I thought I understood it. But I didn't. I knew the smudgeness of it. The eagerness of it. The idea of it. Of you and me.
"Like crazy" är ett romantiskt drama. Filmen handlar om brittiska Anna (Felicity Jones) och amerikanske Jacob (Anton Yelchin). Anna träffar Jacob på college i Los Angeles och på grund av deras stormande passion struntar hon i att åka hem till England för att förnya sitt visum. Relationen blir seriös, men då hon efter ett besök hemma vill återvända till sin Jacob kommer hon inte in i landet igen. Ett besvärligt och osäkert långdistansförhållande inleds. Anna och Jacob ansöker förtvivlat efter ett nytt visum. Under tiden pendlar relationen mellan intensiva möten i London och livets obönhörliga gång."Like crazy" utforskar vad som händer då romantiken inte följer de vanliga reglerna från Hollywood. De regler som lever efter devisen: Boy meets girl, boy loses girl, by gets girl. "Like crazy" vänder på begreppen och fokuserar helt på de scener som långsamt bryter ner relationen. Filmen utspelas under en lång period, mer än ett år. Vi får inte se vad som händer i Annas eller Jacobs liv utanför deras söndervittrande relation. Andra viktiga saker i karaktärernas liv lämnas utanför och vi får endast se dem indirekt. Både Anna och Jacob har tillfälliga romanser med arbetskollega respektive granne, men filmen fokuserar endast på de scener med Anna och Jacob som tar dem från den perfekta passionerade inledningen till det oundvikliga slutet.
Jag misstänker att en fotfetish har gjort filmen. Kameran följer Annas nakna fötter i scen efter scen, och det är alltid de scener då Anna mår bra och då hennes relation med Jacob är bra. Då är hon barfota och iklädd sköna kläder. I scener då hon är långt från Jacob, geografiskt eller mentalt, är hon klädd i hårda högklackade skor och klädd i exklusiva "fina" kläder. Jag ser en symbolik i detta, men är inte helt klar på vad symboliken betyder. Förutom att det är skönt att sparka av sig elaka skor och ha på sig sköna kläder.
Felicity Jones, som här dykte upp i andra filmen på årets filmfest, hon var lillasyster till Maggie Gyllenhaal i Hysteria också, var överlägsen sin motspelare Anton Yelchin. Hon ser ganska bra ut, men framför allt var hon charmig och dynamisk. Hennes Anna var full med personlighet. Anton Yelchins Jacob var en otroligt trist typ och jag hade ganska svårt att se att Anna, och andra kvinnor, skulle finna honom så oemotståndlig som manus verkar antyda.
Scenen då Anna och Jacob pratar i telefon mellan London och LA, och de låtsas att han kan komma över och hälsa på som om de bodde i samma kvarter var filmens bästa scen, faktiskt hjärtskärande.
Jag ger "Like crazy" tre öppna slut av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Intressant. Jag valde att inte se denna, men var lite sugen. Det som gjorde att jag inte riktigt trodde på den var just Anton Yelchin som i trailern kändes lite blek och trist, precis som du noterar att han var. Verkar inte lyckas fullt ut helt enkelt.
SvaraRaderaMovies - Noir: svårt att sova eller? :-)
SvaraRaderaLike crazy är inte helt dålig, du skulle nog kunna gilla den skarpt. Problemet för mig, som jag glömde att skriva i revyn ovan, var ju att vi såg den precis efter vi sett den magnifika 50/50, och jag var nog fortfarande lite bedövad av den. Det hade varit bättre om de planerat filmerna i omvänd ordning, dvs för Like crazy och sedan följt upp med 50/50.
Stämmer bra ;)
SvaraRaderaAh, jag förstår. Kan lätt bli så när man precis sett en film man gillar väldigt mycket. Kanske får ta mig en titt på den en dag.
Det här verkade intressant. Avskyr romcom filmer men gillar romantiska dramer och de är inte många nu för tiden. tack för tipset :)
SvaraRaderafilmitch: du är välkommen, jag hoppas att du gillar den som en galning.
SvaraRadera