No Time to Die (2021)

Fasen, jag var faktiskt ganska trött på Bond när jag gick in till biovisningen av den nya Bondfilmen. Jag hade ju just avslutat en hel poddsäsong om de kära gamla filmerna med Sean, George, Roger, Timothy, Pierce och Daniel och jag hade blivit mätt på fenomenet vi kallar James Bond.

Döm då av min förvåning när nya Bondfilmen var helt fantastiskt bra! Vicken överraskning och vad kul det känns. Filmen var lång men gick på ett kick. Den var dramatisk, sorglig, känslosam, rolig, fyndig och innehöll en hel del action, ibland lite tråkig (som vanligt). Slutet är magnifikt och som sista film av en skådespelare som spelat Bond är detta den överlägset bästa, endast i konkurrens med Georges film.

För den film som denna påminner mest om är ändå On her Majesty's Secret Service. De återanvände till och med central dialog från OHMSS och ledmotiven från filmen. Jag såg dessa kopplingar som helt integrerade i filmens manus och långt från tröttsamma "fan service". Istället adderar dessa blinkningar till den sedan tidigare mest känslosamma (sorgliga) och dramatiskt bästa filmen i serien djup och mening till denna.

Det fanns mycket att gilla i filmen. Bond och hans familj var en oväntad känslomässig höjdare. Paloma, den amerikanska agenten på Kuba spelas av favoriten Ana de Armas (Knives out, Blade runner 2049). Hon var filmens stora ljuspunkt och hon stal varje scen hon var med i. Jag gillade hennes tolkning av karaktären, hennes tajming, och hennes personkemi med Daniel Craig. 

Jag älskade scenerna med M, Miss Moneypenny och inte minst Q som bara blir bättre och bättre. En av de roligaste scenerna var den hemma hos Q, och en av de bästa rent dramatiskt var slutscenen när M, Q och gänget skålade farväl. Vilken känslomangel...

Bland villains var svenska David Dencik klart roligast att se in action, medan Rami Malek kändes svag, ja till och med malplacerad. Österrikaren är jag sedan länge lite trött på. 

Som vanligt tenderade vissa actionscener bli för långa. Jag vill hellre se prat-scener mellan karaktärerna!

Filmen var lång och det händer så mycket intressanta och upphetsande saker att jag ser mycket fram emot att se om denna film. Då kan den kanske ta sig upp till högsta betyget. Nu ger jag den en stark, stark fyra.

Betyg: 4+/5

Lyssna på när jag, Patrik och Joel diskuterar filmen i ett extrainsatt poddavsnitt i Säsong 8 - Bondpodden.

Filmitch om filmen.

Post scriptum: tyvärr var visningen inte speciellt bra. Det var kul som attans att gå och se den med Joel. Vi valde att se den på VIP på MoS. Där kan man beställa mat inifrån visningen vilket resulterade i att det strömmade in servitörer under en stor del av visningen och detta störde upplevelsen rejält. 

De startade dock inte sina leveranser under reklamen före filmen, utan de väntade infernaliskt nog till precis när filmen startade med en strid ström av leveranser in till olika kunder inne i salongen. Leveranserna höll på under hela filmen men mest under de första timmarna. Det var störande därför att jag drogs ut ur filmens värld när det kom in servitörer som stökade runt. Första gången stod det en servitris mitt framför mig och skymde duken under "mannen med masken"-scenen i inledningen... Inte idealiskt direkt.

Idén med Filmstadens VIP är usel. De hävdar att film är bäst på deras biografer, men i detta fall har de uppenbarligen prioriterat att få sälja mer produkter över filmupplevelsen för kunden. 

The Little Things (2021)

 

En ny thriller med Denzel Washington? Den vill jag se. 

Jaha, vad är detta då? Ännu en thriller som går i fotspåren efter "The silence of the lambs" som det verkar. Med tanke på alla filmer jag kom att tänka på under titten kan man ju undra om genren börjar bli utarmad på idéer.

Men filmen valdes på grund av Denzel och han var som alltid en njutning att se skådespela. Han är verkligen solid. Här spelar han en gammal polis med inre demoner. Den unge hetsporren spelas av Rami Malek och han är bara weird. Vad har han för problem? Tror det var första gången jag såg honom och jag var väl inte direkt jätteförtjust. Men nej, jag har sett honom i "Short term 12" tydligen. Däremot kommer jag i alla fall ihåg honom då han spelade Ahkmenrah i "Night at the museum"-filmerna. Till sist har vi Jared Leto som är en obehaglig typ här i filmen. Men det är han väl alltid? Inte heller han är en jättefavorit.

Vill ju inte spoila allt för mycket men vilka filmiska vibbar plockar jag då upp i denna film? Rent generellt sett känns den som en kusin till "True detective" första säsongen, men inte alls lika bra. Svårt att slå Rust Cohle och Marty Hart såklart. Det handlar om en massmördare och en blandning av nya mord och flera år gamla mord. 

Jag tänker på "Nocturnal animals" i en scen som utspelas på en landsväg. Jag tänker på "Prisoners" i en scen som utspelas under ett förhör inne på polisstationen". Jag tänker på "The vanishing" och "Seven" och "Zodiac". Ja "The little things" lånar friskt från genrens storfilmer men den bidrar också med några nya grepp i alla fall. 

Jag tror att åskådare skulle kunna störa sig på alla kopplingar till andra filmer men för mig gjorde det inte så mycket. Jag fann andra halvan av filmen riktigt intressant och jag var i filmens grepp ända in till slutet. Efter filmen hade jag en hel del att fundera på.

Men som helhet blir ändå filmen "bara" en i mängden. Den gör inte tillräckligt mycket nytt för att få plats på listan av de bästa från genren. Jag rekommenderar den dock till dem som gillar Denzel eller som gillar genren mycket.

Betyg: 3/5

Night at the Museum: Secret of the Tomb (2014)

Efter den smått överraskande andra filmen hade tredje installationen en utmaning framför sig. Skulle filmen nå upp till samma nivå? Denna gång förläggs handlingen till the British Museum of Natural History i London. Ok, så New York City och Washington DC i de två första filmerna och nu London. Jag ser mönstert.

I denna tredje film återgår också Larrys fokus till sonen och vi saknar helt en ersättare till Amelia Earhart (Amy Adams). Det behöver dock inte betyda domedagen. Lyckligtvis har de bytt skådespelare i rollen som sonen och den nya är mycket bättre.



Men ack, tyvärr lever inte trean upp till mina förhoppningar. Oavsett dem kan jag tycka att detta är den svagaste delen i trilogin. Filmens viktigaste roll i filmhistorien är istället att detta blev den sista film Robin Williams spelade in "på riktigt". En film där han gör "voice works" kom ut senare men detta är den sista med "live action". Det känns i hjärtat när man ser honom och allt blir meningslöst för en stund.

Filmen är i övrigt lite lite sämre på allt. Humorn är inte lika kul längre, filmen känns som mer fokuserad på action än relationer och vi får inte så speciellt lyckade nya karaktärer. Både Dan Stevens i rollen som Sir Lancelot och Rebel Wilson som den lokala nattvakten är kul var för sig, men ingen av dem höjer filmen som helhet för mig. Allt känns lite mer slätstruket och det är finliret som gör stor skillnad i totalintrycket.



Det enskilt bästa tillskottet är faktisk Ben Stillers andra roll i filmen, som hans "tvilling" Laaa. Han är mycket rolig som neandertalare. Scenen när Larry och Laaa är inlåsta i något kök och Laaa härmar allt Larry gör är "laugh out lound"-"slå sig på knäna"-"skratta så att det gråter"-rolig. Det är så festligt för jag tycker mig se att de sminkat och mejslat Laaas ansikte till en mix av Ben Stiller och Tom Cruise. Stiller verkar ju ha en "hang up" på Cruise i denna serie, med kopierande av löpstilen och så vidare så varför inte?



Av det gamla gardet var Owen Wilson och Steve Coogan de man mest kunde lita på. De har några roliga sekvenser där scenen i Pompeii var roligast. I alla fall tills apan kom och kissade på dem. Där sjönk scenen till daghemsnivån... Tyvärr har apan fått en större roll i denna film efter att ha tappat mark lite i tvåan. Här får vi till och med en dödsscen som för tankarna till fina Dobby men som inte alls kommer upp i samma gravitas. Men vem väntade sig något annat?

Cameon av Hugh jackman då? Javisst lite rolig, men se hellre segmentet The catch i Movie 43 för rolig cameo av herr Wolverine.

Jag ger Night at the Museum: Secret of the Tomb två avsked av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Short Term 12 (2013)

Grace: It's impossible to worry about anything else when there's blood coming out of you.

Tingeling. Short term 12 handlar om några socialarbetare och intagna på ett tillfälligt boende för omhändertagna barn. Filmens titel är namnet på nummer tolv av dessa "mellanlandningshem". Filmens huvudkaraktärer är kollegorna Grace och Mason som också i hemlighet har ett förhållande.

Alla som gillar American independent borde sluta läsa nu och bara se filmen. Kom tillbaka sen och läs vidare. Jag lovar att det är en jättebra film!

Det är en intressant och väldigt känslosam film. Den är som ett tomtebloss. När jag såg den var den så otroligt stark, varm, sorglig och rolig att jag kände att "ta mig tusan" detta är ju en 5/5-film! Men redan dagen efter hade filmen bleknat något litet och även om jag fortfarande tycker att den är otroligt bra och jag med glädje kan rekommendera den känner jag att den inte hållit fast vid det så svårnådda 5/5.

Filmens huvudperson Grace spelas av Brie Larsen. Jag hade sett henne förut men aldrig i en så framträdande roll. Hon spelar en stark och skör person och hela hennes existens på duken skriker att detta är äkta. Det känns som att hon inte ens spelade rollen, hon bara är. Larsen är nästan för bra för att kunna graderas, som att hennes insats går utanför mätskalan.

Den andre är Mason, spelad av John Gallagher Jr. Ojojoj, det var ett sådant där tillfälle då man känner igen skådespelaren men där hans nya karaktär är så olik den förra att man har svårt att placera honom. Var har jag sett honom frågar man sig. Gallagher spelade ju den supersmarte unge producenten Jim Harper i tv-serien Newsroom. Här är han en otroligt skön dude bara, mer emotionellt smart än intellektuellt briljant. Jag älskade hans roll och skådespelarinsats i denna film.

Den unga Kaitlyn Dever spelar Jayden (ett pojknamn!) som mycket av handlingen kretsar runt. Dever är bra och hon bär upp en av filmårets bästa scener alla kategorier. En scen som utmanar avslutningsscenen från Captain Phillips eller inledningsscenen från Gravity om nummer ett för året. Jayden sitter på golvet och berättar historien om en bläckfisk och en haj. Den scenen var tung men fan ta mig helt suverän, I kid you not...

Short term 12 är en film som är ganska svår att skriva om. Den bör upplevas, ej spoilas. Handlingen betyder inte så mycket och filmen har ingen stor hemlig twist, men om man dissekerar för mycket vad som händer inom och mellan karaktärerna tror jag att man kanske förtar lite av upplevelsen för er som har kvar att se filmen. Min kära filmbloggarkompis Fiffi har också skrivit om filmen idag. Fann hon också det svårt att skriva om filmen utan att sabba den? Hörde hon historien om bläckfisken, eller hörde hon historien om den lilla flickan?

Jag ger Short term 12 fyra olyckliga barn av fem möjliga.

Betyg: 4+/5


Gå nu genast över och läs nu Fiffis känslor om denna film.