fredag 24 oktober 2014

Muren (2014)



Muren är den första filmen från Palestina som jag sett och bara det var ju lite spännande. Den handlar om den eviga konflikten mellan palestinierna och israelerna. Terrorister, antiterrorister, livsdrömmar, kärlek och svek blandas i en mortel och gnuggas ihop till en stor geggaa. Filmen handlar om Omar, en ung palestinier som är medlem i en terrorcell vars mål verkar vara att stiga i graderna inom sin "genre". Det som är mest annorlunda med filmen är att det är terroristens perspektiv vi får följa. I de flesta västerländska filmerna är det poliser eller andra man får lära känna, inte terroristerna. Denna gång är det the bad guy som är the good guy... Fast jag "hejjade" inte en sekund på Omar eller hans kompisar vilket skapar vissa problem med hur filmen faller på plats hos mig.


En annan sak som gjorde mig kraftigt alienerad till filmens huvudpersoner och deras liv var kärlekshistorien i filmen. Kärlekshistorier kan vara mycket bra, men här spelas den upp i ett samhälle där kvinnor ses som ägodelar och närmast hanteras som boskap. Männen bestämmer vem som ska gifta sig med vem och om en tjej har haft sex men en annan man är hon så nedsmutsad att de "rakryggade" männen aldrig mer kan se på henne, och än mindre vara med henne.

Detta var en film där åskådaren antagligen skulle känna vilken svår situation Omar befann sig i. Både då han blir jagad av den israeliska säkerhetspolisen och då han kämpar med starka känslor för sin käresta och livsavgörande svek från någon i omgivningen. Jag kände inte detta och antingen betyder det att filmen inte var så bra eller så betyder det att jag var helt fel publik för denna film.


Var tog Omars framtidsdrömmar vägen? Det är en fråga som ligger i luften vid filmens slut. Jag undrar var den unge israeliska soldatens framtidsdrömmarna tog vägen? Han, den unge soldaten som Omar och hans kompanjoner mördade på ett fegt och totalt meningslöst sätt...

Filmen, som heter Omar internationellt, är bra gjord, det är det inget fel på. Men den saknar helt kritiska ögon på den människosyn och samhälle som underbygger den situation som Omar tvingas utstå. Och då menar jag inte det israeliska samhällets svagheter...

Jag ger Muren en svag tvåa.

Betyg: 2/5



Filmen sågs på Malmö filmdagar och den har premiär på vanlig bio idag. Vi får väl se om det dyker upp några fler revyer på denna film. Jag såg den med Jojjenito i vilket fall. Lyckades han ta sig över till andra sidan, eller var muren för hög för honom också?
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord

6 kommentarer:

  1. Fast jag tyckte inte att Omar såg på Nadja som någon ägodel. Att han sedan hade drömmar som inte alls stämde överens med hennes är ju en annan sak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Omar verkade se det som helt uteslutet att gifta sig med henne eftersom hon haft sex med en annan man... Vet inte vad du tycker om den kvinnosynen, men jag gillar den INTE!

      Hela anledningen till att han blev blåst på "konfekten" var hans och hans samhälles syn på kvinnor. Det var därför han ens kunde bli lurad...

      Filmen tog inte ställning i den problematiken. Det framställdes som helt normalt. Tala om att cementera skadliga strukturer. Andra filmer kritiseras för ett uteblivet avståndstagande... Varför inte samma måttstock för denna film?

      Ge mig en starkt politiserad film - och jag ser på den under en politiserad synvinkel. :-)

      Radera
    2. Tja, jag såg det mer som en personlig svekgrej från Omars sida -- han kunde inte förlåta att Nadja haft sex med en annan. Men inte ur något slags nedsmutsat hedersperspektiv, utan bara för att hon varit "otrogen". Plus att eftersom de inte pratade med varandra på slutet verkade han ju tro att hon hellre ville ha den andra killen. Åtminstone är det så jag miss det, men nu var det ju ett tag sedan vi såg den...

      Radera
    3. Tja, Omar blev ju blåst av sin kompis också. Som jag såg det byggde allt på att hon var gravid med kompisen och då behövde/brydde sig han, Omar, inte ens fråga henne vad hon ville i frågan...

      Självklart var det inte ett nedsmutsat hedersperpektiv i filmen. Omar var ju filmens hjälte (inte för mig men tydligen för många). Det är ju den smygande normaliseringen av en vedervärdig människosyn som är problemet med filmen. Filmens handling sker i ett samhälle där detta verkar vara helt ok. Det är därför jag stör mig på att filmen inte får mer kritik för att den inte tar avstånd.

      Radera
    4. Innan jag eventuellt får möjlighet att se om den tror jag vi får agree to disagree i den här frågan ;)

      Radera
    5. Aha! Du erbjuder remi! Men det kan väl gå för sig. Detta ämne är nog ändå enklare att diskutera irl... Gärna med en massa rödvin och några knivar till hands. :-)

      Radera