Lykke Li, Stockholm (2023)

Lykke Li möter Radiosymfonikerna, Berwaldhallen, torsdagen den 20:e april, 2023

Trots att jag såg Lykke Li live på Cirkus så sent som i höstas blev jag nyfiken när det annonserades att hon skulle spela tillsammans med Radiosymfonikerna på fina Berwaldhallen. Det blev ett givet köp och jag bjöd med mig systersonen Måns också. Då detta var mestadels en popkonsert valde jag biljetter långt fram, mitten av rad 2. Jag hoppades på att Lykke skulle husera längst fram på scenen... Normalt sett på klassisk musik vill man sitta lite längre bak för den perfekta ljudupplevelsen samt att golvet är svagt sluttande så man får bättre översikt av hela orkestern. 

Vi blev minst sagt snopna när Lykke intog plats långt bak på scenen, mitt i orkestern. Hon stod där bak hela showen oftast vänd 90 grader från publiken så kon kunde ha ögonkontakt med sitt vanliga band som också stod gömda av orkestern. Dessutom hade hon med sig två körtjejer som stod på sidan vid cellospelarna. Vi såg körtjejerna bättre än Lykke Li själv. Udda val sannerligen.

Precis som i höstas spelade hon hela den nya skivan Eyeye från start till slut för att avsluta med några låtar från de äldre skivorna. Den stora skillnaden från Cirkus var att dirigenten Hans Ek hade gjort nya arrangemang för musiken. Dessutom hade två låtar från hösten konsert tagits bort (Never gonna love again och Just like a dream), medan två lagts till (Deep end och Bad woman).

Det var uppenbarligen många fler som gillade konceptet för hon fyllde Berwaldhallen fyra konserter i rad under tre intensiva dagar. 

Konserten var cool och häftig på många sätt då symfoniorkestern verkligen adderade till flera av låtarna, både från nya skivan och de äldre materialet. Men å andra sidan saknade jag Lykke Li själv. Oftast brukar hon stå långt fram på scenen och dominera showerna, hålla publiken i ett grepp med sin karisma och styrka på scenen. Nu var hon dold bakom dirigenten och symfoniorkesterns bröl.

Överlag var konserten kul just för den var annorlunda, men då vi trots allt satt för nära scenkanten och knappt kunde se stjärnan, blev showen inte riktigt en fullträff.

Set list:

1. No hotel
2. You don't go away
3. Highway to your heart
4. Happy hurts
5. Carousel
6. 5D
7. Over
8. Ü&I
9. I never learn
10. No rest for the wicked
11. Little bit
12. Deep end
13. Bad woman
14. I follow rivers
15. Possibility
16. Hard rain

OBS: Inspelning från konserterna sänds på P4 ikväll fredagen den 5:e maj kl 19.06-20.00, och på Berwaldhallen Play kan man se konserten ikväll.

Veckan låt

Denna vecka går i besatthetens tecken. Om ni undrar vad jag menar ber jag er hoppa över och lyssna på veckans avsnitt av Shinypodden.

Lykke Li är en artist som precis missade min topp 10 lista. Lite kort karriär kanske (än så länge) eller avsaknaden av ny skiva på ett tag nu kan ha legat henne i fatet. 

Men om man pratar om "obsession" kan jag räkna in henne alla dagar i veckan. Hon är brutalt bra. Jag har sannerligen känt mig besatt av henne och hennes aura flera gånger... Jag vill att hon ska ha på sig just den där grå dräkten...

Jag slänger in en skön låt från senaste skivan "so sad so sexy" som kom ut 2018. Låten jag råkade välja heter "sex money feelings die". Spela den högt som fan. Dansa! 

Lykke Li, Stockholm (2018)

Lykke Li på Annexet, Stockholm lördagen den 10:e november, 2018.

Highlights: Coolness, karisma och tunga versioner av fragila popsånger.

Jag hade nästan glömt hur tunga Lykke Lis låtar är live. Det är mycket tyngre trummor framför allt. Trummisen har en framträdande plats både på scen och i ljudbilden. Ibland tar Lykke Li trumpinnar och matar på allt vad hon orkar på trumma, cymbal eller kobjällra. Det är helt underbart.

Vad jag däremot inte glömt är hur cool hon är och vilken fantastisk karisma hon utstrålar från scenen. Lykke Li måste vara den coolaste artist vi har i detta lilla landet. Men hon är som det verkar mer känd utomlands än här hemma. Jantelagen och sånt, ni vet. Hon fyllde i alla fall Annextet, borde varit större. Men istället fick vi se henne i en medelstor arena där ljudet var bra. Inte längst fram men en bit bak var det mycket trevligt.

Filmfestival till trots slog jag följe med Johan och Linnea och efter några av Phils burgare begav vi oss mot Globen. Mycket trevlig. Publiken bestod till stor del yngre kvinnor klädda och sminkade som idolen.

Det blev en förväntat ganska kort konsert som till stor del var fokuserad på årets skiva, hennes fjärde studioalbum. Det var helt ok för den nya skivan är väldigt bra. Bästa låtar var Two nights, hennes allsång med danssteg till Sex, money, feelings, die samt den gamla goingen Little bit som framfördes i en nyare och tyngre version.

Allt som allt var det en mycket bra konsert och en jättetrevlig kväll.

Set list:
1. So sad so sexy
2. No rest for the wicked
3. Just like a dream / Tunnel vision (Kodak Black cover)
4. Jaguars in the air
5. Two nights
6. Hard rain
7. Little bit / Virile (The Blaze cover)
8. Bad woman
9. I never learn
10. Deep end
11. Sex money feelings die
12. Better alone
13. Gunshot
14. I follow rivers (incl. The Magician Remix snippet)
encore:
15: Last piece
16: U got it bad (Usher cover)

Foton av undertecknad och Linnea.

Lykke Li, Berns, Stockholm (2014)

Lykke Li, Berns salonger, Stockholm, torsdagen den 24:e april 2014

Detta var femte gången jag såg Lykke Li. Denna gång som alltid med allra bäste Lars-Ola. Vi brukar ju gå på konsert ihop. Som vanligt gick vi mot showen med något oklara förväntningar. Lykke släpper ju sitt tredje album "I never learn" nu i dagarna och releasekonserter som denna kan vara vanskligt. Artisten vill såklart spela alla nya låtar medan publiken vill höra de gamla favoriterna.

När Lykke till slut äntrade scenen kände jag direkt att detta kunde bli hur bra som helst. Hon gled in genom rökmaskinernas dimmor. Helt klädd i svart och med blött långt rakt hår som tagen ur en japansk skräckfilm. Hon har stil tjejen. Hon är så häftig, så cool, så het. Otrolig persona helt enkelt.

Efter konserten seglade vi ut som på små moln och på väg mot pendeltågen undrade vi om detta var den bästa konserten av de fem? Jag håller nog första konserten, den på Popagande i augusti 2009 som bäst fortfarande. Dels var det ett så sanslöst ös då, dels spelade de Complaint department. Sanslöst ös? Javisst, det lustiga med Lykke's konserter är att många av låtarna som är långsamma på skivan blir ösiga och makalöst tunga i liveversioner. Bandet svänger bra, men det är framför allt de massiva trumpartierna som är så otroligt bra. Allra bäst brukar det bli när Lykke tar två trumpinnar och bankar allt hon orkar på pukorna tillsammans med den förträfflige batteristen Lars Skoglund.

Den andra konserten som kan konkurrera var releasekonserten inför andra skivan som gick av stapeln på den lilla, lilla Kägelbanan senhösten 2010. Då stod vi så nära att vi kunde ta på henne. Vi stod så nära att varje fall jag tyckte att det blev lite obehagligt, som om jag inkräktade på hennes privata sfär.

Årets konsert var i alla fall i klass med de två. Detta trots att hon kom in drygt en timme efter utsatt tid. Och trots att hon spelade en massa lugna nya låtar under första halvan av showen. Låtar som jag redan börja lyssna in mig på, men som vid första lyssningen där på konserten inte satt i mitt huvud än (såklart). Men just som jag började känna en viss tristess kom ett parti med äldre låtar, framför allt från förra skivan "Wounded rhymes", som var magiskt bra. Trummorna var helt sanslösa. Det var livemusik i sin essens. Låtarna blommade ut till sin full prakt i de versioner vi fick oss till livs. Låtar som inte alls är "tunga" på skivan fick en tyngd som jag knappt orkade bära. Bästa låtarna var; Little bit, I follow rivers, Rich kids blues, Youth knows no pain och Get some... Fan, Lykke Li, släpp genast en liveskiva med be bästa versionerna. Jag vill höra låtarna i sina rätta kostymer. De bleknar och glider undan. Give.

Jag har slagit samman låtlistan från konserten i torsdags med en Henkes best of. De 18 inledande bitarna är setlistan från showen. Till de har jag adderat elva lite äldre låtar som är bra. Mycket nöje med lyssningen. Ha de!

Spotifylistan finner du här.

Setlist, Berns salonger, Stockholm, 2014-04-24 (låtar 1-18),
Henkes Best of Lykke Li (låtar 19-29):
1. I never learn
2. Love out of lust
3. Just like a dream
4. No rest for the wicked
5. Jerome
6. Hanging high
7. Never gonna love again
8. Little bit
9. Gunshot
10. Love me like I'm not made of stone
11. Sleeping alone
12. I follow rivers
13. Rich kids blues
14. Heart of steel
15. Youth knows no pain
16. Get some
17. Du är den ende
18. Silent my song

19. Complaint compartment
20. Breaking it up
21. I'm good, I'm gone
22. Dance, dance, dance
23. Tonight
24. Sadness is a blessing
25. I know places
26. Breaking it up (Familjen remix)
27. Until we bleed
28. Everybody but me
29. Window blues

Tommy (2014)

När kommer Tommy?

Månadens filmspanarträff gick av stapeln i lördags. Jimmy från Except Fear valde film denna gång och det blev den svenska thrillern Tommy. Jag har kluvna känslor inför svenska filmer. De två senaste riktigt bra är Låt den rätte komma in från 2008, och förra årets Hotell. Alltså hela fem år emellan de senaste två topparna. Därför var inte förhoppningarna så högt ställda inför denna film.

Efter visningen gick hela gänget ut och åt mat och skrålade i vinglasen och whisky till kaffet. Kvällen var speciell för mig för jag hade tillfrågats att hoppa in som ställis för Erik för ett avsnitt av filmpodden Har du inte sett den?. Det var fjärde gången jag var gäst hos Markus och killarna. Som vanligt är det jättekul att delta i poddningen samtidigt som en lätt nervositet infinner sig. Denna gång tänkte jag smörja tungan med en pinne till kaffet, men jag tror att den mest låste in en del filmnamn i hjärnan som behövts under inspelning. Aaron Sorkin, för bövelen!

Jag och Markus pratade igenom Tommy ordentligt i vår långa konversation som ni kan avnjuta via det poddlyssnarprogram ni själv valt så detta blogginlägg blir dels en länkning till sagda poddavsnitt, dels en repetition och sammanfattning av vad jag tycker om filmen. Har du inte sett den?-avsnittet som jag deltog i hittar du här.

Tommy har ett koncept som till en början verkar hyfsat intressant. Den spänner verkligen bågen, och det ska filmmakarna ha cred för, men tyvärr lyckas de inte speciellt väl. Det jag ofta tycker är kasst i svenska filmer är en svag dialog och teatraliska skådespelarinsatser. Här kan man fråga sig varför det inte finns en filmskådespelarskola på samma nivå som DI i Sverige?

Både dialog och skådespelarprestationer är dock faktiskt helt ok i denna film. Jag var speciellt nyfiken på sångerskans Lykke Li's insats i filmen. Hon spelar huvudpersonens lillasyster som är en ganska stor roll. Lykke klarar sig mycket bra, hon sticker inte alls ut på ett negativt sätt. Tyvärr såg jag för lite av den persona som jag sett på live-scenen de tre gånger jag sett henna uppträda. Men det är väl egentligen bara ett tecken på att hon är duktig som skådespelerska.

Nej, det stora problemen som denna film lider av är strukturen, "look and feel" samt vanvettigt stora logiska luckor i handlingen. Om vi börjar med "look and feel". Jag förstår inte varför svenska filmer måste se så gråa, skitiga och sunkiga ut. Det är som att filmmakarna vill visa den råa verkligheten och att det kan endast göras med dystra kamerasvepningar över höghusen i förorterna. Som en kontrast till snyggare film kan detta funka, lite då och då, men i Sverige är detta normen. Överraskningen är inte längre att ge oss det skitiga, överraskningen skulle vara en svensk filmmakare som vågade göra en film lite mer glassig. Men jag antar att de är för rädda, de graviterar mot "den sanna vägen". För att få produktionsstöd får man väl inte avvika från den svenska socialrealistiska gråa verkligheten som frodas i var och varannan polisfilm som går på TV4 på söndagskvällarna?

Strukturen... Jag hade hellre sett att denna thriller behandlades som en "simpel thriller". Gärna med en twist på slutet. Istället bygger de upp en spänning runt denna "Tommy". Alla råbusarna är jätterädda för Tommy och huvudpersonen Estelle utnyttjar det till fullo. För mig var det en rejäl besvikelse, lite av en pyspunka, när vi aldrig fick möta denna bad ass. Jag tror mig förstå filmmakarnas tanke, att denna MacGuffin kan bli ett verktyg för att få fram det drama som var deras huvudsakliga intresse. Men detta är inte en superdjup filosofisk film. För mig erbjuder den inget mer än en ordinär thriller och då förväntar jag mig en mycket bättre andra halva av filmen. Med tanke på att filmen har några grovt brutala scener (en avrättning och en tortyrscen med unhappy ending) borde den naturligtvis avslutas med ett våldsamt och spektakulärt slut. Detta fick vi inte alls.

Till sist finns det så många logiska luckor i denna film att man knappt kan ta den på allvar. Varför tog Estelle med sig askan till Sverige om nu hela hennes "play" bygger på att ingen ska få veta huruvida Tommy lever eller ej? Det första som händer är ju helt självklart just det som händer, polisen får tag på askan...

Nåväl, för en fylligare och fullare diskussion om Tommy, serien True Detective, Charlie Wilson's war, Enchanted, Hannah takes the stairs samt Doubt får du gå till podden och lyssna på avsnittet.

Jag ger Tommy två svaga "Keyser Söze" av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Mina tidigare inhopp som gäst i podden Har du inte sett den?:
1. Vi snackar heistfilmer.
2. Vi snackar andra dagen på Malmö Filmdagar 2013.
3. Vi snackar Her.

Men vad tyckte de övriga filmspanarna som har orkat plita ner sina tankar om filmen i fråga Tommy? Kolla här:
Har du inte sett den? (Markus poddar med mig som veckans gäst)
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm
Har du inte sett den? (Johans blogginlägg)
Except Fear

Lykke Li - Popaganda, Stockholm (2011)

Lykke Li live på Popaganda, Eriksdalsbadet, Stockholm, lördagen den 27:e augusti 2011

I helgen som gick gick årets Popaganda av stapeln. Lykke Li var ett av de stora dragplåstren och hon fick äran att avsluta hela festivalen. Festivalen pågick under både fredagen och lördagen men jag och min gamle polare Olof var bara där på lördagen. Vi såg några band under eftermiddagen och kvällen men det tänker jag skriva om i ett senare inlägg.

Lykke Li avslutade som sagt festivalen och detta var tydligen också hennes sista show under denna turné. Nu har jag sett henne tre gånger på nio månader. Först såg jag och Lars-Ola henne då hon hade uppvärmning på Kägelbanan i november, sedan såg vi henne under den ordinarie inomhusturnén på Cirkus i maj, och nu såg jag henne på festival.

Tyvärr fick inte festivalen göra höga ljud efter klockan elva på kvällen och eftersom Lykke startade klockan tio hann hon bara med en timme. Det var kortare än de tidigare konserterna och detta var något av ett antiklimax för mig. Det blev inte ens ett extranummer. Än mindre fick jag se Complaint Department som jag hoppats, men inte trott, på i låtlistan. Scenshowen har dock vuxit under månaderna sen sist. Hennes inledning med suggestiv musik och moln av tjock rök som väller ut över scenen är som gjort för mycket större arenor och sammanhang, nästan lite Pink Floyd över det hela!

Jag tycker fortfarande att ordningen på låtarna borde ändras. Hon blandar ösiga låtar med långsamma hela tiden och publiken hetsas därmed inte upp lika mycket. Men när hon kör sina "hittar" och till det börjar attackera trummorna som en schaman i extas, då, då är det riktigt bra.

Jag la också märke till att hon numera kör nästan hela showen i svart och vitt ljus. I de tidigare konserterna har det varit mycket mer färgsprakande. Såvitt jag kommer ihåg i alla fall. Varför?

Jag gillade showen skarpt. Olof var jätteglad att äntligen få se stilikonen. Och fota henne.

Självklart tyckte jag att det var trist att konserten bara var en timme, men det som var var hälit. Nu får vi se fram emot nästa skiva. Den kommer bli legendarisk!

Alla foton i detta blogginlägg är tagna av den briljanta fotografen Olof Plym Forshell.

Setlist:

1. Come near
2. Jerome
3. I'm good, I'm gone
4. Sadness is a blessing
5. I follow rivers
6. Please stay (Burt Bacharach cover)
7. I know places
8. Little bit
9. Love out of lust
10. Silent shout/Rich kids blues
11. Until we bleed (Klerup cover)
12. Youth knows no pain
13. Get some