Jag får nog helt enkelt acceptera att regissören Guillermo del Toro inte är min favorit. Jag var nyfiken på Nightmare Alley och trodde mycket på den, men jag fann den ack så tråkig, välgjord men tråkig och lång! Otroligt egentligen med så bra skådespelare i en så snygg film.
Detta är en film noir med de mest klassiska ingredienser, den olycklige som blir förd bakom ljuset av en femme fatale. Genren tilltalar mig rent intellektuellt men det brukar vara "hit or miss" för mig. Det är en genre där många filmer är tekniska under men så kalla att de lämnar mig tom inombords, och denna gång blev jag som så ofta inte förförd.
Huvudrollen spelas av den förträfflige Bradley Cooper som det visar sig passa utmärkt i fedorahatten. Det är enkom på grund av honom som jag hålls intresserad under filmens inledning. Det är lite spännande när han anländer till cirkusen, men sedan blir det en lång nedförsbacke ända in i slutet.
Andra notabla skådespelare är Cate Blanchett, Toni Collette, Willem Dafoe, Richard Jenkins, Rooney Mara och David Strathairn. De gör alla bra roller. Nej, det är inte skådespeleriet som stryker mig mothårs.
Filmen är snygg som attans också, den utspelas på fyrtiotalet och dess "look and feel" får mig att tänka på Scorseses Shutter Island och del Toros Crimson Peak och The shape of water. De senare två filmerna är exempel på filmer från del Toro som jag inte gillat speciellt mycket. Och historien upprepas alltså nu.
Denna gång var det något med handlingen som inte tilltalade mig, eller rättare sagt del Toros sätt att berätta den. Jag tror att det är något med tonaliteten i filmen som inte funkar. Allt finns där på pappret men slutresultatet känns själlöst ändå. Jag vet egentligen inte varför det känns så här och man skulle säkert kunna problematisera och analysera detta till förbannelse, men jag går istället helt enkelt på magkänslan. Det är vad det är och jag får bara ta detta som ett av livets mysterier.
Filmen är tekniskt briljant, men den saknar något ändå. Det räcker till ett ointresserat "jaha, sisådär"-betyg.
Betyg: 2/5
Lyssna på Jojjenito och kompis diskutera filmen i deras podd Nätrullarna. Jag har inte lyssnat på deras konversation om filmen än, men den är säkert briljant. Undrar bara nu vad en nätrullare är...?
Vill minnas att vi pratade om detta när vi varit och sett Crimson Peak -- att del Toro är en ganska allvarsam regissör. Eller att han i alla fall tar sina historier på största allvar och att det kan göra dem lite svårtillgängliga. Nu gillade jag ju Crimson Peak medan Nightmare Alley blev mer av en besvikelse. Inte lika negativ som du, men den kändes väldigt kall och förvånansvärt oengagerande. Det är kanske noir-mekaniken man kan skylla det på?
SvaraRaderaJa, det och avsaknaden av någon karaktär som tilltalar en. Både de onda och de onda var tråkiga i denna film. Fanns där ens någon god? I så fall var hon tråkig också! :-D
RaderaNej, nej, jag har svårt att ogilla en bra femme fatale och den rollen tyckte jag att Cate Blanchett fyllde alldeles utmärkt. Så en bra onding mao :) Annars var det väl Rooney Mara som var den enda goda/icke-onda rollfiguren men hon var ju otroligt blek. Otvetydigt tråkig!
RaderaJo, Cate Blanchett var kanske filmens minst svaga karaktär. Jag gillade Bradley Cooper inledningsvis då han var mystisk, men allt eftersom filmen trädde fram i snöyran blev han bara simplare och simplare...
RaderaOj! Jag hade helt missat ditt inlägg om Nightmare Alley och därmed din ping till vår podd om filmen. Tack för den! :)
SvaraRadera"Livets mysterier". Jo, så är det. Det är ju en kall film där ingen är sympatisk (skulle vara Perlman och Mara möjligen) men jag älskade själva hantverket så mycket att jag bara njöt av filmen. Cate Blanchett for the win.
Ingen orsak. :)
RaderaDet osympatiska tog över för mig och inte heller en av mina favoritgenrer...