Natural Born Killers (1994)

Vad lustigt, ännu en film om ett förälskat par som har ett möte med våldet. Och precis som med favoriten "True romance" är denna film, "Natural born killers", skriven av Quentin Tarantino. Därmed kan vi roa oss med att jämför hur olika regissörer tagit sig an materialet från Tarantino. Tony Scott gjorde "True romance" till sin egen, han ändrade på den brutna tidslinjen som Quentin ville ha och han skrev om slutet (till det perfekta slutet som till och med Quentin till slut insåg). "Natural born killers" däremot är gjord av Oliver Stone. Usch, det är inte en favorit hos mig. Jag har också hört genom djungeltrummorna (ehh, det var du Steffo det!) att Quentin inte gillade vad Stone gjorde med hans historia om Mickey and Mallory.

Mickey and Mallory... Clarende and Alabama, Sailor and Lula, Bonnie and Clyde, Kit and Holly... Det finns många filmiska kärlekspar som reser mot våldet. Jag önskar att vi fått se denna film regisserad av Tarantino. Grundelementen finns ju där. Trots Oliver Stones patetiska regi har filmen en massa höjdpunkter. Stone är som en stenhuggare som försöker knyta flugfiskesländor. Stone är som en äldre man som försöker vara ungdomlig. Han gör "Natural born killers" cool som han tror att en cool film ska vara, men det är tydligt att han inte har en aning om vad han håller på med.

Filmens bästa scener är otroligt bra. Inledningsscenen på the diner är kanske inte i klass med diner-scenen i "Pulp fiction", men den är jättebra. Hela slutet med upploppet på fängelset är bra. Woody Harrelson är i sitt esse i intervjun. Även Juliette Lewis får en scen som påminner mig lite om scenen mellan Patricia Arquette och James Gandolfini i "True romance". I denna film är det Tom Sizemore som spelar rollen som våldsam man. Han får dock vad han förtjänade...

Robert Downey Jr är för mig alltid ett dragplåster till en film, men i denna är han svag. Jag stör mig på hans australiensiska dialekt. Varför i hela friden ska han vara en aussie? What's the point?

Kul att se Hank Moodys agent Charlie Runkle i en liten roll som nyhetsproducent...

Tyvärr överväger det negativa. Oliver Stones pompösa tendenser exploderar i "The Wall"-influerade animerade scener som är helt värdelösa i en film som denna. Satiren över massmedias blodstörst är smärtsam övertydlig. Under filmens inledande "titles sequences" fick mig att tänka på "A clockwork orange". Han hade verkligen höga ambitioner med denna film den gode Oliver.

Måste avsluta med något positivt. Det är sedan gammalt. Jag gillade musikvalen! Mycket bra musik. Vi fock höra både Peter Gabriels "The rhythm of the heat" och Lou Reeds "Sweet Jane". Najsigt!

Jag ger "Natural born killers" tre missed opportunities av fem möjliga.

Betyg: 3/5

JFK (1991)

Idag är det filmspanartema igen och denna gång är temat Konspirationsteorier. Jag brukar ju skriva listor vid dessa tillfällen, men ibland diskar jag istället av en film som passar in på temat. Det är enklare att välja listalternativet om man gillar genren och temat i fråga, och eftersom jag faktiskt inte är speciellt svag för filmer om konspirationsteorier har jag valt att se the mother of all consperacy theories - Oliver Stone's JFK istället för en lista.

70-talet var konspirationsteorifilmernas guldålder. När jag nyligen behandlade det decenniet såg jag mycket riktigt några filmer i genren. En av dem var Marathon man. Jag fann den tråkig och mycket överreklamerad. Döm om min förvåning när alla som kommenterade min revy gillade filmen mer än mig! Det är uppenbarligen jag som har den avvikande åsikten jämfört med "det normala" i detta fall. Movies-Noir ger den en fyra, Jojjenito likaså, Fiffi gillar 70-talsthrillers och ville se den, Sofia minns att hon gillade den och Filmitch likaså. För mig var det en mycket svag tvåa och tredje svagaste filmen av de 23 jag såg från 70-talet. Det var inte förrän på senaste filmspanarträffen då jag (äntligen) träffade någon som inte heller gillade filmen. Det var den mycket gode och intelligente vännen Fredrik förkunnade att han INTE gillade Maratonmannen! Puh, jag trodde ett tag jag var utsatt för en filmspanarkonspiration! :-)

Så det blir ingen lista från mig idag. Istället bestämde jag mig alltså för att fylla ett stort hål i min filmografi. Oliver Stones storfilm JFK med helylle-präktot Kevin Costner i huvudrollen.

Ni känner ju alla till handlingen så den skippar jag. Jag misstänker att det inte är många som läser denna blogg som inte sett filmen. Vad kan man då säga om detta? Den är extreeeeemt lång. Den är föööööör lång. Jag var inte underhållen på en nivå som krävs för att det ska vara ok att vara så himla lång. Jag säger till O Stone: "Inte ok!"

Jag var inte speciellt underhållen över huvud taget. Stone har en underton i många av sina filmer som för mig signalerar en självgodhet. Han verkar vara en riktig besser wisser. En del kan säkert se det som att han kämpar för sanningen och att avslöja "the man" men ha gör det på ett så pompöst och allvarligt sätt att jag nästan dör av uttråkning. Var är glimten i ögat? Var är lite självdistans? Var är ödmjukheten över att han kanske inte har den exakta sanningen?

En annan sak jag kom att tänka på är att Stone försöker dränka oss med detaljer om vad som hände. Jim Garrison (Kevin Costner) kommenterar väl till och med att den där stora statliga utredningen var så lång och detaljrik att ingen annan än han själv orkade läsa hela. Det är lätt att dränka eller dölja sanningen i en stor mängd detaljer! Och det är lika sant för en film som för en utredning! JFK var för lång och den bågnar under sin egen tyngd. Alla scener mellan Garrison och hans familj är svintråkiga och det mesta av delarna där Garrisons team utreder Tommy Lee Jones Clay Shaw är likaledes tråkiga.

Det som är spännande är tesen om en konspiration och rekonstruktionen om hur det kanske gick till. Det var en scen som jag sett på Seinfeld tidigare, den med Wayne Knight i centrum, "Back, and to the left. Back, and to the left... Back, and to the left." Det är inte ett bra tecken när detta, minnet av en scen i Seinfeld blir filmens höjdpunkt för mig. Kolla in när Jerry inte kan hålla sig för skratt vid 3:01 i klippet. LOL.

Vad tror jag då om konspirationsteorin? Kan man tänka sig att militärindustrin, armén och omoraliska politiker konspirerar mot en president som driver politiken i "fel" riktning? Japp, självklart! Är det troligt att militärindustrin, armén, CIA, Secret Service och omoraliska politiker dödade Kennedy och att ingen har läckt detta till pressen under 50 år? Nja, knappast va?

JFK som film är bättre än Dansar med vargar i alla fall. Båda är filmer från eran då Kevin Costner hade en aura av politisk korrekt sötsliskig världsräddare... Tänk Bono och Sting. Trist och blä. Filmen blir därmed trist och blä också. Nu blev jag sugen att se om The wolf of Wall Street istället...

Jag ger JFK två svaga bevisningar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

PS, mina konspirationsfilmfavoriter (inte en lista-lista men väl en mini-lista): The conversation, All the presidents men, The Pelican brief, Enemy of the state, Conspiracy theory, the Bourne-trilogy.

PPS, egentligen skulle mina filmspanarkompisar också skriva om konspirationsteorier, men jag vet faktiskt inte riktigt vem som har skrivit inläggen på deras bloggar just idag. Bilden i Jojjenitos header ser lite skrev ut, och faller inte skugga fel där på bilden? Kan det verkligen vara ett av Jojjes inlägg? Har hans blogg blivit kapad? JAG VET DET INTE!!!!
Jojjenito
Flmr
The velvet café
The nerd bird
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Fredrik on film
Filmitch
Mackans film
Har du inte sett den? (podd)
Absurd Cinema