Comic-Con Episode Four: A Fan's Hope (2011)

Dokumentärer är en underskattad filmgenre. Jag ser dem aldrig på bio förutom på filmfesten, men där brukar det bli en eller två varje år. Filmer som "Lost in la Mancha", "Grizzly man", "The cove" och "Big river man" har passerat revy under åren. Detta år föll valet på dokumentären med det lustiga namnet "Comic-con Episode four: A fan's hope". Den är regisserad av Morgan Spurlock (Super size me) och producerad av min husgud Joss Whedon (Firefly, Serenity).

Filmen följer ett antal besökare på Comic-con 2010. Mässan hålls i San Diego varje år, på sommaren. Detta är ett gigantiskt möte för alla samlare, fantaster och nördar som är intresserad av fantasy, serietidningshjältar, dataspel, sci-fi och actionfigurer med mera. Över 100.000 besökare samlas i San Diego och en hel liten stad i staden byggs upp. Spurlock har följt en brokig skara besökare. Vi har de aspirerande artisterna som söker anställning på de stora serietidningsbolagen, en amatörkostymör som ställer upp i maskeradtävlingen med en hemmagjord mekaniskt styrd monsterdräkt. Vi får följa den gamle gnetande mannen från serietidningsantikvariatet i Denver som har en förstautgåva av någon obskyr serietidning till salu för 500.000 USD, samt det gulliga paret där killen friar till sin flickvän mitt under Kevin Smith-panelen i den största salen.

Dokumentären är gjord med ett stor hjärta och aldrig under hela filmen fick jag känslan att de drev med, eller hånade, fansen. Det är helt klart att även de som står bakom kameran alla är stora fans av denna sub-kultur. Mellan scenerna med våra "hjältar" ser vi inklippta intervjuer med kändisar i denna värld; Joss Whedon, Kevin Smith, Stan Lee, Guillermo del Toro, Seth Rogen och Kenneth Branagh bland många.

Jag satt med ett stort fånigt leende över ansiktet hela filmen igenom. Allt eftersom jag kände igen mig mer och mer blev jag mer och mer varm och till slut till och med nästan stolt över dessa underbara människor som håller på att samla på konstiga saker, eller bara följer sin dröm och försöker ta sig in i denna värld. Den mest fascinerande personen var Holly som på sin fritid hade samlat ihop ett gäng kompisar för att göra kostymer för figurer i ett dataspel. Hennes dröm var att få jobb som kostymör i Hollywood.

I slutet av filmen fick man se en liten resumé över hur det gick för alla personer dokumentären handlade om. En del lyckades, en del fick åka hem utan att nått ända fram denna gång. Men drömmen lever vidare.

Jag gillade denna dokumentär jättemycket, den talade mer till mitt hjärta än min hjärna, och det var perfekt. En av de intervjuade sa att hon kände sig utanför alla andra dagar på året, men när hon var på Comic-con var alla som hon! Värme.

Jag ger "Comic-con episode four: A fan's hope" fyra förstautgåvor i mint condition av fem möjliga.

Betyg: 4/5