Alexander Payne är en filmmakare som ibland verkar hata sina karaktärer. Det är min slutsats efter att jag sett ett antal av hans filmer och sett karaktärerna i dem. Ibland är de helt ok, men de kan lika gärna vara stora ass holes. I Downsizing är Payne elak mot Matt Damons karaktär. Han tvingar honom gå med på att genomgå en "downsizing", från normal människostorlek till en liten variant av sig själv på en sådär 12,5 cm hög.I en alternativ värld har norska vetenskapsmän forskat fram hur man kan förminska levande varelser, människor och djur. Detta blir på modet, delvis för att spara på jordens resurser, men än mer för att ens pengar räcker 50 ggr längre i den lilla världen. Eller något sådant.
Ok, så detta är en komedi som blandar ett allvarligt ämne (jordens undergång) med en massa eskalerande fånerier. Det är ju en riktigt kul idé. Problemet är bara att genomförandet är under all kritik. Istället för att ta fasta på alla dråpliga situationer och utforska människors förutfattade meningar, begränsningar eller fördomar i en värld där normalstora samexisterar med de ny-små, tar han historien in i bubblan och sedan vidare till utsidan av bubblan och till sist till ett läger för en galen dödssekt inne i en fjord i Norge.
Filmen inleddes ganska frejdigt, men den dog i princip när Kristen Wiigs karaktär försvann ut ur handlingen. Sedan blev filmen bara sämre och sämre och jag led mer och mer i den till slut hårda stolen på Skandia. Precis som inför The shape of water förkunnade festivalchefen Git att detta var... "the best!!". Precis som förra gången var det ljug, denna gången grovt. Sällan har jag skådat något sämre än sista akten i denna utförsbacke. Den halkade utförs hela vägen mot friheten utanför portarna. Trots novemberregn i Stockholm var det en frihetskänsla att komma ut i kylan.
Matt Damon är för bra för denna typ av dritt. Wiig var bara med en kort tid och fick inget att göra. Christoph Waltz har blivit en travesti på sig själv. Nu kan man knappt se honom utan att han gör till sig i ett desperat försök att kunna återskapa magin från Hans Landa. Han har blivit som Jack Nicholson som fastnat i sin joker och Sir Anthony Hopkins som fastnat i något gammalt geggigt.
Kan detta verkligen vara samma regissör som för The Descendants. Den var ju bra. Denna film är helt värdelös. Jag ger Downsizing en Rolf av fem möjliga.
Betyg: 1+/5
Om visningen: Filmen skulle bli kronan på verket på filmspanardagen. Jag hade valt filmerna och hade förhoppningar att mina bloggande vänner skulle få se en intressant film. Och visst, den var ju intressant på många sätt och vis, men kanske inte på det sätt jag hade hoppats.
Hoppa över och kolla vad de andra tyckte om den vetja:
Sofia
Johan
Fiffi
Jag kände inte att Payne var elak mot Matt Damons rollfigur. Förresten, var det inte Filmspotting-Sam som var inne på att Payne har en tendens att driva med sina figurer med ett sorts förakt. Vilket Sam inte gillade. Själv har jag aldrig känt så (tror jag).
SvaraRaderaVisst behandlade filmen Wiig väldigt märkligt. Plötsligt var hon borta utan att återkomma, förutom i form av ett skilsmässopapper (vilket iofs gav upphov till en rolig scen).
Kan ha varit Sam som var inne på det först. Men du vet säkert att jag inte var speciellt munter över skitfilmen Nebraska där Payne lät gubbstrutten förpesta livet för alla runt honom. Där lyckades Payne få många att tycka att gubben var en skön dude trots vad han gjorde mot sin son och andra. Tycker att det är väldigt oklart om Payne gör detta för att vi ska känna empati med "förövaren" eller om han vill att vi ska känna för "offren". Jag hävdar att Payne saknar empati för karaktärerna. Och det är just det jag inte gillar i hans filmer.
RaderaMin kommentar om Damon syftade på vad Wiigs karaktär gjorde inför själva proceduren och hur det påverkade hans lyckliga äktenskap... En av de mest tydliga känslorna jag hade efter jag sett filmen var att jag tyckte synd om Matt Damons karaktär :-)
Jag håller nog med Jojje i att vara lite frågande i din fundering av hur Payne behandlade sin Paul -- han fick förvisso genomgå prövningar men var ju i grunden en schysst kille som gör de rätta valen. Verkar som om den här filmen sjunkit lika mycket som Oh, Lucy! vuxit?
SvaraRaderaNej du. Denna har inte sjunkit jämfört med vad jag tyckte när jag satt i salongen. Det var länge sedan jag varit så uttråkad av en film och satt och längtade efter slutet så intensivt. 135 minuter!! 😳😂👌
RaderaSofia: min tweet skriven direkt efter filmen:
Raderahttps://twitter.com/HenrikTronstad/status/929473677820940290
Den var mao redan sänkt :) Verkligen spännande att vi fick med oss så olika mycket från Downsizing. Jag var ju inte riktigt lika positiv som Fiffi men tråkigt hade jag verkligen inte en enda minut.
RaderaTyvärr var jag så uttråkad så att jag inte ens kunde sitta kvar så snart eftertexterna började rulla. Vi missade ju båda det efterföljande F2F, du pga att hinna med tåget, jag för att jag var så less på filmen.
RaderaHehe, du verkar ha hängt upp dig på huruvida filmer har vuxit eller sänkts för mig efter visningarna. Jag minns inte ens att vi diskuterade filmerna speciellt ingående...?