Tom Clancy's Jack Ryan - Season 4 (2023)

Sista och fjärde säsongen av Jack Ryan är bara sex avsnitt och det var givet att se klart showen efter att ha sett de tre första säsongerna i rask takt under ett regnigt augusti.

Denna gång måste Jack, Greer och Mike förhindra att en mexikansk drogkartell går ihop med internationella terrorister för att hota Amerika och världen med både knarket och bomberna.

Det visade sig lustigt nog att former director Miller faktiskt var en ful fisk (se min kommentar i texten om S3), och nu ska ms. Wright ta över som ny director of CIA. Först måste hon dock bli godkända av ett gäng sura senatorer i ett utskott. Därmed kan hon inte stötta Jack i jakten på de onda och han måste åter igen gå rogue! Det verkar nästan som att Jack vill arbeta ensam och fri...

Som alltid är det spännande med cliff hangers i slutet av var och varannat avsnitt. Tyvärr var manusskrivande kanske inte på topp denna gång (heller). Cathy Mueller (Abbie Cornish) skohornas in för att vi ska få lite mera love innan showen hängde upp passerkortet för gott och pensionerande sig.

När sedan säsongens main villain avslöjas blev jag rejält besviken. Det kändes som att världen krympte och jag undrar om writers room hade drabbats av svårmod. Heller en ond stor organisation som agerar i mörkret med sin illvilliga planer. Här hade de kunnat ge oss en rejäl Ludlum-konspiration! Att en av de redan introducerade karaktärerna låg bakom allt kändes fjuttigt.

Jag känner att showen gjort sitt när Jake, Mike och Chavez (Michael Peña) kunde storma ett extremt välbevakat kasino utan vidare förberedelser. Men alla ambitioner om att vara realistiskt försvann när Jack klara sig från att få hela ryggen översköljd av kokande vatten genom att bita ihop och några få timmar senare var han uppe på benen och sprang omkring igen. Nej, med den "superhjälte"-nivån på actioninnehållet faller premisserna med en spionserie för mig. Här närmade sig showen den olycklige Citadel i tafflighet.

Nu är det slut. Jack Ryan i tv-serien är mer operativ och mer av en bad ass soldat än vad han var i de böcker jag läst om honom. Tom Clancy var med som executive producer för showen så han måste väl ha godkänt det hela. Samtidigt var ju både Harriet och Brandon Sanderson executive producers för första säsongen av The Wheel of Time, så det är sannerligen inte en garanti att serien blir bra.

Betyg: 2/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 3 (2022)

Tom Clancy's Jack Ryan är inte den bästa spionserien jag sett men den är nog så spännande och den inbjuder till "binge watching". Jag kastade mig in i tredje säsongen direkt efter att jag tittat klart på S2.

Denna gång ska Jack, Greer och Mike stoppa ett världskrig mellan Ryssarna och västvärlden. Det är höga stakes och säsongens problem är bra iscensatt. Säsongen inleds med en suggestiv scen från mörkaste Sovjetunionen 1969 om en utveckling av ett icke spårbart litet kärnvapen som kan användas för att starta eller elda på konflikter. Detta onda vapen poppar upp i nutid och Jack får nys på det. The chase is on...

Jacks irriterande chef ms. Wright beordrar honom att sluta jobba med caset och Jack måste åter igen gå "rogue". Detta verkar vara Jacks modus operandi.

Jag gillar karaktärerna och deras samarbeten, Jack, Greer och Mike. Greer blir mer och mer den tänkande hjärnan som förstår sig på hur fienden tänker medan Jack och Mike mer och mer påminner om Modesty och Willie.

Samtidigt blir det lite fånigt när höga CIA chefer för att inte tala om Tjeckiens president gör egna utflykter, utan livvakter etc, och försätter sig i knipa. Det känns oproffsigt allt som oftast och det uppfyller endast manusförfattarnas behov av drama, inte en realistisk hantering om man nu ska vara lite kritisk.

Delarna om Tjeckien och deras president var säsongens svagaste och då gillar jag ändå Nina Hoss som skådespelerska. Det kändes oklart om Tjeckien ens var med i NATO, vilket de ju är(!), och hanteringen av hoten mot landet kändes allt annat än realistiskt. När man sitter och funderar på sådana saker istället för att hänge sig åt spänningen har showen missat något viktigt i sitt upplägg kan jag tycka.

Jacks lokala CIA chef ms. Wright startade som en backstabbing bitch men hennes karaktär fick upprättelse i slutet av säsongen. Jag hade svårt att lita på henne ändå. Däremot verkade högsta CIA hönset director Miller vara en ful fisk så jag blev lite förvånad när han bara försvann ur handlingen mot slutet. Hade gärna sett lite mer konspiration där. Det är alltid kul med lite Ludlum-känsla över dessa spionserier. 

Karaktärerna Luka och Petr var båda intressanta, speciellt den gamle Luka från Sovjet. Eftertankens kranka blekhet hade nått honom. En gammal grizzlybjörn som man gärna har på sin sida när det blir hett om öronen. 

Bra underhållning för stunden ändå!

Betyg: 3/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 2 (2019)

Denna säsong är det personligt för Jack. Han åker ner till Venezuela med en amerikansk senator som var en gammal vän från Jack tid i det militära. De skulle förhandla med regimen men det blir bråk och senatorn ryker med. Jack blir sablans arg.

Under denna säsong lär vi oss att Jack med lätthet tar sig vatten över huvudet och gärna går "rogue", dvs att han arbetar under radarn utan stöd från han överordnade. Mycket av det som sker är ännu mer orealistiskt än vad som brukligt är i en serie som denna och allt känns för övrigt lite för småskaligt. I slutet av säsongen intar tex Jack och några få män det venezuelanska presidentpalatset efter de flög in med en en amerikansk militärhelikopter och landade den i lugn och ro.... Det blev lite löjets skimmer över manus av och till.

Men samtidigt är serien till dess struktur alltid spännande. Det är lätt att titta vidare på ett avsnitt till hela tiden. Jack har hjälp av ett litet team av special ops. De är vassa, men trots det gör de korkade val ibland. Jag ser det som att dessa val är där endast för att det passar in i storyn, inte att det på ett rättvist visar upp vad den typen av specialister skulle gjort. Till exempel att Uber blir kvar i djungeln var extremt korkat. Och enda anledningen till att han var så korkad var för att gänget på det sättet skulle upptäcka fånglägret. Hans agerande styrdes av behov i manuset och inte tvärtom.

Det är ibland som manus är som ett dataspel, med transportsträckor till nästa "task" som i showen är nästa spännande actionscen. Tyvärr saknas den övergripande spänningen då inget direkt hot mot världen eller ens USA ruvar bortom horisonten. Konflikten handlar om vem som ska få äga en fyndighet av värdefulla mineraler...

Trots kritiken är det underhållande och jag gillar Ryan (John Krasinski), Greer (Wendell Pierce) och vår nye hjälte Mike (Michael Kelly).

Under säsongen träffade vi Noomi Rapace som en tysk underrättelseofficer, och hon var svag i den rollen. Roligare var säsongens main villain Max, spelad av Tom Wlaschiha.

Danne tipsar om att säsong 3 är den starkaste så jag tittar vidare!

Betyg: 2/5

Everest (2015)

Tidigare i veckan hörde Fiffi av sig och frågade om jag ville hänga med på den nya filmen Everest på lördagen. Jajamän, utropade jag. Efter att ha spenderat en vecka på hög höjd uppåt en 4000 meter hade jag provat på det där med att uppleva att kroppen får för lite syre i miniformat. Klättrarna på Everest utsätter sina kroppar för syrebrist på en helt annan nivå... Jag är allmänt fascinerad av äventyrare som tar sig an till synes omöjliga uppdrag och historier om bergklättring är alltid jättespännande tycker jag.

Men den största anledningen till att jag ville se filmen är för att jag läst Jon Krakauers bok "Into thin air" som filmen till stor del är baserad på. Det är en av de mest fascinerande och gripande böcker jag läst och helt klart på topp 10 bästa böckerna jag läst. Jag var mer eller mindre besatt av händelsen på Everest i maj 1996 efter jag läst boken.

Jag hade ganska höga förhoppningar om filmen och jag var mer eller mindre ospoilad. Det enda jag visste var att filmen hade en stjärnspäckad rollista med idel Hollywood-kändisar. Vad sägs om Josh Brolin, Jake Gyllenhaal, Kiera Knightly, Jason Clarke, John Hawkes, Emily Watson, Sam Worthington med flera?

Filmen var bra! Den var dock inte i närheten av så bra som boken var. Varken filmen eller boken pekar ut någon som "bad guy" eller överdriven hjälte. Det är bra, men det boken gör bättre är att med tydlighet beskriva vad som hände och vem som gjorde vad. I alla fall så gott som det gick att reda ut dessa saker. Krakauer tog lång tid på sig för att verkligen gå till botten med vad som hände. Det var en viss oenighet om vad som hände exakt på berget i stormen.

Filmen är dock lite mer grumlig. Jag hade ju händelserna ganska klara för mig i huvudet och kunde därmed lappa ihop vad som hände på duken, men jag vet inte hur enkelt det var för Fiffi och andra som inte läst boken. Jag önskar att filmen hade kunna vara tydligare med vissa av de mest avgörande misstagen som begicks.

Annars satt jag på helspänn mest hela tiden. Det var extra olycksbådande att se filmens första hälft då jag visste vilka som skulle överleva och vilka som skulle förgås. Jag tycker nästan att första halvan var mer spännande än den dramatiska sista delen, även om det var i slutet som alla dödsfallen skedde.

Filmen är spektakulär i sitt utseende. Jag fattar inte riktigt hur mycket som är filmat på plats och hur mycket är fejk. Man kan i alla fall konstatera att naturen där uppe på världens tak är vidunderligt vacker. Tänk att jag en gång när jag var ung nästan fick åka med på en expedition till Nepal. Annan story...

Skådespelarna skötte sig över lag bra. Jake Gyllenhaals uppspärrade ögon - check, Kiera Knightlys alienhaka - check och Emily Watsons genomskinliga hud - check.

Detta var en mycket bra film som berörde mig till tårar men som ändå inte skakade om mig som jag hoppats (och som boken gjorde). Den ska ses på stor duk och ta mig tusan om den ändå kanske inte skulle funka allra bäst i 3D? Fiffi och jag såg den dock i 2D.

Jag gillade verkligen filmen, men då bilderna jag hade i mitt huvud från boken inte alltid stämde överens med filmen blev känslan något mixad. Ikväll ger jag därmed Everest endast tre syrgastuber av fem. Kan mycket väl jacka upp den ett halvt snäpp när jag smält intrycken...

Betyg: 3/5

Vad tyckte då Fiffi? Fick hon svindel? Tappade hon andan? Läs här.

Läsa mera:
Bra wikisida om tragedin.

Sagarmatha - Mother of the Universe

Dawn of the Dead (2004)

Efter att ha slaktat martial arts-filmen igår här på bloggen skulle jag väl inte våga göra samma sak med zombiefilmen Dawn of the dead? Jodå, det hade jag vågat men det behövs inte för denna film var riktigt bra. Inledningen är mycket bra till och med. Jag skulle vilja säga att de första 15-20 minuterna är filmens starkaste. Japp, jag sa det.

Detta handlar om nyinspelningen av Romeros klassiker Dawn of the dead från 1978. Det är ofrånkomligt att jämföra filmerna. För den nya filmen har man lyckligtvis utvecklas manus en del så att det inte är en identisk film, scen för sen. Men den generella idén är där om hur några människor tar sin tillflykt till en shopping mall när zombieepidemin bryter ut.

Den nya filmen har mer blod, lite fränare action och mer spänning i vissa scener (speciellt i inledningen). Originalfilmen hade bättre karaktärer, djupare på något sätt, och klart bättre humor.

Egentligen finns det inte så mycket att säga om filmen. Den är underhållande. Är den bitsk i sin satir över konsumtionssamhället? Nja, är den så vass egentligen? Tyckte nog att originalfilmen lyckades med den saken klart bättre.

Den nya filmen har snabba zombiesar och till och med en novis som jag inom ämnet vet att det är en no-no. LOL. Jag gillar ju World War Z mycket så för mig var det inga stora problem att det var snabbisar i denna film också.

Jag måste ge en shout out till de innovativa eftertexterna där man får se vad som händer med de få som lyckades fly iväg på båten. Det var nästan som en hel liten uppföljare som man fick se där under texterna.

Några från höften om casten; Sarah Polley spelar huvudrollen och hon regisserar finstämda indyfilmer också, Ty Burrell är han från Morning glory, Jake Weber liknar Tim Roth och Michael Kelly känner vi igen från tv-serien House of cards.

Ok, jag gilla denna en hel del. Ett mästerverk? Nej. Etta på topplistan från 2004, Johan? Nej, inte riktigt. Men jag kan i alla fall ge Dawn of the dead tre stabila krissituationer av fem möjliga.

Betyg: 3/5