An Inspector Calls (2015)

Även om Green Room inte blev en kandidat för min uppdatering av listan för 2015 så hittade jag guld med den brittiska tv-filmen An Inspector Calls. Detta var en stor positiv överraskning.

Jag är just nu inne i en Agatha Christe-fas och nu när jag sett klart Suchets majestätiska och omfattande tv-serie är jag ständigt på jakt efter nya Branagh-adaptioner eller andra filmer i samma genre... "Whodunnit?" eller pusseldeckare som det också kallas. Pysseldeckare hade varit ett roligare namn men icke.

Ok, så vad är då An Inspector Calls? Well, det ska jag väl inte avslöja här. Men det är inte en berättelse lik Poirot, åtminstone inte på ytan. Jag kan tillstå att ett fåtal Poirot framkallar liknande känslor som denna film men den är i grunden långt från det jag känner till från Agatha Christies verk i alla fall.

Filmen bygger på en teaterpjäs med samma namn av brittiske J B Priestley. Dramat i tre akter uruppfördes 1945, i Moskva av alla ställen. Den är starkt kritisk till borgarklassen och de feta kapitalisterna så valet av premiärort är kanske inte så konstigt (men jo det är konstigt så in i helvete ändå...).

Filmen liknar Green Room i och med att i princip hela handlingen utspelas på en enda plats, matsalen i familjen Birlings gigantiska hus utanför Brumley, Midlands.

Vad som skiljer denna film från Green Room är att alla karaktärer är magnetiska, engagemanget hos mig slår i toppen många gånger om. Handlingen är vanvettigt spännande och skådespelarinsatserna är briljanta. Som filmad pjäs för tv får vi endast nöja oss med två lite kändare namn med David Thewlis som the Inspector och Miranda Richardson som Fru Birling. Men jag vill hävda att alla skådespelarna är av yttersta toppklass, såsom brittiska teaterfolk ofta är. Varje blick, varje lilla rörelse som säger så mycket och varje minimala paus i leveransen av dialogen säger oss åskådare allt vi behöver veta. Detta är en film som inte tar åskådarna för idioter utan litar på att vi förstår, känner in och lider med filmen.

Detta är en fantastisk film och en stark rekommendation till alla som gillar brittiska kostymdramer med utsökt manus och tillika perfeka skådespelarinsatser.

Betyg: 4/5

I'm Thinking of Ending Things (2020)

Missed opportunity! Damn, detta var nog en film jag hade kunnat uppskatta ganska mycket...

Men ack, jag var antagligen på helt fel humör när jag såg den för jag fattade ingenting! Jag fann den extremt sövande och alldeles för lång, olidligt lång. Jag hade mycket svårt att hålla mig vaken och med tanke på dess innehåll blev det som att driva in och ut i drömmar både när jag var vaken och sovande.

Som min bloggarkompis Jojjenito sa är det nog bättre när Charlie Kaufman endast skriver manus och låter någon mindre vrickad person regissera. När Kaufman gör både och blir det lätt allt för... "artistiskt". 

Här har han försökt sig på att filmatisera Iain Reids roman från 2016 med samma titel. Jag har inte läst boken men jag har förstått att den ansågs svårfilmad då mycket av boken är inre monologer och tankar hos Jakes flickvän. Det känns lite typiskt att Kaufman skulle falla just för denna bok...

Så vi får se Jesse Plemons, Jessie Buckley, Toni Colette och David Thewlis i en klaustrofobisk och tidsförvirrad saga om en ung asocial man som tar hem sin nya flickvän på middag hos föräldrarna.

Inget som syns på duken är äkta, men hela filmens handling finns där på duken. Den påminner mig om filmer som Lost highway och Mulholland Dr. men denna är ännu snårigare att ta sig igenom. Inte heller lika tajt filmad eller regisserad. Den är helt enkelt inte i samma klass som filmer från den gode Lynch.

Jag sov mig igenom delar av filmen och därför känns det orättvist att ge den ett lågt betyg, men det är kanske just därför den ska ha ett lågt betyg! Eller hur, va? Och nu när jag har dyrkat upp filmen känns det helt meningslöst att se om den, mysteriefilm som den är, så jag får helt enkelt logga denna under "missed opportunities".

Betyg: 2/5

Wonder Woman (2017)

Är inte ett stort fan av DC Extended Universe. För hur skulle jag kunna vara det när jag inte sett en enda av de första filmerna i serien, två om tråk-stålmannen och så Suicide squad. Trots att jag brukar hålla mig borta från trailers och recensioner hade jag ändå hunnit uppfatta en doft av dålighet innan jag hann se någon av dem på bion, och därefter har jag helt enkelt aldrig känt mig sugen att se någon av dem.

Inte heller den fjärde filmen, Wonder Woman,  låg högst på önskelistan tills jag kom på att jag självklart skulle bjuda med elvaåriga systerdottern Greta på filmen. Det som gjorde mig intresserad var förstås det faktum att filmen är den största på länge om en kvinnlig superhjälte som unga flickor, likt Greta, kan ha som förebild. Det är så tröttsamt och eländigt trist att nästan alla jäklans superhjältefilmer alltid ska ha en kille som hjälte. Inte ens Widow får en egen film. Jädrans vad fel det är.



Sagt och gjort. Jag hämtade upp Greta i Bromma en solig söndag och vi for iväg mot Skandinavien för en lagom kyld biosalong. Det köptes popcorn och Mer. Jag var lite nyfiken på filmen och mycket nyfiken på hur Greta skulle gilla filmen. Det var en spänning som jag inte så ofta upplever längre. Dagarna för uppspärrade ögon inför underverk på bioduken är allt för få nu för tiden.

Ja, men det gick väl bra! Greta var mycket nöjd efteråt. Visst den är sablans lång och vi behövde båda rusa in på toaletterna direkt efter filmen var slut. Var det någon extrascen efter texterna?? Elitgymnast som hon är hade hon lite svårt att sitta still riktigt hela filmen. Det blev mycket riktigt också några stretchövningar i den gigantiska biostolen under den som förväntade tråkiga slutfajten.



På vägen hem frågade jag henne vilket betyg hon gav filmen. Man måste börja tidigt och fostra dem i betygsskalor! Döm om min förtjusning när hon överraskade mig med att förkunnade att hon inte kunde ge ett betyg på en femgradig skala utan det fick bli på en tiogradig. Sweet! Jag visste inte ens om att hon hade koll på olika betygsskalor! Snart har hon säkert konstruerat en egen. I alla fall så gav hon Wonder Woman 7/10. Och det var direkt efter film i bilen på väg hem mot Bromma. Jag kan tänka mig att filmen säkert kan komma att växa en del för henne de kommande dagarna. Greta nämnde att hon inte sett så mycket bio i år. Hon tränar ju fem gånger i veckan så med skola och sena kvällar i hallen finns det kanske inte tid. Hon hade i alla fall sett två tråkiga animerade filmer, denna och så senaste Pirates som mins syster tagit med henne på. Stackarn tycker tydligen att Captain Sparrow är rolig, Greta alltså, oklart vad systern tycker. Jaja, hon växer väl upp vad det lider antar jag.



Greta bröt ner filmen i tre delar. Hon gillade inledningen på amasonernas ö. Vi tyckte båda att den yngsta Diana var frejdig. Men mest gillade Greta scenerna från London där Diana ser och möter den fula staden för första gången. Alla scener med kulturkrockar och då de sociala koderna missförstås var det roligaste tyckte hon. Helt rätt lilla analytiska du. Jag håller med till fullo. Det är ju i och för sig sedan gammalt... Roligast är när Thor möter Darcy, Erik och Jane osv. Slutet tyckte Greta blev för allvarligt och inte lika roligt helt enkelt. Är det månne en systerdotter som uppskattar "glimten i ögat"-humorn undrar jag med ett belåtet leende.



Jag håller med det mesta Greta säger. Filmen börjar bra, blir som bäst i London, sen tappar den betänkligt tempo i den belgiska staden de befriar för att till sist avslutas med den obligatoriska tråkiga sista fajten. Jag hade hellre sett Wonder Woman besegra sin fiende på ett annat bad ass-sätt än att bara puckla på sin bror lite mer än vad han pucklade på henne. Men skit samma, det är en underbar kvinnlig superhjälte som alla gretor runt om i världen kan titta på och ha som förebild. Det höjer hela filmen och ger den på allvar en extra dimension.

Som jag befarade är DCEU stabbiga filmer. Jag tänker inte ens jämföra dem med MCU då detta känns som gammalmodiga och mindre intressanta filmer. Förutom kvinnlig hjältinna då! Vissa andra element i filmen fick mig att tänka på Jacksons Sagan om ringen-trilogi. Det är ett trist allvar i botten som ger oss en blandning av bra och tråkiga scener. När Diana var bad assig eller bara väldigt god kunde jag få både tårar i ögonen rysningar på armarna. Jag dolde förhoppningsvis tårarna väl från Greta. Men andra scener i denna, precis som i Sagan om Ringen, blir för pretentiöst och pompöst. Det känns lite för kallt för mig. Med Professor Lupin i rollen som Sir Patrick var det också svårt att inte tänka på Harry Potter hela tiden i slutet.



Gal Gadot. My gosh vad vacker hon är! Wow, jag hade hört att hon var vacker men ibland betyder det inte så mycket. Men denna gång... Damn! Perfekt val. Det är underbart att denna kvinnliga superhjälte är super på alla plan. Kör på bara säger jag, det är det enda rätta i detta läge. När jag säger att hon var vackert är det underförstått att hon var vacker i ögonen och i ansiktsuttrycken. Annars ser jag oftast ingen skönhet. Ta till exempel de där asen i Neon demon. Kanske vackra på pappret, men inte i mina ögon, långt därifrån. Nej det är hela paketet som jag blir attraherad av. Diana är vacker, stark, intressant, hon har något obesvarat i ögonen. Hon är självsäker och har en god självkänsla helt enkelt, en av de mest attraktiva sakerna jag vet. Sen är hon väldigt god också. Hon är så god att jag borde tröttnat på den enkla svartvita beskrivningen men på något underligt sätt funkade det perfekt denna gång. Det var också rätt val. Ja, detta är en film som egentligen är medelmåttig på många sätt, men den räddas och lyfts upp av Gal Gadot och hennes skapelse.



Jag var lite orolig när jag hörde att Chris Pine skulle spela den manliga rollen och något av en manlig "damsel in distress". Jag menar, är inte det en av de tråkigare Chrissarna? Han är, förutom i ett undantag, lite töntig i det mesta jag sett honom i. Och det är precis just den töntigheten rollen behöver! Briljant casting. Chris har inte en chans mot Gal på något plan, och det passar perfekt i denna historia. Jag bugar lätt med huvudet. Well done.

Sen kan jag ju få drömma om att någon gång få se Gad Gadot spela mot sin jämlike när det gäller energinivå, tajmig och allmän awesomeness - Chris Hemsworth. Det vore som en match made in heaven!

Så vad blir det av detta då? Medelmåttig film, ok biroller, starkare första halva än andra... men också bio med Greta och Gal Gadot på duken!! Äntligen en film för alla små flickor som oftare borde få känna sig som att de är mirakelkvinnor allihop. Mera sådant!

Jag ger Wonder woman fyra ehhh... "sekreterare" av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Anomalisa (2015)

Charlie Kaufman är en av de mest spännande och galna manusförfattarna i Hollywood tycker jag. Det är inte så vanligt att jag väljer filmer på grund av vem som skrivit manus men Kaufman är åtminstone en av dem. Andra intressanta hjärnor är Spike Jonze, Alex Garland och Jeff Nichols. Kaufman har gjort favoritfilmer som Being John Malcovich, Eternal sunshine of the spotless mind och Synechdoche New York på sitt samvete. Alla dessa är jättebra och framför allt intellektuellt stimulerande. När dessutom hans nya film Anomalisa dök upp på andra plats på Michael Phillips topplista över 2015 års filmer blev jag än mer förväntansfull.

Anomalisa är en animerad "stop motion"-film lik Wes Andersons The fantastic Mr. Fox. Handlingen i dagens film är dock något mer vardaglig än den i Mr Fox. Huvudpersonen Michael (David Thewlis) är en författare till självhjälpsböcker på föreläsningsturné i Cincinnati. Vår huvudperson genomlider en livskris och känner sig avstängd från omvärlden. Han kan inte känna något och allt känns grått. Typ. På hotellet möter han dock ett ung kvinnlig beundrare, Lisa (Jennifer Jason Leigh) och han blir plötsligt nyfiken och lockad av henne.

Kaufmans galenskap kommer bäst fram i en mardröm som Michael har. Den är suggestiv och creepy. Filmen innehåller också en tämligen onödig nakenscen, som att han fyllde ut den något tunna storyn med något sensationellt upprörande. Jag var inte helt såld på scenen och tyckte att hela saken med att Michael förförde den unga kvinnan var lite äcklig. Fick allt för mycket vibbar av äldre man som tog för sig av en yngre beundrare. Inget olagligt men kanske inte helt coolt heller. Sen hjälper det ju inte hur filmen slutar heller.

Nej, jag hade kanske för höga förväntningar på denna film och den kom inte alls upp i Kaufmans vanliga nivå. Det var synd kan jag tycka. Som animationsprojekt var filmen dock ganska häftig. Det var annorlunda med dockorna som de spelade in filmen med. Eftersom annorlunda är bra borde filmen per automatik vara bra. Men fungerar det så verkligen? Frågan är om historien verkligen räckte för en hel långfilm? Hade denna film inte varit bättre om den bara varit hälften så lång?

Det jag gillade mest med filmen var hur tjänsteresans tristess beskrevs. Allt från flygresan, taxiresan (hysterisk) och hotellet intill minsta detalj med dörrkortet som bara fungerar ibland. Jag kände igen mig från egna resor. Det finns ju en anledning till att det kallas "hotelldöden".

Sen gillade jag det lilla frispel Michel fick under föreläsningen, när han helt plötsligt skriker ut arga ord mot USA, för att sedan fortsätta sitt tråkiga föredrag. Till sist var jag förvånad, road men ändock i slutändan lite trött på filmens stora gimmick. Ni som sett filmen fattar säkert vad jag menar?

Jag ger Anomalisa två tjänsteresor av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Legend (2015)

Jag gillar Tom Hardy. Ok, jag älskar honom inte men han är ofta bra. Jag tyckte till och med att han var riktigt bra i Lawless där han hade en bra personkemi med Jessica Chastain. Sen har han dykt upp i en massa filmer där jag tyckt att han varit helt ok. Inför Legend handlade snacket mycket om att Hardy spelar två roller i samma film. Han spelar två tvillingbröder.

Filmen handlar om den sanna historien om bröderna Ronald och Reginald Kray, två av de mest notoriska gangstrarna i Londons undre värld under sextiotalet. Personligen finner jag ganska ofta filmer som biografier och andra BOATS (based on a true story) som underväldigande. Det är något med formatet och dess begränsningar som ofta gör att jag finner dem lite tråkiga. Det finns givetvis många undantag, bland annat tycker jag att både krigsfilmer och sportfilmer med fördel kan bygga på verkliga händelser.

Legend är snyggt gjord. Miljöerna, kläderna och tidsandan skiner igenom. Det är dock för mig endast kulissen där handling och karaktärerna lever. Och ta mig tusan, den trista typen av BOATS visade sitt fula tryne här igen. Jag var rejält uttråkad av filmen. Den är drygt två timmar lång och den sista timmen kändes som tre. Filmens pålagda musik var bisarrt dålig. Den drog uppmärksamheten till sig på ett störande sätt, och den gav fel känsla i scenerna. Eftersom en hel del scener utspelades på nattklubbar sågs också liveband på scenerna och de spelade mest jazz som var äldre än typisk sextiotalsmusik.

En orsak till att jag inte fann filmen bra kan ha varit att jag hade fel förväntningar. Marknadsföringen för filmen lurar oss besökare att den skulle vara en gangsterdrama med en hel del våldsscener (18-årsgräns i England). Men nej, icke sa Nicke. Detta är en studie i ett misslyckat äktenskap. Ge mig ett bra relationsdrama och jag jublar, men då får det vara något som är bättre än detta.

Filmens styrka och enda anledningen till att den undvek en total flopp för mig var skådespeleriet. Tom Hardy gör och tillåts göra så mycket mer än bara två bröder på duken samtidigt. Ronnie och Reggie är totalt olika som personer. Den ena smart, "charmig" och auktoritär. Den andra är mer eller mindre förståndshandikappad, asocial, labil, lätt överviktig och glasögonprydd. Hardy lyckas dock sätta båda brödernas personligheter mitt i prick. Även om Ronnie och Reggie hade sett mer lika ut (samma vikt, inga glasögon, inga skavanker på näsan) hade vi i publiken lätt kunnat skilja dem åt på Hardys sätt att gestalta dem. Då hade för övrigt filmen antagligen blivit mer intressant att se också. Så hatten av för Hardy. Problemet är att jag var lika lite intresserad av dessa pojkar som jag var av snubbarna i Goodfellas eller La Motta i Raging Bull. Jag bryr mig inte om de hade en svår uppväxt, inte kan uttala engelska språket, kom från ett fattigt område, jada jada jada...

Jag vill också hylla Emily Browning i rollen som Frances. Hon går från klarhet till klarhet. Vi såg henne bland annat i Sleepng beauty i festivalen för några år sedan. Problemet här är att hennes karaktär är grund och utan intressant "story arc". Hon får helt enkelt för lite att göra. Hennes karaktärs resa i filmen blir därmed mindre spännande än vad den borde varit. Att jag inte kände mer för henne i slutet än vad jag gjorde är ta mig tusan skandal.

Denna film failar å det grövsta då jag var uttråkad, en big "no no". Och detta säger jag trots att jag som många andra i salongen skrattade gott åt Ronald Krays galenskap och absurda dialog. Visst han var kul, men hans roliga "sida" hänger och dinglar fritt i luften i en film som för övrigt var tråkig. Humorn blir inte grundad i en karaktär du bryr dig om och den tangerad närmast lyteskomiken istället. I vilket fall räckte den inte för att få mig på bättre tankar då det gäller betyget för filmen.

Jag ger Legend två citronkarameller av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Legend har svensk biopremiär den 27:e november. På Filmfestivalen visades den 11:e, 12:e och 13:e november.

Stupefy !

Femte året: Harry Potter and the Order of the Phoenix

Utgivningsår: 2007
Regissör: David Yates
Längd: 2h, 18 mins

Beträd denna revy på egen risk. Spoilers!

Plot: Året efter Cedric blivit mördad av Lord Voldemort och ingen tror på Herry att The Dark Lord har återkommit. The Ministry of Magic förnekar och kallar Harry galen och lögnare. Dumbledore och Harrys två vänner är de enda som tror på honom. En ny lärare tar över Defence against the dark arts och lektionerna blir inte som Harry och de övriga tänkt sig. The Order of the Phoenix återuppstår för att börja bygga upp motståndet mot Lord Voldemort och på Hogwarts tar Harry och Hermione tar saken i egna händer och skapar Dumbledore's army. Harry lär armén stridstekniker. Samtidigt lurar faran då Harry och Lord Voldemort på något konstigt sätt är sammanlänkade och den ena kan se den andres tankar...

Revy
Jag har alltid sett den femte filmen som en av seriens starkaste kort och jag blev inte besviken. Boken är mycket lång och allt som händer där är givetvis inte med i filmen. Istället fokuseras filmen på allt som leder upp till slutuppgörelsen nere i källaren på the Ministry of Magic. Efter en mycket effektfull inledning med Harry, kusin Dudley och två dementorer har filmen en ganska långsam med spikrak handling mot slutet. Introduktionen av Luna Lovegood är underbar och hon är en av filmens största behållningar. Harry får också några få scener med sin gudfar Sirius Black. Alla allt för korta dock. Filmens andra behållning är givetvis Professor Umbridge. Hon spelas suveränt av Imelda Staunton. Scenen när hon vill kasta ut stackars Professor Trelawny från Hogwarts är en superb scen. Filmens actionfyllda klimax är bra men jag har för mig att den sekvensen är ännu bättre i boken och att det fanns flera scener jag skulle velat se på duken.

Not: jag la märke till en intressant sak vid denna titt. I inledningen av filmen hämtas Harry av Mad Eye Moody, Tonks och Shacklebolt och de flyger till Sirius Blacks hem via en kortare flygning över London och Themsen. Mad Eye säger att de ska fortsätta flyga oavsett vad som händer om de blir attackerade. Men inget händer. Denna gång. Scenen repriseras i inledningen av sjunde filmen men då sker ett magnifikt slag i luften. Scenen där är en föraning inför den efterföljande scenen med allt vad den bär med sig.

Not 2: Harry är sammanlänkad med Voldemort. I några scener i filmen håller Harry på att tas över av den onde och då har de filmat och sminkat Daniel på ett sätt så att han ser ut som en yngre version av Voldemort. Det är bara en antydan och man kan lätt missa förändringen men den finns där. Det sker en gång i Dumbledore's kontor, i Harrys drömmar och sen i slutscenen mellan Dumbledore, Voldemort och Harry. Detta är en set up inför den stora story-arcen i slutet av serien.

Årets spell

Stupefy! Spellen Harry lär ut i lektionerna med Dumbledore's Army och som används flitigt i fajterna mot the Death Eaters.

Nya karaktärer

Professor Umbridge, lustfyllt vidrig paragrafryttare som hatar barn
Kingsley Shacklebolt, en ur The Order of the Phoenix
Kreacher, the house alf som pratar för sig själv och är arg

Tonks, lilahårig, cool

Luna Lovegood, denna underbara lilla tjej

Bellatrix, Sirius kusin och nemesis.

Årets Professor of the Dark arts

Detta år har vi faktiskt två lärare inom detta ämne...
1. Dolores Umbridge, utsänd från the Ministry of Magic för att spionera på Dumbledore.
2. Harry Potter, för medlemmarna ur Dumbledore's Army

Årets magiska djur

De för vanligt folk osynliga testrals. Ett hästliknande kreatur som drar vagnar från tåget till Hogwarts. Hedersomnämnande till Lunas låtsasdjur (?) nargles.

Vi får också möta Hagrids halvbror Grawp...

King Kong någon?

Årets döing

Sirius Black. Vad trodde du? Ehhh, spoiler?

Årets actionscen

Den stora bataljen mellan the Death Eaters och the Order of the Phoenix i slutet av filmen. De svarta och vita rökmolnen som bildas när de flyger omkring i ilfart är bra bildspråk.

Sen kommer ju en av seriens höjdpunkter när Dumbledore får visa sig vara en bad ass i fajten mellan honom och Voldemort.

Årets humor

Här väljer jag mellan två roliga inslag. Det mesta Dolores Umbridge gör är mycket underhållande, bland annat när hon beordrar Filch att sätta upp alla nya reguleringar.

Dolores Umbridge: [in a calm, relaxed voice] You know, I really hate children.

Den andra lustiga sekvensen är när tvillingarna Weasley lämnar Hogwarts. Den scenen är mycket bra i boken. Scenen i filmen gör den inte alls rättvisa egentligen.

Årets känslosammet

Harry Potter: My father was a great man!
Severus Snape: Your father was a SWINE.

Harry fick se hur elak hans far var mot Snape när de var unga. Undrar hur det kändes för Harry att få se att hansfar var ett asshole? Severus älskade Lilly och James såg väl honom som en konkurrent. Severus minne är faktiskt hjärtskärande. Denna tråd får sin emotionella utlösning i sista filmen.

Årets speciella scen

Scenen när Umbridge försöker kasta ut Trelawny från Hogwarts är stark. Också hjärtskärande. Älskar mörkret!

Supertrion

Filmen fokuserar mycket på Harry och hans drömmar om och med Voldemort. I boken läggs mycket tid ner på Harrys lektioner med Snape inom occulmancy. Hermione stiger än en gång fram och är Harrys främsta bundsförvant då hon startar Dumbledore's Army. Ron håller sig lite i bakgrunden. Bra! Annars är detta filmen då Luna gör entré och livet blir med ens lite ljusare. Neville börjar också röra på sig lite, han har ett modigt hjärta den grabben.

På postern står Harry i mitten som sig bör, men lite längre bak denna gång. Av oförklarig anledning är Ron aningen större än Hermy, eller? Va fan. Bakom dem i led två Neville och Ginny (!?), nästa Luna och Cho. Japp, inte så bra poster om jag får säga det själv. 

Harry's moment

Harrys bästa tid under denna film är nog när han i praktiken blir Defense against the dark arts teacher i Dumbledore's Army. Happy times.

Harry fick till slut känna sötman från en ung flicka med asiatiskt påbrå...

Hermione's moment

Hermy drar igång Dumbledore's Army och bryter mot ett antal skolregler - och älskar det!

Hermione: It's sort of exciting isn't, breaking the rules? 
Ron: Who are you and what have you done with Hermione Granger?

Ron's moment

När Ron står upp för Harry då några av de andra eleverna säger att Harry ljuger om att Voldemort återuppstått. Han får till det rätt lite då och då, den gode Ron.

Årets citat

Harry: I must not tell lies.

Kingsley Shacklebolt: You may not like him, Minister, but you can't deny: Dumbledore's got style.

Om Luna
Hermione Granger: [after her faux pas about Luna's name] So... that's an interesting necklace.
Luna Lovegood: It's a charm actually. It keeps away the Nargles.
[awkward silence]
Luna Lovegood: Hungry. I hope they have pudding.
[the carriage starts rolling]
Neville Longbottom: [whispering] What's a Nargle?
Hermione Granger: [whispering] No idea.

Harry Potter: [sees that Luna is barefoot] Aren't your feet cold?
Luna Lovegood: A bit. But all my shoes have mysteriously disappeared. I suspect the Nargles are behind it.

Harry och Sirius pratar om framtiden...
Sirius Black: When all this is over we'll be a proper family. You'll see.
Nope...

Årets favorit

Luna Lovegood är ju bara för festlig och tar hem årets favvis. Det är klart att Dolores Umbridge är det mest naturliga valet här, men jag går med annorlunda istället för elak här.

Insanities and craziness

Harry och hans vänner blir lurade till the Ministry of Magic och dess stora lagerlokal av Voldemort. Han får Harry att tro att han har tillfångatagit Sirius. Varför Harry inte använde något av all de sätt de har att kommunicera med är mycket konstigt. Harry hade väl till och med en spegel eller vad det var som han kunde kalla på Sirius med. Kommer inte ihåg exakt hur det var. Var den bara med i boken? Visst, vi hade då inte fått hela den actionfyllda och spännande sista akten i denna film, men det var lite väl ivrigt agerat av Harry. Dessutom är den sista akten så otroligt mycket bättre i boken. Det är en av de största sorgerna att de inte spelade in mer av händelserna på the Ministry.

Sammanfattning

Mycket stark film i serien men en av de filmer som saknar mest från boken. Mycket av The Order of the Phoenix kom inte med. Stark avslutning med mycket känslosamma scener. Sirius dör!

Filmen innehåller flera favoritpassager; inledningen när Harry och Dudley möter dementorerna, rättegången på the Ministry, hemma hos Sirius och The Order of the Phoenix, Umbridge's sliskighet, Filch's lustiga tavlor, Fred och Georges avfärd, Luna, Luna, Luna samt avslutningen på The Ministry. Det mesta är bra i denna film.

Jag gillar också att de börjar utforska kopplingen mellan Harry och Voldemort samt den mellan Severus och James.

Gary Oldman, Emma Watson, Imelda Staunton, Evanna Lynch och Helena Bonham Carter står för filmens bästa skådespelarprtestationer.

Betyg 4+/5

Glöm inte att delta i Harry Potter-tävlingen. Detaljer ges i introduktionsinlägget som du finner här.