torsdag 26 december 2013

Gilda (1946)


Ballin Mundson: Gilda, are you decent?
Gilda: Me?
[long pause]
Gilda: Sure. I'm decent.

Vilken kvinna! Rita Hayworth. True star quality! Utan tvekan. En av de viktigaste ingredienserna i en film noir är väl ändå dess femme fatale och som sådan är det nog svårt att hitta en kvinna som är mer fatale än just Rita HayworthDetta var första filmen jag sett med Rita och precis som filmens Johnny och Ballin föll jag för henne vid första ögonkastet.

Leendet
Gilda är en film som jag länge tänkt att jag skulle se någon gång. När gamla, och bra, filmer kommit på tal har den store Frans har ofta mumlat "Gilda", men utan närmare beskrivning. Som om han vore förhäxad. Nu förstår jag varför. För nu mot slutet av avhandlingen av 40-talet har jag till slut lärt känna henne. I genomskinlig nattklänning och allt. Naket är inte sexigast, nästan naket är.


Gilda har allt. En hårdkokt dialog, en snustorr berättarröst, ett triangeldrama, män med mystiska affärer, kartell, poliser, ett dödligt vapen. Har jag i Gilda hittat ännu en riktigt bra film noir, eller är det jag som vant mig med stilen? Oklart!

Johnny Farrell: Statistics show that there are more women in the world than anything else. Except insects.

Sensationell öppnings shot
Filmen är ganska spännande. Det ligger en ödesmättad stämning över filmen. Jag såg den mitt i natten med regn och halv storm som lockade och pockade på takpannorna. De stora nakna träden på gården vajade i blåsten. Perfekt inramning till denna film. Johnny (Glenn Ford) är filmens huvudperson och berättare. Man har ingen aning om hur historien ska utvecklas och avslutas. Det dröjer ett tag innan jag kunde placera Ballin Mundson (George Macready), ond eller god? Eller mitt emellan? Men längst av alla höll sig Gilda i ett mystiskt dunkel, oavsett hur starka lamporna än sken på henne. Hur? Varför? Vem? När?

Triangeldrama
Gilda var en positiv överraskning och Rita Hayworth var en sensation. Vissa gamla stjärnor lever upp till sitt rykte. Det är bra. Decennier bjuder på mot- och medgångar. Det är mer glatt när filmerna är så här bra.

Främlingar, kumpaner, rivaler
Jag ger Gilda fyra svartsjuka män av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Från känd scen

12 kommentarer:

  1. Gilda är ju en noir-klassiker som är omtyckt av många. Själv såg jag den för länge sen så har den inte färsk i minnet. Minns dock att jag ändå blev lite besviken, typ en trea. Ingen aning varför, så här krävs det en omtitt, helt klart...

    Rita Hayworth har jag sett i några andra filmer också och hon lämnar alltid avtryck efter sig. The Lady from Shanghai (1947) är ett bra exempel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klassiker med rätta tycker jag. Men jag kanske såg den i perfekta omständigheter och höjde den lite för det? Filmen är helt klart värd en tittom i vilket fall.

      Får se om det blir lite mer med henne vad det lider....

      Radera
  2. Kul! Jag minns att jag tyckte väldig mycket om både Gilda och Rita, men det är så pass länge sedan att det nog skulle behövas en omtitt egentligen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Du får väl komma över någon dag för en omtitt. :-)
      Jag är sugen själv redan nu!

      Radera
    2. Beware, I might take you up on that ;)

      Radera
  3. Jag trodde jag hade sett Gilda men det måste i såna fall varit väldigt länge sen. The Lady from Shanghai som M-Noir nämner har jag sett. Rita var det bästa med den filmen som i övrigt var dålig (tyckte jag):

    http://jojjenito.wordpress.com/2011/09/09/film-noir-fredag-the-lady-from-shanghai/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan du verkligen glömt Gilda om du sett henne? ;-)

      Radera
  4. Roligt att du gillar denna, en noir som en annan noir-fantast verkligen inte gillade. :)

    Minns dock inte varför, bara att jag satte en 2:a på Filmtipset. Det enda jag kommer ihåg från filmen är låten hon sjunger, Put the blame on mame, eller vad det nu var. Får väl se om den någon gång, du är inte den första som hyllar den, och ska jag såga den måste jag ju veta varför! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad konstigt. Jag har ju varit ganska underväldigad av de få jag testat tidigare, Gilda och Laura är de två första som jag gillar. Du får väl se om den! :)

      Radera
    2. Ja, jag får göra det. :)

      Väderomständigheterna låter ju för övrigt perfekta för en noir-upplevelse. De ska åtminstone aldrig ses i dagsljus! ;)

      Radera
    3. LOL, det är helt sant, de ska ses i regn och med mörker i sinnet. Och gärna i Los Angeles! :-)

      Radera