måndag 23 november 2015

Tangerine (2015)



Transan Sin-Dee kommer just ut från ett kortare fängelsestraff. Hon träffar sin bästis och kollega på gatan Alexandra på ett fik. Där råkar Alexandra försäga sig om att Sin-Dee's pojkvän och hallick Chester varit otrogen under tiden Sin-Dee satt inne. Och med en "fisk" dessutom!

Resten av filmen får vi följa Sin-Dee's furiösa quest efter hämnd på Dinah som Chester var otrogen med. Hon söker också sitt hjärtas man. Jag misstänker hela tiden att han är ett asshole.


Galen film detta. Det är som en "road movie" trots att vi inte lämnar de lite sjaskigare kvarteren i Hollywood under hela filmen. Det är jul och solen gassar varmt ner över de böljande avenyerna. Torskar på jakt efter en snabbis, taxibilar som spejar och fnask av alla de slag samsas på asfalten. Filmen har ett massivt soundtrack men en hel del bra modern musik. Den påminner mig lite om Dope, en annan film här på festivalen. Men Tangerine är vildare och rörigare. Handlingen är intet, känslan alltet. Alla hackar på någon nedanför sig, Chester på Sin-Dee som i sin tur hackar på Dinah samtidigt som de rika ungdomarna i sina dyra bilar hackar på alla på gatan. Den udda figuren är Razmik, den armeniske taxichauffören. Han var en lustig prick.


Tangerine var en film jag hade hört om lite före festivalen. Det är en super-independentfilm. Bröderna Duplass ligger bakom denna också, precis som med The Overnight, men denna film har en lägre budget. Hela filmen är inspelad på iPhone 5s-mobiler. Detta gav regissören Sean Baker möjligheten att filma "up in the face" på skådespelarna på ett bokstavligt sätt. Vi får följa med karaktärerna under ett dygn i Hollywood som en liten "fluga på väggen".


Jag tyckte att filmen var "cool" men den gav inte så mycket. Den har något, men vad vet jag inte. Jag kände inte att jag kom karaktärerna tillräckligt nära förrän sista scenen då Sin-Dee och Alexandra tar av sig sina peruker. För första gången kunde jag se Sin-Dee's ansikte som på något konstigt vis varit bortvänt under större delen av filmen. Jag hade gärna lärt känna dem lite bättre men filmen var slut och de försvann ut ur blickfånget som glädjeflickan vid gatukorsningen när ljuset slår över till grönt...

Jag ger Tangerine tre vackra solnedgångar av fem möjliga.

Betyg: 3/5


8 kommentarer:

  1. Bra recension, den här måste jag se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Klart du ska ge den en chans. Väntar med spänning på vad du kommer tycka om den.

      Radera
  2. Att Chester spelas av killen som knivmördade sina far-/morföräldrar i Ken Park gör kanske inte att man höjer förväntningarna på hans trevlighet. Men han är ju rätt kul när han väl dyker upp.

    Intressant att filmen påminner dig om Dope. Jag känner att de är i två helt olika universum, med en bisarr dokumentär känsla här medan Dope är artificiell på ett underhållande sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med om feelingen. Det var location, musiken, jagande omkring på stan, drogerna som gjorde att jag liknade dem med varandra. Men i övrigt inte så lika.

      Har inte sett Ken Park. Har den kvar. :-)

      Radera
  3. Bra att du nämner att det är som en roadmovie. Det glömde jag skriva i min text. Det var en av anledningarna till att jag gillade den skarpt. Just roadmovie-känslan som finns även fast de aldrig lämnar Hollywood.

    Japp, en galen film. Galen är ett ord som även jag nämner i min text.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En road movie där de mestadels går omkring. Även om de såklart åker bil också. En galet annorlunda film. sådana välkomnar vi... :-)

      Radera
  4. Haha, där kom ett svar på dagen fyra månader senare. :)

    Annorlunda är ofta bra, eller det finns åtminstone potential för nåt bra.

    SvaraRadera