En Gång I Phuket (2011)

Kapa trossen.

Om jag ska vara helt ärlig brukar jag oftast välja bort svenska filmer på bion. Är inte svensk film mest polisfilmer där det går tretton på dussinet, samt tokroliga komedier som "går hem i stugorna"? Ibland kommer det givetvis bra svenska filmer. På senare tid är "Låt den rätte komma in" ett mycket bra exempel. Från filmfestivalen kan jag lyfta fram den underbara "Masdjävlar". Så när årets festivalprogram kom ut överraskade jag mig själv med att snabbt boka in Peter Magnussons nya film "En gång i Phuket". Jag har inte ens sett hans första film "Sommaren med Göran", en film jag hört inte ska vara så jättebra.

Nu gick jag och Vanessa på denna komedi (med viss djup och eftertänksamhet). Filmen handlar om Sven (Peter Magnusson) en kille i 40-årsåldern som fastnat i gamla hjulspår. Uttråkad på jobbet, ingen familj och allmänt spottad på av snusförnuftiga systrar, en sarkastisk moder och överlägsna kompisar. Sven när en dröm om att skriva en roman, men han tycks inte få tummen ur den omtalade baken. En dag säger han upp sig, trots att han har fått tjänstebil, och åker till Phuket för att finna sig själv.

Detta är en varm komedi om den ofrånkomliga 40-årskrisen, om hur man ser på livet, vad som är värt och inte. Det är en dramadriven komedi, inte en farsartad "snubbla-på-soffan"-komedi, vilket jag tackar för. Peter Magnusson spelar huvudrollen och har också skrivit manus. 

Ett generaliserat skäl till att jag ofta tycker att svenska filmer är dåliga är att dialogen är såååå dålig. Den låter helt tillgjord, som en teaterpjäs med glada amatörer. Dialogen i den allra första scenen i "En gång i Phuket" är riktigt stolpig, den hade inte en uns av "äkta" i sig. Jag suckade besvärat och såg framför mig en besvikelse trots låga förväntningar. Men som genom ett under rätades skutan snabbt upp och jag fann en otroligt träffande och underhållande film som talade till mig på ett väldigt personligt plan. Skådespelarinsatserna är bra, speciellt David Hellenius som snubben som arrangerar äventysutflykter på plats i Thailand är skön. 

De filmer som bäst påminner om denna är nog Lasse Åbergs sällskapsresan-filmer. Magnussons Sven är inte den karikatyr som Åbergs Stig-Helmer, men samma värme finns här. Det kanske inte är den bästa romantiska komedin jag sett, men för att vara en svensk film var jag mycket, mycket nöjd. Hoppas att denna film kommer gå bra på biograferna, det förtjänar den.

Jag ger "En gång i Phuket" fyra säkerhetsgenomgångar av fem möjliga.

Betyg: 4/5