Meningen med livet med Alex Schulman och Sigge Eklund, Cirkus tisdagen den 21:a oktober 2014.
Som hängiven lyssnare av Alex och Sigges podcast var det ganska givet att gå och se deras scenshow på Cirkus också. Lika givet var det att gå med filmspanarkompisen Fiffi på showen. Hon är den av mina vänner som är lika om inte mer hängiven podden än jag.
Mina förväntningar var låga och höga. Låga för att sedan jag såg Schyfferts The 90's har ingen liknande show kommit upp i den nivån; Filip och Fredriks Jakten på den försvunna staden, Fredrik Lindströms show om den svenska själen eller Alex Schulmans Älska mig hade alla varit klart svagare än nestorns alster. Men samtidigt var förväntningarna ändå ganska höga eftersom Alex och Sigge har en så bra personkemi och då Sigge har en del kort i skjortärmen som jag trodde kunde komma fram i detta nya format (för duon ihop).
Det blev något mitt emellan. Showen var mycket trevlig och bitvis mycket underhållande. Höjdpunkterna var en kortfilm där Alex gick till psykologen och blev kvitt sina barndomsminnen (lilla Alex - no more), några förväntade stabs mot Katrin S och avslutningen av showen med dans och kramar.
Däremot var inledningen av showen inte så stark. Jag fann det udda och krystat att de skulle spendera så mycket tid och energi åt att dissa varandra. Jag kan givetvis inse det drdramaturgiska greppet att de startar med en sådan feeling för att få maximal utdelning av slutet, men det skavde. Via deras pod vet vi att de inte tycker så om varandra och då blev det helt fel i mina ögon. De hade kunnat göra något smartare och bättre för att få till en inledning som funkar både för oss som hör på podden och de som aldrig hört densamma.
Allt som alles var det dock en helt ok show och en mycket trevlig kväll. Vi träffade dessutom Johan B och hans sambo i foajén där på Cirkus. Happy times.
Vilka bra bilder du tog, det blev vink-tema :) Och otroligt bra platser för övrigt, perfekta platser skulle man kunna säga. Bra gjort av dig :D
SvaraRaderaJag håller med om att showen var lite ojämn men jag hade väldigt roligt medans den pågick. Fast nu såhär efteråt tänker jag inte så mycket på den, den var märkligt....ytlig....för att vara dom. Fast den kändes inte så ytlig _då_ tycker jag. Men det där Zytomierskaväsandet var obetalbart! :D
Har du kommit fram till vad som är meningen med livet nu?
Kan det vara att vara sig själv? Nääääää.
RaderaDet är nog att träna!