Drive my car är en jäkligt bra japansk dramafilm.
Nu skulle revyn egentligen ha kunnat vara över, men jag ska bjuda på några fler rader.
Detta är som sagt ett drama helt utan biljakter, övernaturligt eller ens ett fasligt brott. Filmen är en adaption av en novell av Haruki Murakami, vilket var en av lockelserna för mig.
Den är också lite hajpad nu inför Oscarsfestligheterna då den fått fyra tunga nomineringar; bästa film, regissör, internationella film samt manus på annan förlaga. Jag tror den kan ha chansen på flera av priserna. Den får gärna vinna bästa film då den är klart bättre än de senaste årens vinnare. Den skulle bara slås på fingrarna av en enda vinnarfilm sedan 2010 som jag ser det, den otroliga Spotlight.
Filmen är långsam och den är lång. Förtexterna kommer redan 40 minuter in i filmen. Vi får följa Kafuku som sörjer sin fru som hastigt gick bort i sjukdom två år tidigare. Han är en skådespelare och regissör som bjudits in av Hiroshima kulturfestival för att sätta upp Tjechovs Onkel Vanja. Väl på plats får han en privatchaufför av festivalen, den unga Misaki. Hon har också sorg att bearbeta.
Jag fann hela historien fascinerande. Jag ville spendera mer tid med den äventyrliga Oto och låta mig förföras av henne och hennes äventyrslust likt alla andra. Jag fann teateruppsättningen otroligt intressant, där skådespelarna talade olika språk och där flera av dem inte ens kunde förstå varandra på grund av språkbarriären. Och jag älskade filmens slut, vidöppet för tolkning av vad vi beskådat. Jag är övertygad om att åskådaren tar med sig sina egna livserfarenheter i tolkningen av historien.
Jag gillade alla karaktärerna i filmen; han och hon, Oto och koreanen och frun och de övriga. Jag gillade den gamla röda Saaben som passade så väl in för dem.
Jag gillar japansk film. Jag gillar miljöerna och människorna. Kafuku och Misaki var coola. Oto var cool. Ibland finns det inget mer att säga. En stark fyra!
Betyg: 4+/5
Kul att se så pass bra betyg! Hoppar texten då jag hoppas hinna klippa denna innan Oscarsgalan
SvaraRaderaÖnskar en god titt. Och på återhörande! :)
RaderaHaha, det är som vanligt, det tar ett tag för mig att komma i mål :)
RaderaEn stor skillnad i våra upplevelser är att jag inte alls uppfattade den här coolheten. Jag tyckte att regissören var intressant utifrån hans regissörsarbete, i övrigt not so much. Frun höll jag nästan på att glömma bort under filmens gång efter att hon försvunnit ur handlingen...
Det är så vanskligt med filmer som bygger mest på en känsla. Det var mest den känslan som jag försökte beskriva. Men ibland är det svårt att sätta fingret på't. :-)
Radera