The Raven (2012)

Take this kiss upon the brow!

And, in parting from you now

Thus much let me avow

You are not wrong, who deem

...

All that we see or seem

Is but a dream within a dream. 

The Raven skulle väl haft premiär på bio i våras, men så vitt jag förstår gick den aldrig upp på bio, eller så missade jag den helt och hållet. Nu har den släppts på dvd i alla fall. Jag vässade öronen direkt då min man crush John Cusack spelar huvudrollen i filmen. Att den dessutom hade en mycket intressant grundstory skadade ju inte heller.

Cusack spelar Edgar Allan Poe, den amerikanske författaren som skrivit några av litteraturhistoriens mest kända poem, men som också var en föregångare inom genrer som crime, gothic stories och science fiction. Poe föddes i Boston 1809 och dog endast 40 år ung i Baltimore under mycket mystiska omständigheter. Om detta och mycket mer kan du läsa här. 

Filmen The Raven väver en fantastisk spännande historia runt Edgar Allan Poe's sista tid i livet och vad som ledde fram till hans besynnerliga död. Någon sa att detta är Sherlock Holmes möter Seven och det kan jag hålla med om. Poe blir uppsökt av polisen när det uppdagas att den massmördare som härjar i Baltimore kopierar morden i Poes litterära verk. Först blir Poe skrämd och upprörd men snart visar det sig att fallet har en mycket personlig koppling till honom. Och vi åskådare inser snart att Poe har anledning till att bli ännu mycket mer skrämd och upprörd.

Miljöerna i The Raven är skickligt uppbyggda. Filmen är regisserad av James McTeigue, mannen som gav oss V for Vendetta. Denna gång befinner vi oss i Baltimore under första halvan av 1800-talet. Filmen påminner lite om känslan och miljöerna i Guy Ritchie's Shelock Holmes-filmer, fast detta är en thriller som utspelas i en skitigare och fattigare del av samhället. Vi introduceras till Poe då han rumlar runt på en av de mer sjaskiga barerna i stadens mindre fashionabla område. Cusack's Poe är vältalig, berusad, villig till handgemäng, stolt och komisk. Trots mina stora förtjusning över Cusack som skådespelare tvingas jag inse att denna roll skulle passa än mer perfekt för en annan av mina favoriter - Robert Downey Jr. Det tar uppåt en halvtimme innan Cusack har gjort karaktären till sin. Under resten av filmen passar han bättre in, speciellt då karaktären går över till en mer poetisk och romantisk figur. 

Filmen inleds med en text som kort beskriver Poe's sista dagar på denna jord, och den hovrar som olycksalig förbannelse över hela historien. Eftersom man vet slutet, men inte hur man kommer dit, är det upplagt för en spännande resa. Filmen har ett mycket mäktigt slut!

Då jag läser om Poe på länken ovan ser jag att hans nemesis, den konkurrerande litteraturkritikern Rufus Wilmot Griswold gjorde allt för att få Poe att framstå som en depraverad knarkare efter hans död, inklusive rena lögner och förfalskade brev. Den skitstöveln! Låt oss säga att de som gjorde filmen på ett tydligt sätt visar på vems sida i den konflikten de står på. Griswold fick gå ett hemskt öde till möte i denna version. 

Jag gillade The Raven skarpt. Den är stämningsfull, lite otäck, spännande, romantisk och vemodig. John Cusack är (till slut) mycket bra i rollen som Poe. Övriga notabla skådespelare är ganska få men Brendan Gleeson och Luke Evans kan kanske vara kända för några av er? Samtidigt är detta inte "världens bästa" thriller, om ni förstår vad jag menar. Den kommer nog inte upp på någon bästalista över årets filmer eller så. Den är vad den är. Perfekt för en regnig och ruggig fredagskväll, uppkrupen i soffan... 

Jag ger The Raven tre kolsvarta blöta korpar av fem.

Betyg: 3/5

And my soul from out that shadow that lies floating on the floor

Shall be lifted - nevermore!

Nevermore

Dream