CODA (2021)

CODA är ett coming-of-age drama om sjuttonåriga Ruby (Emilia Jones) som vuxit upp med mamma, pappa och storebror som alla är döva. Det som komplicerar saken lite är att Ruby själv kan höra och hon älskar musik. 

Filmen har en specifik men samtidig enkel kontext. En films handling är ju som bekant endast grunden att stå på. Frågan om hur bra eller dålig en film som denna blir bygger på hantverket och känslan hos de som var inblandade i filmen. Manusförfattare, regissören och skådespelarna tillsammans med en massa andra specialister i konsert för att få fram det bästa de kan. 

Och här har de sannerligen lyckats. Detta är en hjärtevärmande och tänkvärd film. Den blir varken smörig, överdriven eller kufisk på det svårsmälta sättet. De träffar tonaliteten perfekt.

Filmen känns som de bästa American independent-filmerna som jag träffat på på Stockholms filmfestival genom åren. Den tar god tid på sig att berätta en innerlig historia. Den ryggar inte för svåra ämnen eller situationer, men den har hjärtat på rätt ställe. Filmer som denna blandar dramatiska känslor, vardaglighetens bekymmer med humor sömlöst. Filmen flödar fram organiskt och är en ren njutning att titta på. Den har inte några gapflabb-scener men den bjuder på glimten i ögat. Speciellt Rubys mexikanska musiklärare Bernardo Villalobos, förträffligt spelad av Eugenio Derbez, får mig att njutningsfullt minnas Rodrigo De Souza i "Mozart in the jungle" (Gael García Bernal).

Rubys familj har en fiskebåt på den amerikanska nordöstra kusten, i Gloucester, MA, någonstans i närheten av Boston. De har det mycket knapert ekonomiskt och ses som utbölingar då de inte kan prata med sina grannar, men familjen är tajt och de bor i en underbar miljö. Familjens yngsta, Ruby, har dock fått ta ett orimligt stort ansvar som översättare sedan ung ålder. Inte det lättaste att finna sig själv när alla är så beroende av hennes hörsel...

Emilia Jones gör Ruby bra och det är en lättnad att höra att hon verkligen kan sjunga. Det är spännande att uppleva hur varierat hon framför samma sång, både som osäker och självmedveten om att hennes uttal var "fult" när hon startade skolan, och senare med full styrka efter hon hittat "sin röst". 

Hennes föräldrar spelas lustfyllt av Marlee Matlin och Troy Kotsur där den senare fått en birollsnominering för en Oscar. Brodern spelas av Daniel Durant och alla tre som är döva i familjen spelas av döva skådespelare, något som ger filmen en extra krydda. 

Filmens bästa scen är skolkörens höstkonsert och det väntade, men otroligt effektiva, greppet av regissören. Dövhet och musik som huvudingredienser i en fantastisk scen. Och mot slutet får "Flashdance" en utmaning i bästa auditionscen på bioduken.

Jag älskar denna film!

Betyg: 4/5

Trivia:

Filmen gjorde succé på Sundance 2021 och Apple köpte rättigheterna efter en vildsint budgivning. Filmen är en remake på den franska filmen La Famille Bélier från 2014. Till sist är filmen trippelnominerad till bästa Oscar för bästa film, bästa manlige birollsinnehavare samt bästa adapterade manus. Den väger nog lite lätt för att vinna bästa film, om Akademin inte blir kluven och mellanalternativet vinner, á la "Argo". Men det vore kul om Kotsur vann. Akademin kan ju ibland gilla lite kufiska och excentriska typer.