Alien Resurrection (1997)

Så har jag och Måns sett den sista Alien-filmen han inte sett tidigare vilket blev fyran av de fyra "originalfilmerna". Det känns som extremt länge sedan jag såg denna men den uppfyllde ungefär förväntningarna. Den var bättre än väntat inom vissa delar och sämre än väntat i andra.

Filmen är ganska "gory" vilket var en överaskning. Det gjorde varken till eller från. Den stösta negativa överaskningen var att flera av karaktärerna var pajjiga och att dialogen i delar var riktigt risig.Det känns trist då Joss Whedon står som manusförfattare. Kom han inte in som en "script doctor" för att rädda upp filmen? I vilket fall lider filmen ganska gravt av ojämnhet i tonalitet. Den hade vunnit på att välja spår och kört det rak över. Nu var det blandning gore, body horror, skräck, action och en slags missplacerad humor som inte passade in.

Det jag gillar med filmen är utvecklingen och det sorgliga om Ripley. Vi får se henne som en riktig bad ass igen, men visst finns det saker i filmen som är tråkiga. Annars är Winona Ryder som roboten Call filmens behållning. Dels har hon ett så speciellt utseende, hon är otroligt vacker med sina stora mörka ögon. Men framför allt är det spännande med en android av "andra generationen" som de säger om henne, dvs att hon är byggd av andra androider. Här ser vi kanske ett exempel av en AI. Call är den mest mänskliga av dem alla på hela skeppet. Intressant med tanken att AI kan utvecklas så också, istället för att bli ett nytt Skynet Jag gillade den delen av historien. 

Sen måste jag lyfta undervattenscenerna som ändå är innovativa för serien och de funkade överlag bra. Och de galna veteskapsmännen, speciellt Brad Dourif i rollen som Gediman, han som fascinerad studerade mostert in i det sista... Inte ens ett skrik.

Mina två stora, stora bekymmer med filmen är dels "body horror"-scenen när Ripley tittar in i rummet med försök 1-7. Det är en grotesk och osmaklig scen som jag bara tycker är malplacé för en Alien-film. Men det största problemet är såklart hela slutet med "the Newborn". Fasen vad kasst det är. Jag har riktigt svårt för Ripleys barnbarn. Ta bort.

Det var därför det var så trist att Romulus också hade en Newborn. Det var redan prövat och vi visste redan att det inte funkar.

Till sist en ny spaning från när jag nu såg den efter att ha sett det mesta av vad Joss gjort. Jag ser tydliga likheter mellan Call och River. En ung och liten tjej med ett stort hjärta som på olika sätt vet en massa av "myndigheternas" hemligheter. Också skeppet "The Betty" och hennes crew med en "Jayne"-typ (Ron Perlman), en "mekaniker", en "pilot", en "Captain" osv känns ju igen i Joss senare arbeten. 

OK, nu får vi flytta fokus från Alien till Predator-serien. Vi ska sova på saken vilka av filmerna Måns vill se, men jag hoppas på den första ska få plats i alla fall...

Betyg: 2/5

Uppdaterad ranking av Alien-seriens filmer à la 2024: 

1. Aliens
2. Alien
3. Alien 3
4. Alien Resurrection
5. Alien: Romulus
6. Alien: Covenant
7. Prometheus

Re-Watch: Toy Story (1995)

 

Toy story är en underbart mysig film om vänskap och att finna vad man ska göra med sitt liv. När jag såg filmen första gången var jag mindre engagerad i karaktärerna, men nu vid en omtitt svallade känslovågorna över.

Jag tycker den har en perfekt mix av humor och känslor. Är det sentimentalt? Javisst, men jag köper det med hull och hår. Det är också kul att ges tid att se mer av birollskaraktärerna och en massa detaljer som jag missade under första titten.

Filmens äventyr centreras runt krisen som Woody genomgår när Andy får en ny modernare och mer "kompetent" leksak, Buzz Lightyear. Woody kastas ut på osäkerhetens hav och historien tar flera vändor innan han kan känna fast mark under fötterna igen. "You've got a friend in me" sjungs av Randy Newman och sången har flera bottnar i denna film. Andy har en vän i Woody, och Woody får en vän i Buzz. Vissa av de övriga leksakerna kastar Woody allt för lätt under bussen för att jag ska tycka att det är helt ok. Saknar en viss nivå av lojalitet här, guys! Men, jaja, de är ju bara leksaker ändå.

Jag roas av flera av figurerna; Slinky Dog, Rex, Mr. Potato Head, a bucket of soldiers och Bo Peep. Men filmens högsta skratt fick jag kanske av scenen med the aliens och deras gud The Claw. Grannpojken Sid är hemsk och scenerna i hans rum är kanske filmens bästa på många sätt.

Lite kul att Joss Whedon var med som "script doctor" i denna banbrytande film.

Betyg: 4/5

Varför såg jag om filmen? Bloggkompisen Jojjenito kör just nu ett Pixar-tema där han ska se igenom alla deras långfilmer. Då tar jag chansen att se om vissa av filmerna och fyller några av de hål i filmografin jag har kvar att se. Toy story-filmerna hänger ihop mer än vad man kan tro. Men det gick snart ett decennium mellan tvåan och trean och ytterligare ett mellan trean till fyran. Och när jag såg dem önskade jag att jag hade haft bättre koll på de tidigare filmerna. Nu när tillfälle gavs via Jojje valde jag att ta chansen att se om dem i snabb följd. På detta sätt kan jag på ett tydligare sätt observera alla kopplingar bakåt i serien.

Surfa nu över till Jojjenito och läs vad han tyckte om den första Toy Story-filmen.

Justice League (2017)

Efter den positiva överraskningen med Batman v Superman var jag lite peppad inför Justice League, speciellt med tanke på att det verkade som att Gal Gadot hade fått en större roll.

Men ack, så snart korthuset föll ihop. Med en extremt dålig big bad, Steppenwolf, och en ganska trist grupp hämnare blev detta bara tråkigt. Gal Gadots Diana Prince är klart bäst i filmen. Clark Kent är helt ok, det var intressant att se hur de behandlade hans återuppståndelse. Inte lika djupt och intressant som de gjorde i Buffy men för att vara DC får det väl anses som bra, så är det i de låga förväntningarnas land.

Ben Affleck och hans Bruce Wayne var däremot inte alls lika bra i denna film. Jag vet inte vad det var, att han kanske redan tröttnat? Dessutom hade de inte alls lyckats med hans kläder, hans "Batman-kostym". Ofta såg den ut som en dräkt av skumplast köpt på Buttrix. Jag jämförde i huvudet mot Captain Americas dräkt i Avengers: Endgame och såg den tydliga skillnaden för mitt inre.

Ok, så detta var filmen som Joss Whedon fick ta över då Zack Snyder på grund av mycket tragiska privata problem var tvungen att hoppa av? Jag kände ingen större skillnad från Wonder woman eller Batman v Superman.

Tydligen ska Joss ha skrivit till en del scener och spelat in de nya. Hur stor andel och vilka scener kunde det vara? Hans största jobb var kanske att överse en ny klippning? Oklart. Jag såg den två timmar långa bioversionen och den var i alla fall lika jämntråkig hela tiden. Tyvärr, Joss, ingen "save" i sista minuten här som det verkar.

Alltid trevligt att får beskåda Gal Gadot "in action". Aquaman försöker och försöker, men jag känner det inte. Gadots Diana är den enda med glimten i ögat.

Betyg: svag 2/5

Fireflypodden - Slutet, del 2

Efter ett litet break släppte vi idag ut sista delen av sista avsnittet av Fireflypodden. Första inspelningen blev knasig och vi beslutade att spela in det igen. Detta skedde i bilen på E4:an ner mot Göteborg. Jag och Johan åkte på road trip för att hälsa på Patrik och gå på Comic Con. Vi hann också se med att testa den fantastiska VIP-salongen på Filmstaden Bergakungen. Vi såg om Avengers: Endgame (lika bra fortfarande). De har fattat hur man ska göra VIP där nere i Götet. Filmstaden i Stockholm, speciellt MoS har mycket, mycket, att lära där...

Under andra delen av avslutningsavsnittet pratar jag och Johan om de fyra novellerna som finns att läsa i Firefly: Still flying samt om alla comics som släppts före ett litet tag sedan.

Avsnittet och show notes hittas här. Där kan ni också hitta gamla avsnitt av Buffypodden och Shinypodden om MCU, Bowie, Bröderna Coen och Hitchcock.

Nu blir det paus med poddanden, men Shinypodden är åter till hösten.

Done the Impossible: The Fans' Tale of 'Firefly' and 'Serenity' (2006)

Done the impossible är en dokumentär om fans till tv-serien Firefly gjord av fans till tv-serien Firefly. Den kom ut 2006 och täcker in perioden efter tv-seriens nedläggningsbeslut av kanalen FOX. Det är mycket ryggdunkande och självförhärligande av fansen till serien, men det är också överraskande mycket av filmen som består av intervjuer och deltagande från skapare, skådespelare och folk bakom kulisserna till serien och långfilmen Serenity (2005).

Både Joss Whedon och Tim Minear intervjuas. Tims delar känns mer seriösa. Joss däremot har de fått tag på på golvet på någon stor convention (kan det ha varit Comic Con?). Adam Baldwin (Jayne) är presentatör och värd för hela dokumentären. Dessutom återkommer flera klipp med intervjuer med Jewel Staite (Kaylee), Morena Baccarin (Inara), Alan Tyduk (Wash), Nathan Fillion (Mal), Ron Glass (Book) och Christina Hendricks (Saffron). Av folk bakom kulisserna som deltar i filmen syns seriens kompositör Greg Edmonson samt producenter till Serenity från Universal Mary Parent och Christopher Buchanan.

Andra random folk som dyker upp i kortare intervjuer är James Gunn (som senare gjort Guardinas of the Galaxy-filmerna), Rafael och Yan Feldman (Fanty och Mingo från filmen), Tracy Hickman och Margaret Weis som gjort Firefly the Role Playing Game och författaren Orson Scott Card (Ender's Game).

Men en stor del av filmen lämnas åt fans av alla de olika slag. Det är allt från folk som bara berättar om vad serien betytt för dem personligen, till fans som arbetat med "guerilla marketing" för att få serien att återuppstå efter nedläggningen, till folks om varit med och gjort fans films eller deltagit på conventions i olika roller.

Jag pendlade mellan att tycka att de var gulliga till att vilja ta fram skämskudden, lika mycket för att en del fans var helt hysteriskt känslosamma som en självmedvetenhet om att jag själv är en del av denna skara fans. Jag har ju podden, deltagit på en Firefly/Serenity convention i London 2006 och allt annat jag hållit på med.

Detta är en dokumentär som endast vänder sig till oss som gillar serien. Den berättar inget om seriens uppgång och fall och återuppståndelse från ett perspektiv som skulle vara intressant för den oinvigde. Detta är ren och skär introvert betraktelse om fansen och deras hjältar.

Jag gillar den!

Betyg: 3/5

Jag och Johan pratar om dokumentären i näst sista avsnittet av Fireflypodden.

Selfie!!

Fireflypodden - Slutet, del 1

Sista avsnittet av Fireflypodden blev inte det sista avsnittet utan del 1 av 2 av det sista avsnittet. :-)

Detta avsnitt blev så lång att vi beslöt att dela upp det i två delar. I del 1 sammanfattar vi tv-serien och listar våra sju favoritavsnitt vardera, se show notes för listorna. Vi hinner också prata lite om dokumentären "Done the impossible" som handlar om fansen och hur de hjälpte till att skapa stöd för filmen. Till sist berör vi kortfattat den nya romanen från Firefly-världen "Big damn hero".

Nästa vecka försöker vi igen med det allra sista avsnittet av Fireflypodden!

Veckans avsnitt kan ni lyssna på, kommentera på eller hitta tidigare avsnitt från denna säsong eller andra säsonger, allt finns här.

Fireflypodden - Serenity (the movie)

Fireflypodden närmar sig sitt slut. Vi har nu kommit fram till den tredje sista veckan och vi dissekerar långfilmen Serenity från 2005. Denna gång går vi i princip igenom scen för scen och gör analyser, reflektioner och ger våra kommentarer till det underbara på duken.

Poddavsnittet hittar ni här.

Fireflypodden - Objects in space

Objects in space är seriens sista avsnitt. Det varken spelades in eller sändes sist men det är seriens sista avsnitt enligt Joss. Johan är lyrisk över avsnittet och jag likaså. Vi diskuterar fram och tillbaka om Rivers telepatiska förmågor och hennes "syner" in i andras undermedvetna, hennes vighet och kattlika graciösa gångstil samt Jubal Early, en av de bästa villains i hela Whedon-verse.

Ni hittar avsnittet, show notes och kommentarer på hemsidan.