Only Lovers Left Alive (2013)

Adam: She drank Ian.

För andra gången denna höst fann jag mig tweeta om upplevelsen efter jag sett en film på bio. Första filmen som genererade ett översvallande tweet var Gravity. Den andra filmen var Jim Jarmusch's nya film Only lovers left alive som visades på filmfesten. Filmfestivalens synopsis beskriver filmen som ett romantiskt vampyrdrama om en musiker som har blivit deprimerad av mänsklighetens utveckling. Det jag visste om filmen innan visningen var alltså knapphändigt. Den handlade om vampyrer och det är Jim Jarmusch. Jag har sett åtta eller nio av Jarmusch's filmer och de är ofta långsamma betraktande dramer med en speciell atmosfär. Hans tidigare filmer har en hel del underfundig humor, men senare alster som The limits of control (2009) var helt obegriplig.

Med Only lovers left alive har Jarmusch gjort en storstilad återkomst till filmen. Jag blev lika förhäxad av filmen som om jag vore fast i en äkta vampyr's hypnotiska ögon. Vilken häftig film! Festivalens mäktigaste upplevelse utan tvekan. Det jag tweetade när jag åkte hem i novembermörkret var "Ybercool. Supersnygg. Magnifik musik."

Musiken? Jim Jarmusch verkar vara klart intresserad av ämnet. I hans film Dead man från 1995 fick han min husgud Neil Young att göra filmmusiken. Den var en drömsk och komplicerad elgittarbaserad filmmusik den gode Neilan kom upp med. Två år senare dokumenterade Jarmusch Neil Young and Crazy Horse i filmen Year of the horse. I Only lover left alive påminner filmmusiken lite om den i Dead man. Det är en gitarrbaserad och kosmisk.

Ybercool. Wow, vilka coola vampyrer. Jag säger bara wow. Igen. Wow. Tilda Swinton är en skådespelerska som jag inser är ganska duktig, men som jag alltid sett som väldig "kall". Jag har haft lite svår för henne. Här passar hon helt perfekt som tidlös vampyr. Hon är lugn och självsäker och hon ser för skön ut i sina kläder, speciellt den vita munderingen med de vita läderhandskarna. Tom Hiddleston börjar komma upp i ropet. Han är ju Loke i Thor-filmerna och Avengers för er som inte gjort kopplingen. Jag har varit osäker på vad jag tycker om hans insats i Avengers än så länge. Jag hade ju hellre sett en skådis som Benedict ta den rollen. Men här som den tidslöse gitarrsamlande depprockaren som också är vampyr är han sanslös cool och het på samma gång. Hans Adam är filmens stjärna trots konkurrens av Tilda Swintons Eve.

Snygg. Filmen är som en rad med konstverk. Det händer inte så mycket, och trots att jag känner Jarmusch tar det en stund för mig att komma på att det inte kommer ske så mycket i denna film heller, trots vampyrtemat. Istället får vi snygga kameraåkningar över Adam och Eve i deras långsamma inaktiva liv. Vi får snygga scener där de dricker blod ur små kristallglas. är det dessertvinsglasen som används tro?

En sak som är både snygg och cool är hur Jarmusch redefinierad vampyrlegenden en del. Vampyrerna måste också i denna värld bli inbjudna för att få komma in i någons hem, men de skrattar bara åt den löjliga myten om att vampyrer inte tål vitlök. De tål som vanligt inte solljus, men till skillnad från vissa legender sover de inte i en kista på natten. En del av de vanliga "reglerna" i vampyrsagorna gäller alltså, medan andra är ändrade. Jag finner den värld Jarmusch byggt upp både uppfriskande och spännande. Jag skulle gärna se mer från denna värld.

Det enda jag saknar i denna film är bara en liten scen där man får se Adam och Eve vara mer bad ass än vad de får visa i filmen som den är. Man ser dem båda vara blixtsnabba när de fångar en sak som faller mot marken eller när de tar en pistol från en vimsig ungdom. Men vi får aldrig se dem verkligen visa sina muskler så att säga. Det hade jag gärna sett och då hade kanske filmen kunnat få full poäng.

Framträdande birollers innehavs av John Hurt (gammal vampyrmästare), Mia Wasikowska (Eve's bångstyrige lillasyster) och Anton Yelchin (Adams supplier av antika gitarrer). Hade inte Juno Temple passat bättre i Mias roll?

Som den är nu ger jag Only lovers left alive fyra odödliga kärlekspar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Om visningen: Efter lite strul med bussar kom jag till slut ner på stan för en snabb bit före filmen. Fiffi hade intagit favoritbordet på Vapiano och en pasta slank ner via gommen. Efter maten sammanstrålade vi med både Vanessa och Jojjenito för att lite motvilligt släntra in på Park. Aj, jag får ont i rumpan bara av att tänka på den biografen. Visningen var knappt halvfull och vi hade inga problem med fri sikt eller så. Hur gick det då för mina filmbloggande vänner? Överlevde de vampyrattacken eller blev de uppdruckna?

Jojjenito och Fiffis filmtajm har tagit sig an denna film i textform.