Hysteria (2011)

Portable vibration machines? Do you think they'll catch on?

Eftersom filmen "Hysteria" handlar om ett avgörande genombrott inom det medicinska området och dessutom till stor del handlar om besynnerliga diagnoser ska jag nu roa mig med att ställa en sådan på denna "patient". Patienten i fråga, filmen "Hysteria", lider av schitzofreni, närmare bestämt multipla personligheter. Vi har här två och en halv film. Först och främst har vi en hysterisk och absurd komedi med Hugh Dancy, Jonathan Pryce och Rupert Everett i huvudrollerna, dels har vi en seriös drama med Maggie Gyllenhall i huvudrollen. Som en brygga mellan de båda har vi ett vekt triangeldrama med Hugh Dancy, Felicity Jones och Maggie Gyllenhaal i huvudrollerna.

"Hysteria" bygger otroligt nog på verkliga händelser. Den beskriver de läkare som mer eller mindre av en slump uppfann den elektroniska massageapparaten i England på 1880-talet. Kvinnor som var uttråkade, besvärliga eller bara "understimulerade" kallades "hysteriska". I vissa fall skickades de till och med till institution och ibland försökte man bota tillståndet med kirurgiska ingrepp. Totalt vedervärdigt.

I "Hysteria" får vi följa den unge läkaren Dr. Mortimer Granville. Han får jobb på en klinik för hysteriska överklasskvinnor. Eftersom man på den tiden ansåg att kvinnor ej kunde erfara sexuella känslor administrerades en icke-sexuell massage av vulvan tills patienten uppnådde "paroxysm"...

Denna film kunde varit hur kul som helst. Eller den kunde varit ett gripande historiskt drama om kvinnans rätt till jämlikhet, och rätt till sin kropp. Tyvärr blandas två för mig oförenliga genrer i en och samma film. Och då menar jag inte på ett bra sätt som Tarantino, som blandar olika genrer och därmed skapar en ny egen genre. I "Hysteria" hoppar de mellan scenerna mellan två ortogonala genrer. Det blir varken hackat eller malet som slaktaren skulle sagt.

Även om Maggie Gyllenhaal är suverän som skådespelare blir hennes scener tyvärr både präktiga och väldigt mycket pk. Det var en stor och viktig fråga då, och länge än, man satte diagnosen "hysterisk" ända in på 50-talet, men den filmen inom filmen kändes inte lika relevant idag.

I den komiska filmen inom filmen var det hysteriskt. Ett kostymdrama med alla dess ingredienser och i den miljön, finner vi denna absurda verksamhet. Rupert Everett som homosexuell uppfinnare från en yppersta överklassen var filmen stora behållning. Bara hans karaktärs namn fick mig att skratta högt: Lord Edmund St. John-Smythe. Dr. Granville spelades av Hugh Dancy som vi såg som Adam i "Adam". Dr. Dalrymple spelades av den nästan borglömde Jonathan Pryce, och döttrarna Dalrymple spelades av Gyllenhaal och nykomlingen Felicity Jones.

Denna film kunde blivit såå myket bättre. Nu får "Hysteria" den två paroxysms inom fem minuter av fem möjliga.

Betyg: 2/5