tisdag 9 oktober 2012

John Carter (2012)


Virginia.

Jag tänkte att Andrew Stantons första live action-film John Carter kunde passa en kväll när jag var trött och hängig. Att den kanske kunde vara det där lättsamma äventyret som piggade upp lite. Men ack så fel jag hade. Djävlar vad dålig den var! Jag såg halva filmen först men kunde inte se klart. Det var för dåligt. Såg resten en söndagsmorgon med kaffekoppen i handen.

Andrew Stanton från Pixar. Vad har du gjort? Jag har givetvis inte läst Edgar Rice Burroughs böcker. Det var den gubben som skrev om Tarzan också. Det verkar som att hans böcker om John Carter har en massa fans, jag hoppas att det är av nostalgiska skäl. Fascinerad av filmens uselhet kollade jag några minuter på en bakom-filmen dokumentär och den inleddes med att Stanton och andra pratade om hur mycket de älskade böckerna som barn. Jag får en känsla av att det är den värsta typen av manschauvinistiskt sci-fi-fantasy, den typen av böcker som fick sci-fi att gå från en erkänd litterär genre till trashig pulp fiction, kiosklitteratur.

En anledning till att jag valde att se filmen var huvudrollsinnehavaren Taylor Kitsch, allas vår favorit - 33:an. Jag kan inte bedöma hans insats, då filmen är så undermålig att alla intentioner hos skådespelarna går om intet. Filmens få ok scener är de som utspelas på Jorden, men de är ack så korta. Filmens enda bra scen är en återblick som John Carter har där han minns hur han finner sin döda fru och dotter i ett nedbrunnet hus och den efterföljande begravningen. Men den scenen är kanske två minuter. Filmen är 132 minuter, dvs 130 minuter skräp. Dålig ratio.

Vad är det då som är dåligt med filmen? Allt som sker på Mars är så fånigt, så urbota dumt. Töntigt och fånigt kan vara jättekul och bra, men här verkar det som att de tagit storyn på allvar. Fånigt och töntigt utan humor eller glimten i ögat är allt som oftast vedervärdigt tycker jag. Handlingen är tunnare än vårisen en varm majdag. Personkemin mellan John Carter (Taylor Kitsch) och Dejah Thoris (Lynn Collins) är obefintlig. Lynn Collins må vara bildskön, men het är hon inte. Mitt engagemang för karaktärerna var lika mustigt som en soppa kokad på en spik.

Jag ger John Carter ett för högt betyg med en Jar-Jar Binks av fem möjliga.

Betyg: 1/5

11 kommentarer:

  1. Låter som vi är rätt överens...även om mitt betyg plötsligt känns väldigt högt...hittade jag möjligen något litet mer förlåtande...? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, jag läste din allt för vänliga recension. Själlös och mellanmjölk betyder totalt existensoberättigad.

      Radera
  2. Haha, jag började febrilt leta efter mitt eget inlägg innan jag insåg att jag inte lagt ut det än. Håller dock med dig, filmen är verkligen inte bra. Däremot är jag nog lite mer förlåtande eftersom jag ändå fann en viss charm i den litterära förlagan. Men visst är det pulp, en känsla som både jag och Jessica är rätt eniga om antagligen hade lyft filmen om man tagit fasta på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Till och med katastrofen Dune var lite kul trots allt det fåniga. Kolla bara på Sting! Går inte att inte le åt eländet i det fallet.

      Radera
  3. Håller med dig.
    Trots hård konkurrens av "Snövit med Stenansiktet" så är detta årets sämsta film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart att du håller med mig. Jag är ren i tanke och själ.

      LOL, "Snövit med Stenansiktet" måste vara Kristen Stewart! Hon är stenig och nästan lika uttryckslös som Noomi Rapace!

      Åh, vad dålig New Moon var. Jag kom just att tänka på Kristen Stewart och New Moon och kräktes lite grand i munnen.

      Radera
  4. Nej, det här var tyvärr inte någon vidare film, som blev ännu sämre av usel 3D som var pålagd i efterhand. Såg den i en nästan tom salong i stora Spegeln, vilket kändes rätt plågsamt. Har hört intervjuer med regissören, som verkar vara en otroligt trevlig och bra person och som tidigare har begåvat världen med utmärkta animerade filmer hos Pixar. Men här gick det bara... fel. Så när jag tänker på JC så blir jag egentligen inte sur över att ha slängt pengar på en dålig film. Snarare ledsen, å hans vägnar.

    Och som Sofia ser jag en hel del charm i de litterära förlagorna. Men det är nog svårt att överföra till en modern filmduk.

    Årets sämsta film är det definitivt inte. Slås med hästlängder av Rock of Ages samt Alps.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr räcker det inte att vara en hyvens snubbe på sidan om man gör risiga filmer... I varje fall inte denna gång.

      Har inte sett RoA eller Alps så jag kan med säkerhet säga att JC är den sämsta filmen från 2012 som jag sett.

      Radera
    2. Jag har inte heller sett RoA eller Alps - och blir ju inte direkt sugen om de konkurrerar med JC i den kategorin...

      Radera
  5. Skulle se filmen på en långflygning i somras men stängde av efter 20 minuter. Det var så dåligt att det blev pinsamt. Hur kunde filmbolaget greenlitta det här projektet övergår mitt förstånd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders: jag borde också stängt av efter 20 minuter. Just det ja, jag stängde faktiskt av men såg resten en annan dag. Urusel film. LOL.

      Radera