Charles Foster Kane: You know, Mr. Bernstein, if I hadn't been very rich, I might have been a really great man.
Jag var dock lite varlig inför titten. Jag hade hört flera vänner som inte alls gillade den. "Den är tråkig!" verkade vara den allmänna åsikten. Jag hade verkligen inte läst speciellt mycket om filmen före jag såg den, men av det lilla jag läst såg jag någon som skrev att antingen älskar man den eller så hatar man den. Det passade ju in, då filmkritikers verkar älska den och vanligt fölk verkar tycka att den är eländigt tråkig.
Charles Foster Kane: I don't think there's one word that can describe a mans life.
Jag hade också en förväntning om att filmen skulle ha ett mycket svårtytt mysterium. Vad betydde Charles Foster Kanes sista ord i livet? "Rosebud". Jag var nyfiken på om jag kunde tolka detta mysterium bättre än tidigare generationers filmtittare. Nu visade det sig att det var inget mysterium för oss tittare, utan filmens handling, dvs journalisten i filmen försöker förstå vad Rosebud betydde, men vi ser vad det betyder, både rakt upp och ner och symboliskt. Mer om det nedan.
Jag startade filmen vid tre tillfällen i veckan som gick och de två första försöken att se filmen slutade med att jag somnade från filmen. Men ack den som ger sig så lätt. Till slut tog jag mig igenom den något förvirrande och ärligt talat inte speciellt bra inledningen.
Underbarnet Orson Welles har gjort "allt" i denna film; manus, regi, spelar huvudrollen och ansvarade för klippningen. Welles fick något som än idag är mer eller mindre unikt då han fick full kontroll av precis allt rörande denna film. Han kunde då ta ut svängarna helt obehindrat och tillsammans med sin fotograf gjorde han saker på film som aldrig setts förr. Han var mycket kreativ och hittade på hyss med allt från filmvinklar och kamerateknik till hur historien berättades. Saker vi åskådare ska fokusera på visas i ljus och annat i mörker. Ljussättning och kameravinklar visar också vilka som är onda respektive goda.
En av de saker han gjorde var att inleda med Kanes död och sedan följa upp det med en lång sekvens i form av ett tillbakablickande nyhetsinslag om Kane och hans liv. Sedan startar filmen "på riktigt", och den nyfikne journalisten börjar gräva i Kanes liv. Vi åskådare har under hela filmen stöd av att vi sett nyhetsinslaget och vi kan lättare hänga med i berättelsen. Welles hoppar också hej vilt i tiden, som en annan Tarantino (fast det förstås är tvärt om). Handlingen presenteras i allt annat än en rak linje.
Under andra halvan av filmen växer den konstant och det blev en mäktig upplevelse till slut. Vi får följa en extremt narcissistisk människas uppgång och fall. Jag påmindes om och om igen om hur lik själva grundstoryn är med den i Al Pacino's film Scarface. Citizen Kane behandlar dock en mer intressant människofigur och jag kan redan nu säga att jag ser hellre om Citizen Kane än Scarface då Charles Foster Kane är mer intressant än Tony Montana.
Susan: I don't know many people.
Charles Foster Kane: I know too many people. I guess we're both lonely.
Citizen Kane är otroligt sorglig. Och betydelsen av Rosebud är nyckeln till varför den är så sorglig. Om du trots att filmen funnits i drygt 70 år känner dig känslig för spoilers får du sluta läsa här. Kane säger Rosebud första gången när han hittar prydnadssaken som påminner honom om hans mor och det trygga hemmet från när han var liten. Det är en sådan där snöglob med vatten som det snöar i om man skakar på den. Rosebud står för namnet på firman som gjort den kälke som han leker med den dag då hans föräldrar lämnade bort honom. Det är ju snögloben han håller i handen när han ensam och åter igen övergiven dör och då det sista ordet yppas.
Hela hans liv kämpar han för att folk runt honom ska älska honom. Precis som hans fru anklagar honom för så vill eller kan han bara ta emot dem på hans egna villkor och alla lämnar honom till slut. Nej, jag drabbades ganska rejält över det sorgliga i historien och det gör filmen djup och rejält tuggmotstånd.
Leland: That's all he ever wanted out of life... was love. That's the tragedy of Charles Foster Kane. You see, he just didn't have any to give.
Alla filmens finesser i teknik och filmskapande kan jag inte urskilja även om det är mycket konstiga vinklar och lustiga djupperspektiv i bilderna. Detta gör inte en film speciellt mycket bättre. Jag kan snarare tycka att en film där teknikaliteter allt för mycket sticker ut kan sänka en bra handling eller karaktärer.
Till slut må jag säga: "Äntligen har jag sett Citizen Kane." Älskade jag den? Eller hatade jag den? Svaret blev faktiskt mitt emellan. Jag blev fascinerad av den, jag blev berörd, men jag tycker inte att det är världens bästa film. Jag känner mig nyfiken och lite kittlad av filmen efter första titten. Det kan kanske bli fler tittomer vad det lider.
Jag ger Citizen Kane tre principer av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Movies - Noir har också skrivit om filmen en gång i tiden, se här.
Idag tar han sig an en lite roligare sak, en komedi tror jag bestämt det blir, se här.
Jag kan inte skriva så mycket mer än ett stort GRATTIS till att din tredje-gången-gillt-tittning bar mer frukt än min gjorde med samma film. Citizen Kane är ett ypperligt exempel på att en filmklassiker inte nödvändigtvis måste vara bra. ;)
SvaraRaderaDet är ingen tvekan om att filmen ÄR bra. Däremot kan den vara ett ypperligt exempel på en klassiker som alla inte gillar. Du är ju en av dem. Jag gillar tex inte Dansar med vargar alls, och den anses ju som en klassiker.
RaderaFörutom under det inledande nyhetsinslaget som jag tyckte var för långt och lite "over the top" kände jag mig helt trygg i Welles hantverk under resten av filmen. Fascinationen, och mitt betyg, för filmen växte under hela dess gång. Det är inte tecken på en objektivt sett dålig film. Subjektivt tycke och smak är en helt annan sak.
PS, även nyhetsinslaget har sin plats, jag ser vad Welles gjorde där och köper hans idé. Men som inledning på filmen blev det uppenbarligen lite för brutalt... Det hade kunnat gjorts lite mildare.
Dansar med vargar. 5/5!
RaderaHela inledningen på Citizen Kane gör (ju) att man vill ta ut filmen ut spelaren och springa till återvinningsstationen omedelbums, gärna se den krossas av nån stor metallmangel också. Hade inledningen varit annorlunda filmad tror jag att mina aversioner hade hållit sig i schack på ett helt annat sätt. Å andra sidan finns det ju många som gillar även inledningen. Knepigt det där med tycke och smak. :)
Inledningen blev inte så bra som den kunde. Men själva idén att i ett nyhetsinslag sammanfatta Kanes liv och sedan få följa journalisten som borrar sig ner i hans liv i mer detalj är intressant. Mycket intressant. Den publika bilden ställs mot de personliga bilderna av samme man...
RaderaTycke och smak, knepiga saker! :-)
Jag är glad att du tagit dig an denna film och sett den för första gången just under våra Decennier. En film som verkligen hör hemma i detta projekt och även om jag håller med dig om att filmen inte är någon favorit, så är det en fascination som gör att jag gärna ser om den. Har sett den två gånger, men det är en sådan film som tål att ses om ett par gånger.
SvaraRaderaVill också minnas att jag tyckte den blev bättre när tyngden i historien blev mer påtaglig. Jag gillar personligen när en film uppvisar något utöver det vanliga, vilket denna gör en hel del med det tekniska. Självklart ska den inte bara leva på det, men det kan höja en upplevelse om det funkar bra ihop med berättandet.
Säga vad man vill om Orson Welles, så var han ändå en klart intressant regissör/skådespelare. Han var oftast väldigt duktig framför kameran, vilket man lätt glömmer då det oftast pratas om honom som regissör.
Ja det var mycket kul och var passar den bättre än i Decennier så säg?
RaderaWelles är mycket intressant. En allkonstnär verkligen.
Personligen tyckte jag att det sorgliga och allvarliga i filmens andra hälft var det bästa med den.
Imponerande med din målinriktning och så kul att den den här gången betalade sig någorlunda. Jag var ju en av dem som höll emot Fiffis omdöme och "tråkig" är det sista jag tycker att Citizen Kane är. Kanske är det det faktum att gillade både inledningen och de visuella elementen som gör att jag sätter ett högre betyg än du?
SvaraRaderahttp://bilderord.wordpress.com/2012/05/20/citizen-kane-1941/
Japp jag är mycket glad för att jag sett den. Håller med dig om att det är en film som rent tekniskt står sig än idag. Jag blev också mer och mer fascinerad av Kane allt eftersom porträttet av honom målades. Detta är en film som tilltalar min hjärna mer än min magen, så att säga.
RaderaMenar ni samma scen när ni pratar om inledningen? På Henke låter det som han pratar om News on the March-sekvensen medan på Fiffi låter det som hon pratar om Rosebud-scenen när det snöar i rummet.
SvaraRaderaFör att vara petig. Att Welles skulle haft unikt fria händer när han gjorde Citizen Kane är något av en myt. Lubitsch hade till exempel total frihet inskrivet i sitt kontrakt, först hos Warner Bros och sen hos Paramount, Murnau hade helt fri händer när han gjorde Sunrise. Hawks som frilansare hade ofta fria händer, och var, som många av de stora regissörerna, ofta sin egen producent. (Och då pratar vi ju bara Hollywood.) Likaså är det mest en myt (spridd av Citizen Kanes fotograf Gregg Toland och han var ju inte precis opartisk) att den var visuellt och berättarmässigt banbrytande. Det mesta i den hade gjorts tidigare, bland annat av Murnau. Men inget av det förminskar filmens kvaliteter!
@Fredrik:
SvaraRaderaFör egen del menar jag hela inledningen, dom första låt oss säga 3-4 minuterna. Det var dom som gjorde att jag stängde av filmen dom första två tittningsförsöken.
@Fredrik, jo jag pratar om News on the March-sekvensen. Även om den inte är absoluta inledningen så ser jag den som en kick-off för resten av filmen och journalistens sökande efter vem Kane egentligen var.
SvaraRaderaJag läste någon stans att Welles hade en unik situation med denna film, men jag kan lätt tro att fler tidigare mästare haft liknande friheter. Däremot känns en sådan frihet avlägsen i dagens box office hets där alla pengar ska tjänas in på den första helgen. Då blir det minsta motståndets lag och minsta gemensamma nämnare som gäller. Tyvärr.
Så, vilket betyg skulle du ge Citizen Kane om du var tvingad att avge ett betyg?? ;-)
Ja, om man läser om Citizen Kane så är det oftast mytbilder som bjuds, men filmhistorien är ju naturligtvis mer komplex.
SvaraRaderaFörsta gången jag såg den gav jag den en 2:a, men det var länge sedan. Om jag måste ge dig ett betyg idag så en stark 4:a. Min favoritscen är då Bernstein berättar om flickan i vit klänning han såg en gång på en båt.
Tack för ett sällsynt betyg från dig!
RaderaHmm, vilken scen är det nu då? Jag får hålla utkik efter den scenen nästa gång jag ser filmen!
http://youtu.be/16WC_Dyo6Fo
SvaraRaderaAhhh, jag kommer ihåg den scenen nu. Sanning det där. Det är underligt och personligt vad man kommer ihåg...
RaderaTack för länken Fredrik.
C.K är ganska trist tycker jag men håller med om att spelet mellan ljus och skugga är intressant.
SvaraRaderahttp://filmitch.wordpress.com/2013/01/23/citizen-kane-vs-himmel-over-berlin/
Alla som inte tycker som jag är en stofil!! Sa någon en gång... ;-)
RaderaJag tror att jag gillade filmen mer än dig och jag tror att det kan bero på att jag allt eftersom filmen rullade blev mer och mer fascinerad av både storyn men också om filmen i sig. Världens bästa film? Ingen aning. Det får du fråga någon annan om. Min favoritfilm i världen? Absolut icke.
Stofil. Bah.