Tess Harding: I think it's a wonderful name.
Riktigt bra filmer kan skapa starka känslor hos åskådaren. När man beskådar fantastiska skådespelare kan känslor likt förälskelse uppstå. Med risk för att framstå som högtravande skulle jag vilja mena att jag kanske blev lite förälskad i paret Tracy-Hepurn från filmen Adam's rib. Men om det jag kände för dem var en förälskelse så tog den slut illa kvickt i alla fall.
Woman of the year blev inte "film of the year" för mig om man säger så. Min upplevelse av filmen är ljusår sämre än den med Adams längtan. Varför det blev så är jag inte riktigt säker på. Katharine Hepburn spelar Tess Harding, en omåttligt berömd politisk reporter under kriget. Spencer Tracy spelar Sam Craig, en omtyckt men lite mindre berömd sportjournalist på samma tidning. De två gnabbas via sina kolumner i inledningen men så träffas de och som så vanligt i gamla filmer som denna faller de handlöst för varandra. Efter ett orimligt hastigt bröllop startar vardagen för paret.
Filmen är taggad som romantisk komedi, men jag fallerar att se det romantiska i filmen. Och jag ser ingen komedi i den heller. Jag kan dock tänka mig att de omvända könsrollerna var underfundigt och fräscht för publiken under 40-talet. Filmen var hyllad då, med oscarsnomineringar och en statyett, men det funkar inte idag. För mig i alla fall. Dialogen är risig, karaktärerna förhoppningsvis karikatyrer på riktiga människor och handlingen är varken vederkvickande eller lustig.
Woman of the year behandlar samma teman som Adam's rib men på ett ack så mycket sämre sätt.
Filmens behållning ligger i starka skådespelarinsatser. Det kommer inte som en överraskning att varken Tracy eller Hepburn gör bort sig sina roller. Hepburn var nominerad för sin insats, men med det materialet kan jag inte ge filmen ett positivt betyg. Den är övertydlig och ganska korkad. Inte vad jag hade väntat mig av en film som denna.
Jag ger Woman of the year två grekiska barn av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Movies-Noir har antingen sett en Patrick Swayze-film eller ännu en film noir...
Haha, ja det verkar som Patrick Swayze-filmen är den folk tänker på när de hör Road House. Jag tänker på Richard Widmark... ;)
SvaraRaderaHehe, jag hade nog mina misstankar om vilken film det var men kunde inte hålla mig från att skojja lite! :-)
RaderaHaha, jag tänkte absolut Patrick Swayze. Det finns bara en Road House :)
SvaraRaderaLOL, har inte sett den, men den ligger på långlistan för 80-talet!
Radera