The Nile Hilton Incident (2017)

The Nile Hilton incident handlar om polisen Noredin Mostafa (Fares Fares) som utreder ett mord på en känd sångerska dagarna före president Mubarak fall från makten 2011. Arabisk revolution och vår i ett.

I ett långsamt tempo berättas historien om utredningen, från "bara" ett mord på en prostituerad till en soppa med högt uppsatta personer i näringsliv och inom säkerhetspolisen. Hela filmen genomsyras av hur korrumperad poliskåren är. Polismannen  Frank Serpico skulle inte ha velat arbeta i den egyptiska polisen är helt klart i alla fall.



Noredin är modig och envis, han går vidare med fallet trots att chefer över honom har lagt ner utredningen. Under andra halvan av filmen verkar det som att han avslutar sin utredning, men så är den igång igen. Filmen påminner lite om den italienska Suburra från 2015. Jag tänker på stil, foto och innehåll. Det är snyggt fotat, båda filmerna ger mig en säregen känsla och båda är bittra europeiska filmer där den korrumperade världen känns helt omöjlig att rå på. Suburra är dock snäppet vassare i det mesta, inte minst i antalet riktigt nerviga och snygga våldsscener. Här i The Nile Hilton incident händer det inte så värst mycket om man ska vara helt ärlig.

En av de mest tydliga signalerna från denna film är hur samhället är totalt korrumperat. Den andra tydliga signalen är den vedervärdiga synen på kvinnor och en kvinnas liv. Den mördade var en lyxprostituerad och värdet av hennes liv har inget med att göra  att hon var en ung kvinna med hela sitt liv framför sig, hennes drömmar och förhoppningar. Hon var en vacker och populär popsångerska. I denna moderna slavhandel är det enda som har betydelse hur mycket pengar hon kan generera för sina ägare.



När en av brukarna blev lite trött på henne var det bara för honom att slå ihjäl henne. Ägarna ryckte slött på axlarna och tyckte att det var trist att hon mördades för att hon var värd mer (potentiell inkomst) levande än död. Ett synsätt som jag har så fasligt svårt att acceptera. Jag hade gärna sett att filmen på ett tydligare sätt hade gjort upp med korruptionen och kvinnosynen. Nu är det lite som att filmen ganska känslokallt identifierar problemen och lämnar resten åt åskådaren. Man får anta att svenske Tarik Saleh är emot dessa missförhållanden...

Jag ger The Nile Hilton incident två europeiska slut av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Läs gärna mina vänners texter om filmen i fråga. Fann de den mysig eller hård?
Jojjenito
Har du inte sett den ?

Filmen har svensk biopremiär idag.

Tommy (2014)

När kommer Tommy?

Månadens filmspanarträff gick av stapeln i lördags. Jimmy från Except Fear valde film denna gång och det blev den svenska thrillern Tommy. Jag har kluvna känslor inför svenska filmer. De två senaste riktigt bra är Låt den rätte komma in från 2008, och förra årets Hotell. Alltså hela fem år emellan de senaste två topparna. Därför var inte förhoppningarna så högt ställda inför denna film.

Efter visningen gick hela gänget ut och åt mat och skrålade i vinglasen och whisky till kaffet. Kvällen var speciell för mig för jag hade tillfrågats att hoppa in som ställis för Erik för ett avsnitt av filmpodden Har du inte sett den?. Det var fjärde gången jag var gäst hos Markus och killarna. Som vanligt är det jättekul att delta i poddningen samtidigt som en lätt nervositet infinner sig. Denna gång tänkte jag smörja tungan med en pinne till kaffet, men jag tror att den mest låste in en del filmnamn i hjärnan som behövts under inspelning. Aaron Sorkin, för bövelen!

Jag och Markus pratade igenom Tommy ordentligt i vår långa konversation som ni kan avnjuta via det poddlyssnarprogram ni själv valt så detta blogginlägg blir dels en länkning till sagda poddavsnitt, dels en repetition och sammanfattning av vad jag tycker om filmen. Har du inte sett den?-avsnittet som jag deltog i hittar du här.

Tommy har ett koncept som till en början verkar hyfsat intressant. Den spänner verkligen bågen, och det ska filmmakarna ha cred för, men tyvärr lyckas de inte speciellt väl. Det jag ofta tycker är kasst i svenska filmer är en svag dialog och teatraliska skådespelarinsatser. Här kan man fråga sig varför det inte finns en filmskådespelarskola på samma nivå som DI i Sverige?

Både dialog och skådespelarprestationer är dock faktiskt helt ok i denna film. Jag var speciellt nyfiken på sångerskans Lykke Li's insats i filmen. Hon spelar huvudpersonens lillasyster som är en ganska stor roll. Lykke klarar sig mycket bra, hon sticker inte alls ut på ett negativt sätt. Tyvärr såg jag för lite av den persona som jag sett på live-scenen de tre gånger jag sett henna uppträda. Men det är väl egentligen bara ett tecken på att hon är duktig som skådespelerska.

Nej, det stora problemen som denna film lider av är strukturen, "look and feel" samt vanvettigt stora logiska luckor i handlingen. Om vi börjar med "look and feel". Jag förstår inte varför svenska filmer måste se så gråa, skitiga och sunkiga ut. Det är som att filmmakarna vill visa den råa verkligheten och att det kan endast göras med dystra kamerasvepningar över höghusen i förorterna. Som en kontrast till snyggare film kan detta funka, lite då och då, men i Sverige är detta normen. Överraskningen är inte längre att ge oss det skitiga, överraskningen skulle vara en svensk filmmakare som vågade göra en film lite mer glassig. Men jag antar att de är för rädda, de graviterar mot "den sanna vägen". För att få produktionsstöd får man väl inte avvika från den svenska socialrealistiska gråa verkligheten som frodas i var och varannan polisfilm som går på TV4 på söndagskvällarna?

Strukturen... Jag hade hellre sett att denna thriller behandlades som en "simpel thriller". Gärna med en twist på slutet. Istället bygger de upp en spänning runt denna "Tommy". Alla råbusarna är jätterädda för Tommy och huvudpersonen Estelle utnyttjar det till fullo. För mig var det en rejäl besvikelse, lite av en pyspunka, när vi aldrig fick möta denna bad ass. Jag tror mig förstå filmmakarnas tanke, att denna MacGuffin kan bli ett verktyg för att få fram det drama som var deras huvudsakliga intresse. Men detta är inte en superdjup filosofisk film. För mig erbjuder den inget mer än en ordinär thriller och då förväntar jag mig en mycket bättre andra halva av filmen. Med tanke på att filmen har några grovt brutala scener (en avrättning och en tortyrscen med unhappy ending) borde den naturligtvis avslutas med ett våldsamt och spektakulärt slut. Detta fick vi inte alls.

Till sist finns det så många logiska luckor i denna film att man knappt kan ta den på allvar. Varför tog Estelle med sig askan till Sverige om nu hela hennes "play" bygger på att ingen ska få veta huruvida Tommy lever eller ej? Det första som händer är ju helt självklart just det som händer, polisen får tag på askan...

Nåväl, för en fylligare och fullare diskussion om Tommy, serien True Detective, Charlie Wilson's war, Enchanted, Hannah takes the stairs samt Doubt får du gå till podden och lyssna på avsnittet.

Jag ger Tommy två svaga "Keyser Söze" av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Mina tidigare inhopp som gäst i podden Har du inte sett den?:
1. Vi snackar heistfilmer.
2. Vi snackar andra dagen på Malmö Filmdagar 2013.
3. Vi snackar Her.

Men vad tyckte de övriga filmspanarna som har orkat plita ner sina tankar om filmen i fråga Tommy? Kolla här:
Har du inte sett den? (Markus poddar med mig som veckans gäst)
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm
Har du inte sett den? (Johans blogginlägg)
Except Fear