lördag 14 december 2013

Sullivan's Travels (1941)



[discussing a prior 'serious' film]
LeBrand: It died in Pittsburgh.
Hadrian: Like a dog!
John L. Sullivan: Aw, what do they know in Pittsburgh...
Hadrian: They know what they like.
John L. Sullivan: If they knew what they liked, they wouldn't live in Pittsburgh!









Nästa film jag prövade var den klassiska komedin Sullivan's travels. Filmen inleds med en mycket bra och rolig scen som får mig att få väldigt höga förväntningar inför resten av filmen. Många kända moderna filmer har lånat från eller hänvisat till denna film är helt klart. Bland annat har favoritfilmen The Player lånat det lustiga citatet "But with a little sex in it!" Och bröderna Coens film Oh brother where art thou? har till och med lånat namnet på sin film från den påhittade filmen som John Sullivan vill göra i denna film. Jag kände direkt att detta var filmhistoria och jag satt mig rakryggad i fåtöljen och tittade intresserat vidare.


Sullivan's travels handlar om John Sullivan, en superkänd regissör i Hollywood som gjort flera storsäljare. När cheferna väntar sig en ny lättsam film överraskar han alla med att istället vilja göra en "seriös" film om de fattiga som förlorat allt i den stora depressionen. Han vill göra en film som ska heta Oh brother where art thou? För att bättre kunna berätta sin historia vill han klä ut sig som en luffare och går ut på vägarna med endast 10 cents på fickan. Filmbolaget väljer att skicka en buss full med förnödenheter, fotografer, assistenter och en läkare att följa Sullivan i hasorna. Efter att skakat av sig sina förföljare möter Sullivan filmens fagra dam, en ung Veronica Lake i rollen som en aspirerande skådespelerska. Här ser man tydliga kopplingar med David Lynch's Mulholland dr.



Filmen utvecklas på et tokroligt sätt men med en knorr mot slutet tar den fart i tangentens riktning, och kopplingarna till bröderna Coens film blir än mer tydliga. Coens har i princip tagit koncepten med denna film och kokat ihop en egen historia på samma ingredienser.

Sullivan's travels är en fars och den lånar en hel del från stumfilmskomedierna. Vissa scener känns som tagna ur en chaplinfilm. Men i Chaplins fiolmer är den fysiska humorn endast ett komplement till hans innerliga historier och karaktärsframställan. Den rent fysiska humorn med att dratta på ändan är jag inte speciellt svag för då den ska stå på egna ben. Karaktärer och personkemi är viktiga delar som kan väga upp fars.

Vad som finns i Sullivan's travels i överflöd bra scener med kvick dialog. Speciellt mellan Sullivan och hans betjänt och assistent. Betjänten står för den lilla vett och sans som återfinns i filmen. Den sista viktiga delen i en komedi som också fuskar lite inom det romantiska är givetvis kärleksparet, deras karaktärer och den ack så viktiga personkemin mellan dem. Jag tycker tyvärr att detta kanske är bland det svagaste med denna film. Jag fann dem inte oemotståndliga. Båda skådespelarna i huvudrollerna, Veronica Lake och Joel McCrea, är helt ok men inget mer. Lake är bättre än McCrea om något. En lustig detalj är att hon födde ett barn en månad efter filmen filmats klart. Jag såg aldrig att hon var rund om magen, men det kan skönjas i bilden nedan tror jag.


Sullivan's travels är en klassiker och som sådan var det kul att ha sett den. Det är extra kul att så många filmer som jag gillar hänvisar till denna film om Hollywood. Vid sidan av de jag redan nämnt har Woody Allen vid flera tillfällen haft hänvisningar till denna film och många många fler. Tyvärr föll jag inte för kärleksinslaget och mycket av den fysiska komedin gick mig förbi. Det jag tar med mig i fickan som bra saker är en stor del av dialogen och själva handlingen med twist och allt.

Släpp ut mig
Filmen innehåller en hög grad av samhällskritik och den är inte nådig mot John Sullivan som tror sig kunna förstå den fattige luffaren från sin höga vita häst. Det är först när han i verkligheten hamnar på samhällets botten han börjar inse vad han gjort och vad han borde göra.

Sullivan: Tere's a lot to be said for making people laugh. did you know that's all some people have?

Jag ger Sullivan's travels tre filantroper av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Idag har Movies-Noir tittat på en annan film från 40-talet. Kolla själva. Är det Rio Bravo? Nej, dummer.


13 kommentarer:

  1. Såg denna för länge sen så jag har inga detaljer i huvudet, men när jag läser din text känns det ungefär som jag kände. Var inte heller superförtjust i farshumorn, men den kvicka dialogen funkade oftast bra. Lake var alltid trevlig att titta på, men var väl i ärlighetens namn ingen toppskådis. Intressant att hon var gravid under inspelningen. Som du skriver syns det möjligtvis på en av bilderna när man tänker på det. McCrea minns jag som lite träig.

    Klassiker må det vara, betyget var nog ändå inte mer än en stark trea. Har alltid haft lite svårt med filmer som utspelar sig eller behandlar depressionen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo McCrea är träig, men det passar in i den träiga rollen, hur konstigt det än låter. Tycker att Hollywood-kopplingen uppväger kopplingen till depressionen, men annars håller jag med dig där.

      Radera
  2. Håller med om betyget stark trea, men jag gillade Joel McCrea här. Tyckte inte att han kändes särskilt träig. Men visst är den stora behållningen de snabba och smarta replikskiftena.

    http://bilderord.wordpress.com/2013/05/11/sullivans-travels-1941/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jeff Daniels! På pricken. Han var inte dålig, men han lyste inte upp heller så mycket. Han är stabil helt enkelt. Filmen var ojämn, det farsartade dåligt, smart dialog bra, patoset lite övertydligt, Veronica Lake bra.

      Radera
  3. They liked it in Pittsburgh.
    Pittsburg, what do they know in Pittsburgh?
    They know what they like.
    If they knew what they liked they wouldn't be living in Pittsburgh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-)

      Vad? Blev citatet fel? Eller sa de det också? Kommer inte ihåg!

      Radera
    2. Oj, jag missade att du skrev det också! Ts.

      Radera
    3. LOL, det är ett av många bra citat från filen. Men du, It died in Pittsburgh. Like a dog! :-D

      Radera
    4. Ja, jag har en märklig ovana att röra till mina Sturges citat!

      Radera
  4. Det är inte min Sturges favorit men den är bitvis magnifik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bitvis mycket bra, bitvis farsartad (icke så bra)...

      Radera
  5. Här är en gammal text jag skrivit om Preston Sturges: http://film-forum.blogspot.se/2005/09/preston-sturges.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för lite filmhistoria! Remarkabel man och öde. Jag hade The lady Eve på den långa första listan av 40-talsfilmer som jag beaktade. Nu kom den inte med i denna rundan men kanske någon annan gång...

      Radera