Jailbreak (2017)

Jailbreak är en b-film, en kung fu-slagsmålsfilm med mycket lågt "production value". Niklas och jag såg den på lilla salong 4 på Saga. Filmen är något så ovanlig som en actionfilm från Kambodja även om den är regisserad av italienaren (!) Jimmy Henderson. Filmen påminner en hel del om The raid som tog festivaler och actionälskare med storm för några år sedan. Tyvärr är handling, karaktärer och skådespeleri inte i samma nivå som i The raid. Fajtsscenerna är inte i klass med The raid, men ändå något som denna film var helt ok på.

Vi får här följa fyra poliser som ska transportera ett nyckelvittne mot maffian till ett säkert fängelse. Det är tre lokala poliser plus en franskkambodjansk polis på besök som av någon oklar anledning ska följa med för att se hur de arbetar. Väl framme vid fängelset visar det sig att fångarna tagit över och alla är på jakt efter tjallaren. Det blir en kamp att hålla tjallaren vid liv samt ta sig ut från fängelset.

Man kan inte vänta sig logik i en film av denna kaliber, men lite konstigt var det allt att den kvinnliga maffiabossen själv deltog i anfall mot polisen mot slutet, trots att hon i inledningen ville döda tjallaren för att kunna förbli okänd för polisen... Hennes kvinnliga livvaktstyrka i tajta klänningar och högklackat var skrattretande. Oklart om det var ironiskt eller skulle vara tufft.



En annan film som jag snabbt kommer att tänka på är den gamla godingen The Warriors. I Jailbreak är det slagsmål i olika interna miljöer som en korridor, en matsal, en toalett osv. Problemet med Jailbreak är att de aldrig etablerar hur fängelset ser ut. Jag förstår aldrig var de är. Nära eller långt från utgången? Nära eller långt från andra grupper? I en film vars enda existensberättigande är i slagsmålen bör åtminstone de göras bra kan man tycka.

Skådespelarna är inte bra. Den malplacerade kärlekshistorian som de får in är otroligt dåligt spelad. Den skapade dock munterhet i salongen. Efter ett tag bröt någon luttrad actionjunkie isen och började skratta och snart satt var och varannan biobesökare och skrattade åt skådespeleriet och överdrivna scener. Sådan munterheter är alltid välkomnade och höjer upplevelsen av filmen.

Under eftertexterna visades "bakom kameran"-scener där skådespelarna skojjade med varandra och framför kameran, och jag tyckte mig lära känna dem bättre på de korta klippen än vad jag gjorde under hela filmen. Speciellt den kvinnliga polisen var en kul prick med osannolik kroppskontroll som hon utnyttjade för lite showande.

Objektivt betraktat var detta riktigt dåligt men underhållningsvärdet var klart bättre. Jag ger den två sparkar av fem möjligt.

Betyg: 2/5