Och så var det filmspanardag på filmfestivalen igen. Mycket trevligt. Jag hade för andra året i rad fått förtroendet att försöka hitta nålarna i höstacken, dvs bästa filmer för den kanske viktigaste dagen på hela festivalen. Förra årets filmval gav mersmak. Jag skulle försöka hålla mig lite närmare mittenfåran och samtidigt försöka sticka ut än mer! Inte lätt uppgift det inte...Första filmen och femte filmen på festivalen för mig (beroende på hur man räknar) var en film ur sektionen American Independent. Det var en tidig visning och vi var några tappra som trotsat John Blunds propåer och tagit oss iväg till Victoria i arla morgonstund. Bland vimlet kunde Sofia, Jessica, Fiffi, Jojje, Johan och Erik ses. Kanske någon mer till och med. Jimmy och några podkollegor till killarna anslöt gruppen för den efterföljande lunchen på Vapiano.
Först vad som var bra med filmen. Och själva anledningen till att jag valde den. Nämligen ämnet den handlar om! Vilket är massmord. Filmen handlar om de två män som låg bakom The Beltway sniper attacks i USA 2002. Jag kommer ihåg händelsen och kände att ämnet var mycket intressant. Hanterad i en American Independent-produktion, dvs utan Hollywood styrning från risker och ofta tillrättalagda slutprodukter, kunde ju filmen bli hur bra som helst.
Eller hur dålig som helst. Jo, men visst. Det är detta som är charmen med den chokladask filmfestivalen är. Man vet aldrig vad man får. Blue Caprice var osannolikt tråkig och det betyder ju normalt dålig. Nämn en enda oändligt tråkig film som är bra?
Filmen är 93 minuter lång och den spenderar cirka 80 minuter med att beskriva tiden under året före massakrerna. Den försöker på ett utstuderat pretentiöst sätt ge en psykologisk bakgrund till varför just John och Lee hamnar där de hamnar. Tyvärr får vi inte veta mer än vad vi hade kunnat förstå på 15 minuter om bara filmmakarna varit lite bättre och mer effektiva i sitt berättande. Många av filmens intressanta skeenden visas inte ens. Filmen klipper till senare tillfälle. Mycket runt det som jag ville se mer om fick vi INTE se. Hur de valde ut sina offer, hur de undkom polisen så länge, hur de åkte fast (!), hur utredarna förhörde dem, vad de sa eller vad som hände med dem efter de åkt fast fick vi alltså INTE se.
Istället fick vi se John som tyckte att världen var orättvis mot honom och genom meningslöst mördande av slumpmässiga människor skulle han kunna "bryta ner systemet". Han pratade om att skapa kaos och att han då skulle få sin hämnd. Hans resa hade kanske kunnat vara lite intressantare om han verkligen blivit orättvist behandlad men icke så. Han var i varje fall om man ska tro denna film ett riktigt svinaktigt as. Lögnare, tjuv, misshandlare, översittare och han tvingade den unge Lee till att bli mördare genom den beroendeställning ynglingen hamnat i under John.
Nej, jag föll inte alls för denna film. Dåligt val! Vem tusan var ansvarig för detta valet??? LOL.
Nåväl, it's the name of the game. Det är lite trist dock eftersom ofta kan man finna riktiga pärlor ur just denna sektion, American Independent. Jag hoppas senare under festivalen kunna överbevisa er som rynkar på näsan nu och inte tror mig. Jag ske se en hel drös med AI i år.
Jag ger Blue Caprice ett dåligt filmval av fem möjliga.
Betyg: 1/5
Vad tyckte då mina kära filmspanarvänner? Did they get blown away?
Fiffis filmtajmJojjenito
The Velvet Café
Har du inte sett den?
Sofia
Lite lustigt kanske, men jag hade ingen koll alls på de verkliga händelser som filmen är baserad på. Jag trodde ett tag i början att John och killen själva var offer, att man skulle få se vad som hände med dem fram till att de blev skjutna. Kanske berodde på att jag hade Fruitvale Station i ganska färskt minne.
SvaraRaderaJo, det är slående hur mycket filmmakarna har valt att inte ha med, inte visa. De är som att de nästan har med en del men sen ändå inte. Som t ex när de åker fast. Där får man ju se upptakten när de upptäcks på parkeringen men sen klipper man när poisen anropade på in det hela på radion. Hmm, udda. Och tråkigt.
Det mesta av det jag ville se i denna BOATS valde de att inte ta med. Förbannade BOATS, inte ens när jag vågar visa lite intresse lyckas det. Jag och BOATS går tydligen inte ihop! :-)
RaderaLustigt att du kopplade den till LAST STOP Fruitvale Station. Du belyser kanske hur långt stereotyper i film tagit oss då vi lätt antar att de två färgade killarna är offren. Här var de monstret, en av dem i alla fall (jag ser Lee som i viss mån oskyldig).
Tackar för varningen ;)
SvaraRaderaDet var så lite så. :-)
RaderaNja, jag tycker inte det var ett så dåligt val. Du hade goda grunder. Till skillnad från dig minns jag inte alls de här händelserna. Men det låter ju som att det finns mycket mer intressant att berätta. Jag är för slö för att kolla upp det, men gissningsvis borde det ha gjorts nån dokumentär. Kanske kan vara värt att kolla upp. För som sagt: det borde finnas grund för en intressant, gripande film med tanke på händelsen.
SvaraRaderaTack, bra idé, för det finns säkert någon dokumentär om detta, om inte som "riktig" film så säkert för någon tv-kanal.
RaderaNej, valet gjordes på rimliga grunder, men utfallet blev allt annat än rimligt. Trist, men lite variation och sunkiga filmer förgyller fullträffarna än mer bara...
Bara för att det är en dålig film behöver det inte innebär att det var ett dåligt val :D
SvaraRaderaJag upplevde den verkligen inte _så_ dålig, men det är helt uppenbart att filmmakarna borde ha arbetat mer med sin descent-into-madness-historia, vilken man helt uppenbart hade valt istället för själva attackerna och allt som kom efter dem. Inte ett dåligt val i sig, men utförandet funkade inte.
Nej, tack, jag känner egentligen att valet var ok, givet vad jag visste om filmen innan. Det blev missvisande i mitt slutomdöme just angående kvalitén på själva valet.
RaderaJag tyckte att den va _så_ dålig, men jag hade kanske högre förhoppningar om att få se mer om själva händelsen. På samma sätt skulle jag gärna se en film om Boston-bombarna och då menar jag om vad som hände under veckan efter bomberna, inte lite diffust beskrivet vad de två bröderna gjorde under året före bomberna...