söndag 13 november 2011

This Must Be The Place (2011)


Sadness and sadness are not compatible.

Chayenne (Sean Penn) lever ett bra liv med en kärleksfull fru (Frances McDormand). Han är en lågmäld  ekonomiskt oberoende pensionerad rockstjärna. De bor i ett stort slott på den irländska landsbygden. Mattan rycks bort under fötter på honom då hans far som han inte pratat med på decennier plötsligt går bort. Chayenne sätter sig på båten och åker hem till New York för att delta på begravningen och för att möta sitt förflutna.


Detta är ett säreget drama i bästa American Independent-stil. Sean Penn spelar sin Chayenne mer nedtonad än vad jag är van med. Han brukar ju dra på för fulla muggar med oscarssökande snor- och tårsprutande "money shots". Han ger Chayenne en ljus och bräcklig röst, om inte kvinnlig så försynt i alla fall. I några få scener brister bubblan för Chayenne och han ryter till.


Precis som i "The future" handlar denna film om en person som står helt still. Chayenne lever i en bubbla på Irland. Han har inte gått vidare i livet, varken från sin far eller från sin musikkarriär. Trots värmen från hans yrkesarbetande ljuvliga fru är han fastlåst på paus. Frances McDormand som lekfull livspartner och tillika brandman är som alltid en fröjd att se i filmen.


En detalj som dock Filmfestivalen fått om bakfoten är att Chayenne's musikaliska bakgrund. Han är en gammal "depprockare", inte en "glamrockare"! Det var väl ändå depprockarna som hade fans som tog livet av sig och inte glamrockarna? Fel genre och fel årtionde. Skäms! Egentligen är nog Chayenne modellerad efter Robert Smith från The Cure, ett gammalt favoritband. Robert Smith är känd för att inte gilla/våga flyga och att han tar båten då han åker från Europa till USA. Chayenne är överrens med Smith i detta, han tar helt sonika båten.

Robert Smith
"This must be the place" är en mer rättframt berättad historia än "The future", även om båda filmerna berörde samma tema. Nu behandlades en 50-årskris istället bara. Jag gillade scenerna med en sömngångaraktig Chayenne på Irland, men filmen lever upp mycket mer under hans road trip genom USA. Han bilar ut från New York mot de stora vidderna i mellan-western. Musiken är skriven av David Byrne och han gör också en cameo. Det är en cool snubbe helt klart.

Jag ger "This must be the place" tre cajalpennor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

10 kommentarer:

  1. Verkar intressant, men varfor blott en trea? Nar jag last revyn forvantade jag mig ett hogre betyg.

    SvaraRadera
  2. Klara jag bara av penns minst sagt bisarra uppenbarelse i denna film kan det definitivt vara ngt att se.

    SvaraRadera
  3. Klarar jag bara av Penns minst sagt bisarra uppenbarelse kan nog detta vara ngt.

    SvaraRadera
  4. Läste inte texten, kollade bara betyget för jag ska se den här filmen ikväll. Ska bli spännande :)

    SvaraRadera
  5. Frasse: men en trea är ju ett bra betyg, filmen fick det som den var värd...

    SvaraRadera
  6. filmitch: är du som jag som tycker att Sean Penn kan vara ganska jobbig? Han är bra i denna film dock...

    SvaraRadera
  7. Fiffi: ser fram emot din revy!

    SvaraRadera
  8. Jag hoppade över att se denna då den inte passade in i schemat. Istället såg jag Beyond the Black Rainbow och det är jag mycket glad över då den inte kommer komma upp på bio och är väl värd att se just på bio.

    SvaraRadera
  9. Movies-noir: Kul att få lite spridning. Det verkar som att du och jag valt i princip helt olika. Jag har nu sex filmer i back log för revyer. Jag listar alla jag ser på min Filmfestival-sida för den nyfikne, klicka på länk överst på sidan.

    SvaraRadera
  10. Kollade in din lista och av de du skrivit upp har jag sett Drive och 50/50, båda bra. The Guard vill jag se, men ser den nog hemma. Like Crazy funderade jag på, men tilltalade mig inte tillräckligt för att den skulle få komma med.

    SvaraRadera