onsdag 17 oktober 2012

Äta Sova Dö (2012)



Inför denna månads Filmspanarträff hade jag inte en aning om vilken typ av film vi skulle se. De förhärskande makterna hade valt en svensk film med namnet Äta sova dö som just hade haft premiär. Jag är inte överdrivet förtjust i svensk film. Det kommer ut alldeles för många dåliga komedier och polisfilmer från vår egen filmfabrik. Men ibland händer det att en eller annan film slinker ut som är riktigt bra. Tänk Låt den rätte komma in eller Fucking Åmål, och nu har Fiffi tydligen hittat en ny bra svensk film, se här.


Hade jag bara läst på lite mer om Äta sova dö hade jag inte varit lika lättlurad till biografen. I filmtidningen som jag bläddrade i under reklam och traliers inför filmens start nämndes två regissörer som jag inte alls gillar, Ken Loach och bröderna Dardenne från Belgien. Jag gav ju de belgiska bröderna en etta för deras Pojken med cykel från förra året. Usch vad den var trist, även om den kvinnliga huvudrollsinnehavaren gjorde mycket bra ifrån sig. Oroväckande nog skrev de i filmtidningen också att Äta sova dö var "angelägen". Tusan också, vad är för film vi ska se nu undrade jag, fortfarande helt ovetandes om att en lång socialrealistisk politiskt vinklad propagandafilm snart skulle börja.

Hur tycker ni? Ska man bedöma en film efter hur man gillar den, eller ska man bedöma filmen efter hur behjärtansvärd den är för verkliga eller påhittade människor i det verkliga samhället? Jag kan inte annat än "rösta med hjärtat" som de säger på Robinson-ön (kort efter de förått någon av sina kamrater).

Det "angelägna" som det hänvisas till i filmtidningen är att filmen behandlar arbetslöshetsproblem och avfolkning på glesbygden, i detta fall Skåne. Det kan också handla om invandrares situation i Sverige. Alla har väl rätt att göra den film de vill, men alla vi åskådare har väl lika stor rätt att tycka vad vi vill om resultatet?

Filmen har det mest tråkiga utseende jag sett på länge. Det är de där urvattnade färgerna som du ser i svenska filmer från 70-talet. Det händer egentligen inget i hela filmen, vilket inte behöver vara dåligt, men det gör inte heller filmen bra per automatik. Filmens huvudperson förlorar ju jobbet och den stora dramatiska arcen hon tvingas leva sig igenom är att hon måste flytta till Malmö för att få jobb. Det finns inga jobb för en 21-åring som slutat skolan efter nian i den by hon bor i. Jag tycker det verkade ganska bra att flytta dit hon kunde få jobb, fasen, jag tycker att hon skulle ta sitt pick och pack och flytta till Luleå om det var så att det var där jobb fanns för henne.

Jag la märke till att många, många scener i filmen var i extrema närbilder eller avklippta bilder, dvs man såg inte hela personen, rummet eller scenen. I efterhand insåg jag att detta passade bra in då filmen bara visade en sida av av "verkligheten", en vinklad sådan. Den sidan där den lokale distriktsläkaren är ond för att han inte förtidspensionerar pappan. Veckan före samma papp åker iväg och jobbar som hantverkare i Norge! Den sidan där arbetsförmedlingen är ond. Nåja, det är den ju i och för sig från vilken sida man än ser den från. Ingen människa kan bevara sin värdighet eller sitt förnuft om hon hamnar i klorna på den svenska arbetsförmedlingen. Det är kanske det som är filmens budskap? Bra i så fall.

Åter till min personliga upplevelse av filmen och min helt subjektiva bedömning. Filmen var helt enkelt väldigt tråkig. Jag har ingen lust över huvud taget att se om den och jag kommer nog aldrig ta fram den för att visa den för goda vänner hemma i filmrummet. Då tar jag istället fram någon härlig favoritfilm.

Jag ger Äta sova dö en gymnasieutbildning (!?) av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Mina fina och empatiska Filmspanarvänner har säkert uppskattat filmen mycket mer än jag. Kolla själv:
Fiffi på Fiffis Filmtajm
Sofia på Rörliga Bilder och Tryckta Ord
Jojje på Jojjenito - om film
Jessica på The Velvet Café
Markus och Erik på Har du inte sett den? - podcasten alla pratar om...

9 kommentarer:

  1. Hahaha, det här är ju alldeles underbart! Äta sova dö är den första film vi filmspanare ser tillsammans som inte enbart får mellanmjölksbetyg (plus minus oboypulver).

    En ETTA?! High five på den tycker jag! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, någon gång måste man gå emot strömmen och bara säger vad man tycker. Alla filmer kan ju inte vara "den var väl ok". Jag tror att många som läser betyget 6/6 i SvD och går och ser filmen kommer känna sig lurade.

      Det är ju inte det att jag inte gillar långsamma dramatiska filmer om verkliga människor med verkliga problem. Jag kan nämna tre bra filmer på direkten som stämmer in på det kriteriet; Winter's bone, Schulze gets the blues och Avsked. Det är en amerikansk, en tysk och en japansk film. Slänger in franska Au revoir les enfants också. Och irländska In america. Och de är alla mycket, mycket bättre än denna film. Tycker jag.

      Radera
  2. Haha, det var verkligen ord och inga visor. Men det är helt rätt, man ska aldrig fördra en tråkig film! Och att en film är "angelägen" är ingen som helst anledning i sig självt att tycka att den är bättre än vad den egentligen är. Fast jag tyckte ju då inte att den var tråkig. Och var du verkligen tvungen att ta Låt den rätte... som exempel?! Såg den i helgen och skrev en rant (opublicerad än så länge) om den "outhärdligt stolpiga tafattheten". "Riktigt bra" är alltså inte ett epitet jag skulle sätta på den ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska du såga Låt den rätte komma in? Intressant. Ser fram emot den revyn! :-)

      Radera
    2. Du kanske inte ska hoppas för mycket, någon sågning är det inte tal om (utom när det gäller just detaljen dialoger). Men "riktigt bra" är fortfarande överord för min del när det gäller den filmen. Särskilt om jag jämför med Fucking Åmål.

      Radera
  3. Till skillnad från dig så gillade jag ju Pojken med cykeln. Jag engagerade mig mycket mer för honom än för den här tjejen, som definitivt var stor nog att flytta hemifrån. Kanske var det mamman inom mig här som blev så engagerad.
    I den här filmen kände jag att jag förväntades tycka synd om någon jag inte tyckte så himla synd om. Jag vet inte om jag är otroligt hård, men har man råd att röka, har man liksom inte råd att ta körkort då? Är samhällets krav på henne och hennes far helt orimliga? Jag tycker inte det.
    Tror att jag hade lite fel partifärg för att kunna ta den här till mitt hjärta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med. Det var kanske inte orimligt att det var dags för henne att flytta hemifrån... Jo.

      Radera
  4. Känner igen mig din recension, vi kikade på Play förra året. Tyckte det va den tråkigaste filmen någonsin! Jag inte heller så för svensk film, men jag kände igen mig så mycket av vad hon gick igenom. Så gillade verkligen filmen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, tråkiga filmer gillar jag inte. Men jag håller helt med dig att scenerna när hon var på arbetsförmedlingen var något. Hua, vilken hemsk skapelse det där är!

      Radera