torsdag 9 oktober 2014

Hallonbåtsflyktingen (2014)



Hej igen. Låt oss återvända till sensommaren trevliga resa till Malmö Filmdagar. På fredag har tre filmer premiär som jag såg förhandsvisningar av där nere i Skåne. Idag skriver jag om den nya svenska romantiska komedin Hallonbåtsflyktingen, imorgon blir det American independen-dramakomedin The skeleton twins och på lördag blir det fransk cinema absurde...


Hallonbåtsflyktingen är Jonas Karlsson och Josephine Bornebusch's nya romantiska komedi. Karlsson spelar finnen Mikko som under hela sitt liv velat vara svensk. Han får chansen att byta identitet med Mikael, en deprimerad svensk man. Väl på plats i Sverige måste han försöka övertyga Mikaels syster (Bornebusch) och gamla mor (Suzanne Reuter) om att han är Mikael. Något sånt var det tror jag.

Suck, detta var som förväntat. Det var ett bra tag sedan jag såg filmen nu men jag kommer i alla fall ihåg vad jag tyckte om skådespelarnas insatser. Nu var nog alla inblandade skådespelare av tämligen hög kaliber så jag tror att mycket av skulden till denna films svagheter bör läggas på manuskriptet.

För det första har vi en farsartad historia som är så hejdlöst over the top osannolik att den inte inte ens är värd att kritisera. Kvar blir då en meningslös historia som endast kan räddas av skådespelarnas förmåga att göra roliga, dramatiska eller känslosamma sketcher. Tyvärr är det glest mellan dem också. Det finns några roliga scener från Mikkos uppväxt i Finland om den lille pojken som emot sin fars vilja hejjar på Sverige i hockeyn och så vidare.


I filmens nutid inleder Mikko en krystad kärlekshistoria med Frida Hallgrens karaktär Lotta. Den gav mig inte mycket heller. Alla scener med Jonas Karlsson slaktas av hans försök att spela finne som försöker spela svensk. Japp, hans försök till lustig dialekt förstör allt nöje av hans annars avsevärda talang inom humorområdet.

Den enda som klarar sig med hedern i behåll är Josephine Bornebusch som faktiskt tar med oss på en antydan till resa där hennes karaktär utvecklas och lär sig något. Hon har dessutom en otroligt bra tajming i humorsketcherna. Bra jobbat där.


Suzanne Reuter spelar gamla modern med dålig hörsel och vass tunga. Hon borde hållit sig borta från detta projekt.

Handlingen i övrigt? Sorry guys, jag kommer knappt ihåg något från handlingen i filmen. Jag väntade för länge med att skriva denna text.

Josephine är alltid fin på duken, det måste jag erkänna, och jag ger därmed Hallonbåtsflyktingen två njurar av fem möjliga.

Betyg: 2/5



Övriga filmspanare som skrivit om filmen:
Fiffi
Jojjenito

2 kommentarer:

  1. Hmm, jag kan hålla med om att Josephine var den enda som gav någon form av utbyte men jag blir nog ännu snålare med betyget ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu när det gått ännu lite mer tid sedan jag såg filmen är jag benägen att hålla med, en 2:a är ett för högt betyg. Borde varit en 2- eller en 1+ till och med.

      Filmen växte inte heller efter jag hörde intervjun med filmens regissör på radion, han var mycket självgod över sitt mästerverk till film...

      Radera