The Future (2011)

You can stay one night. 

Och så har Stockholms Filmfestival 2011 startat för mig. Jag och Johan var och såg Miranda July's andra långfilm "The future" på red carpet-visningen i torsdags. Efter visningen bjöds vi på ett Face 2 Face med Miranda via skype. Hon satt i sin lägenhet i Los Angeles och vi andra i Skandia-biografen. Det var ett långt, underhållande och mycket givande F2F. Jag och Johan diskuterade filmen intensivt både på torsdagskvällen och igår. Detta är en film som förbryllade mig en hel del, och utan F2F och bollplankande med Johan hade jag nog inte kunnat ge filmen mer än en tvåa, men detta gott folk, detta är precis vad de flesta bra filmerna på filmfesten brukar vara - en film som växer och växer efter visningen.

Mirandas första film "Me you and everyone we know" var en underfundig relationskomedi om några kufiska men varma karaktärer. Hon har i andra filmen fortsatt i tangentens riktning, men denna gång är det än mer personligt. Efter framgången med första filmen var hon rådvill och hennes sökande efter vad som skulle komma resulterade i en performance show som hon nu omformat till film. Vi har i "The future" fått en lättsam och mörk komedi om ett par i kris målat med absurdismens penseldrag. Här får vi bland annat en talande katt, en sambo som kan stoppa tiden och en liten flicka som gräver ner sig själv. Miranda är som en amerikansk kvinnlig Bulgakov.

Filmen handlar om känslan att inte vilja växa upp, bli vuxen och börja ta ansvar för sitt liv eller något däri. Sophie (Miranda July) och hennes sambo Jason (Hamish Linklater) lever sina liv utan synligt mål eller mening. När de bestämmer sig för att adoptera en katt tror de att katten bara har sex månader kvar att leva (sen kan allt bli som vanligt igen), men på katthuset säger damen att med omtanke och kärlek kan katten leva många, många år till! Livskris. 

Sophie "tar paus", säger upp internetabbonemanget och slutar sitt jobb. Hon har i hemlighet studerat sin kollegas dansvideor som ligger på youtube. De är inte bra, men de är något. De representerar viljan och kraften att slutföra något. Sophie bestämmer sig för att spela in en ny dans per dag i en hel månad. Hennes svankdans var lika ovanlig som kittlande, men hon får inte till det. Inget blir färdigt.

"The future" är fylld av bilder och scener som beskriver känslor, sinnesstämningar eller situationer relevant för alla som upplevt en 40-årskris. Man kan inte ta något bokstavligt i filmen. Detta gör också att det är så belönande att fundera och diskutera filmen. Den växer och växer. Det finns många scener att tänka på. En är när Sophie träffar sina två väninnor och hela deras liv spelas upp framför ögonen på Sophie, samtidigt som hon står helt stilla. Eller när Jason vill och lyckas stoppa tiden och den konsekvens det får för honom och hans omgivning. Eller när Jason möter den gamle mannen Joe. Symboliserar Joe en möjlig men icke existerande framtidsversion av honom själv. Eller ska man se det som att Jason verkligen möter sig själv? Jag tror tyvärr att denna film är rejält mörk, trots alla charmiga och  komiska scener. Publiken på Skandia skrattade högt, ofta och helt osynkroniserat! Scenen där Joe ger Jason en kattleksak tror jag är av central betydelse. Tyvärr var det ingen som frågade Miranda om den scenen på F2F, och jag hade inte formulerat fråga än vid det laget.

Filmfesten har startat bra, den har startat i livskrisens tecken och oviljan eller är det rädslan att växa upp har här fått en hemvist. Jag ger "The future" fyra självupplevda känslor av fem.

Betyg: 4/5