt som Martin Scorsese gör sina filmer? Nej, sannerligen inte, och det är ok i min bok. Jag hade en himla kul stund framför duken. Det är en fantasieggande värld med en massa coola miljöer och häftiga figurer, och när jag såg designen på ett rymdskepp som såg precis ut som en Firefly Series 3, fast fullt bestyckad med vapen, blev jag lite varm om hjärtat.

Betyg: 3/5

The Gentlemen (2019)

Om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig fattat storheten med Guy Ritchie. Hans tidiga filmer som "Lock, stock and two smoking barrels" och "Snatch" blev väldigt omtalade men jag var inte helt sålda på dem. Halvdana crime-komedier från det brittiska samhällets kloaker. De skitiga arbetarklassmiljöerna var inget för mig tydligen.

Döm om min förvåning när denna film så dyker upp. Den visades otextad på Stockholms filmdagar i januari och jag valde att se den mest på grund av avsaknaden av bättre val samt att en del kul skådespelare var med i filmen. Det var inte regissör och manusförfattaren Guy Ritchie som drog mig till filmen, men jag får nog krypa till korset och lyfta på hatten. Bloody well done! Brilliant job, geezer. Bollocks, wanker. Cheers, mate!

Detta är för crime-komedin vad "Knves out" är för pusseldeckare. Trots jag inte uppfattade all lustig dialog, och det finns lika mycket av det i denna film som i "Knives out", älskar jag den av samma anledningar; lekfullheten, de mustiga skådespelarinsatserna, det roliga manuset, alla twistar och vändningar och en mycket bra tajt regi. I'm gobsmacked.

Skådespelarensamblen i denna film är imponerande. Visst, den når inte upp i samma nivå som "Knives out" men ändå. Vad sägs om denna skara? Matthew McConaughey, Colin Farrell, Hugh Grant, Charlie Hunnam, Eddie Marsan och Michelle Dockery? Mr Grant sticker ut i en för honom ovanlig roll, Mr Farrell spelar rollen som kan ha varit skriven för Mr Pitt och Mr McConaughey är Mr McConaughey. Starka kvinnliga karaktärer lyser dock med sin frånvaro, även om jag gillar Ms Dockery i filmen är hon för få och väger för lätt. Manus gör henne inga tjänster heller. Man blir lite förvånad då filmen ändå är från nådens år 2019... men detta är en grabbarnas film.

Och kläddesignerns. Om det fantastiska huset var som en egen karaktär i "Knives out" är nästan herrarnas kläder lika iögonfallande i denna film. De är mycket snyggt klädda! Nej, inte du Mr Farrell, du är undantaget.

Jag gillar filmen och ser fram emot att se den med textning så att jag lättar kan uppfatta alla detaljer i dialogen.

Betyg: 4/5

Lyssna på Shinypodden Special om Toppfilmerna från 2019, del 1 , del 2.

Andra tankar om filmen:
Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord
Christian på Movies-Noir

Crimson Peak (2015)

Här har vi en klassisk viktoriansk spökhistoria. Vi får följa Edith som blir insugen i syskonen Sharpes illsinniga väv av smicker, löften om kärlek och svek a la kniv i ryggen eller i kinden. Vi i publiken ska känna Ediths känslor och vi ska skrämmas av alla spöken som hemsöker henne. Allt ackompanjerat av Guillermo del Toros fantasifulla miljöer och färgsprakande kompositioner. Men vem vet, spökena kan ju vara onda. Eller snälla. Vad vill de egentligen?

Jag hade väntat mig en mer ryslig film. Nu var den nästan barntillåten. Ett bra tag. Där mot slutet slafsades det på en hel del. Det är uschligt när de drar vassa eggen över fingrar om och om igen. För att inte tala om kniven in i kinden. Ajjj.

Nu får vi faktiskt stanna upp och fråga oss om Pans labyrinth var undantaget. Har del Toro gjort någon mer film som verkligen är exceptionell? Jag tror inte det. Och Crimson Peak gjorde inte saken bättre. Jag var faktiskt rejält uttråkad under större delen av filmen.

Historien var enkel, men han berättar den lite grumligt. Det känns som att del Toro inte riktigt hade bestämt sig för om det skulle vara en riktig skräckis, en bitterljuv kärlekshistoria eller en fantasieggande saga i 1800-talsmiljö. Utseendemässigt spände han såklart bågen men jag måste ge honom ett "jaha" även för den delen. Crimson Peak var ganska snygg men långt från så snygg som filmer som The Fall eller asiatiska Hero för att ta några exempel.

Filmens behållning var varken Mia Wasikowska eller Tom Hiddelston utan den rödhåriga! Japp, Jessica Chastain som verkar vara med i var och varannan storfilm nu för tiden. Hon är för djäklans bra ändå! Gillar henne.

Nej, jag var inte nöjd. Det går inte att ge denna film en solid rekommendation. Ta istället och plocka upp Tim Burtons Sleep hollow som är en klart mycket mer underhållande skröna i samma genre.

Jag ger Crimson Peak två röriga genremixar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Vill du läsa mer? Skrev mina vänner i salongen av rädsla tro?
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord

Pacific Rim (2013)

Haven't you heard Mr. Beckett? The world is coming to an end. So where would you rather die? Here? or in a Jaeger!

Jag hade hört denna film nämnas på podden. Jag hade hört den omtalas på träffarna. Markus och andra hade höjt förväntningarna över alla ribbor som fanns att få tag på. Jag önskade så att jag skulle gilla det jag såg. Jag ville ju verkligen gilla denna film! Ville ju.

Jag var psyched inför att se den. Inte tillräckligt mycket för att pallra mig iväg till bion, men väl hemma i filmrummet med BR... Jag vet inte riktigt vad jag hoppats på. Kanske en actiondängare med glimten i ögat, ni vet den typ av film som Joss är så bra på. Med en massa roliga och ibland smarta referenser. Kanske en mashup av olika filmgenrer. Vad fick jag? Stora monster och lika stora robotar.

Och visst var det häftigt med stora robotar. Och som jag kämpade med att gilla det jag såg. Men ack, efter nyhetens behag lagt sig återstår som vanligt bara story och karaktärer och de var tyvärr ganska näringslösa, ja faktiskt till och med usla. Usla var dock inte alla effekter eller filmens production value. Nej då, det är ett bra hantverk. Men vad hjälper det när vi har trista huvudpersoner och en hjärndöd story. Var är alla roliga element? Var är the stakes? Var är de riktiga actionscenerna?

Jag förstår mycket väl att detta inte är en film som ska analyseras utan bara upplevas. Och om man inte känner att detta är bra in i benmärgen som Fiffi eller Markus så är nog hoppet förlorat. Men med risk för spott och spe har jag ändå någon synpunkt på den orimliga storyn. Jag kan köpa vilka fantasy-filmer som helst så länge filmen håller sig inom de "lagar och regler" som gäller för den värld som filmen utspelas i. De gjorde sig besväret att försöka förklara varför the Jaeger program var på undantag men jag köpte inte det för en sekund. Jag undrade var amerikanska, ryska eller kinesiska arméerna var. Varför inte jacka upp actioninnehållet i en film som denna? Om det kommer monster till jorden från en öppning in mot helvetet kan man tänka sig att mänskligheten skulle använda sig av allt de hade för att värja sig. Även om detta bara är ett actionspektakel gjort för att få visa stora monster och stora robotar så skulle det kunnat bli så mycket bättre med lite bättre idéer bakom filmen. Jag älskar tillräckligt många filmer inom genren "overkligt" så att jag vet att det går att göra. Som det blev nu gav detta mig intet.

Ok, granted, filmen hade säkert varit mer visuellt påträngande om jag sett den på stor duk.

Är inte Burn Gorman som spelar Gottlieb otäckt lik Joseph Gordon-Levitt? Är de samma person till och med?

Filmen hade en scen som var bra. Den hade an annan aura än resten av filmen. Det var en scen med den lilla japanska tjejen när hon var liten och gömde sig från ett monster.

Charlie Hunnam var väl ändå totalt menlös i rollen som hjälten?

Jag ger Pacific rim två tunna manusidéer av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Frankie Go Boom (2012)

Den andra amerikanska obundna filmen jag och Plymen såg denna dag var den skruvade Frankie go boom. Helt crazy film. En kort resumé om handlingen. Frankie lever ensam i en husvagn i öknen i Death Valley. Han har flytt från barndomshemmet och framför allt hans odrägliga bror Bruce. Brodern har under hela deras uppväxt djävlats med Frankie, allt som oftast under idogt videofilmande. Brodern är också en alkoholist, lögnare, tjuv och en kul prick.

Trots bättre vetande låter Frankie sig bli övertalad att komma hem till Los Angeles för familjefesten när Bruce kommer ut från avvänjningen. Efter några lagom osannolika förvecklingar hamnar Frankie och den ung och sköna damen Lassie i sängen men Frankie har lite problem att "få upp den". När Bruce smygfilmat den ofina sexstunden och snabbt lagt upp filmen på en porrsajt tar det hus i helvetet och den galna farsartade svarta komedin är i full gång.

Ett totalt orealistisk manus och en skruvad ton i filmen gör att det är svårt att ta den på allvar. Den lätt absurda vibben över filmen påminner vagt om Kaboom från filmfesten 2010. Frankie go boom är inte lika våldsam, men flera scener är liknande galna. Vad sägs om en transa spelad av jätten bland pojkar, Ron Perlman.

Bröderna och Lissie spelas av Charlie Hunnam, Chris O'Dowd och Lizzie Caplan. Andra notabla biroller görs av Chris Noth, mest känd som Mr. Big från Sex in the city, och den otroligt roliga Whitney Cummings.

Men var det bra då? Jovars, underhållande för stunden tycker jag. Filmen skulle med all säkert också funka bra under en förfest eller vid annat berusat eller roligt tillfälle.

Jag ger Frankie go boom tre porrfilmer utan sex av fem.

Betyg: 3/5