Vad skulle hända om det fanns en planet ute i rymden som är helt identisk med Jorden? Helt identisk, all historik, alla människor, du och jag?
Science fiction är en viktig och vacker men ack så underskattad genre. Författare som Jules Verne, Isaac Asimov, Arthur C Clarke och Philip K Dick har alla skrivit tänkvärda och intressanta böcker. Mänskliga och djupt filosofiska frågor kan i science fiction-kontext ställas på sin spets. Men också just på grund av att de är science fiction får de kanske inte den uppskattning de borde. Som exempel tar jag "Never let me go" som ställer moraliska och politiska frågor i en science fiction-miljö. "Never let me go" blev filmad av Mark Romanek och boken är skriven av Kazuo Ishiguro.
"Another Earth" utspelas i vår verklighet, på jorden, och det finns inte en uns av specialeffekter. Filmen ställer mycket intressanta frågor om skuld, gottgörelse, en andra chans och den ständiga frågan nummer ett "vad är meningen med mitt liv?".
Filmen är gjord av Mike Cahill och Brit Marling. De har skriven manus ihop, Cahill har regisserat och Marling spelar den kvinnliga huvudrollen. Hon är fantastisk i rollen som Rhoda. Hennes motspelare John Burroghs i rollens som William är också bra, men Brit Marlings stjärna lyser starkast.
Detta är en independent-film i allra högsta grad. De hade en extremt låg budget och mycket gjordes "hemma". Som ett exempel är hela slutscenen filmad utanför Mike Cahills mors hus en tidig morgon då dimman var vacker. Mike tyckte att stämningen och vibben i luften var rätt och sprang in i huset hämtade kameran och bad Brit komma ut och spela scenen, utan att scenen var färdigskriven ens. Resultatet blev så bra att de använde scenen i filmen!
Filmens handling låter sig inte beskrivas, risken för spoilerage är just för stor. De filmer jag skulle vilja jämföra denna med från de senaste åren kan vara "Rabbit's hole" för dess grundläggande tema om skuld och sorg, och "Moon" för att det faktum att det här igen bevisas att de bästa science fiction-filmerna kan göras utan bombastiska budgetar. Dessutom behandlar båda filmerna djupt filosofiska frågor och i båda filmerna sker kanske de bästa scenerna efter filmerna tagit slut.
Jag skrev i min senaste revy att många filmer från 2011 har öppna slut och man kan verkligen inkludera denna film i den skaran. Jag tolkar slutet som mycket hoppfullt och på gränsen till lyckligt, men det kräver en hel del tänkande och lite slutsatsförmåga för att komma till den insikten.
Jag ger "Another Earth" fyra chanser till försoning av fem möjliga, men med en bullet!
Betyg: 4/5
Jag måste erkänna att jag generellt sett känner mig mer dragen till de SF som har både det filosofiska och det bombastiska "science". Bara det filosofiska tenderar till att bli lite...segt ;) Så till vida att det inte kommer invirat i en riktigt schysst historia förstås.
SvaraRaderaSofia: jag håller med dig delvis. En icke-bombastisk sci-fi är givetvis inte bra oavsett historian, men oftare bygger de på en smartare idé än om filmen är bombastisk (där det bombastiska ofta är själva grejen)
SvaraRaderaKan eventuellt vara ngt när man är på rätt humör. Verkar ganska intressant. En gång i tiden var jag stort SF-fan men det är lång mellan besöken nuförtiden. Lite synd.
SvaraRaderafilmitch: hur långt det är mellan besöken är ju relativt, i en annan dimension är det kanske väldigt kort mellan dina besök...!
SvaraRadera;-)