Vem döljer sig bakom pseudonymen "Bo Balderson"? Det kan mycket väl den svenska litteraturens mest spännande fråga. Inför sommaren tänkte jag att jag skulle läsa första boken i Game of thrones-serien, men precis som första gången jag började läsa den boken tröttnade jag ganska snart. Den var för seg. Jag var därmed på semestern nere i sommarstugan på Tjörn och hade ingen bra bok med mig. Istället hittade jag en gammal favorit i bokhyllan. Jag har nog läst Statsrådet och döden minst två gånger tidigare.
Böckerna om Statsrådet och hans vapendragare Adjunkt Persson är, för er som inte stiftat bekantskap med dem, kriminalromaner som är skrivna med en mycket stor portion humor och glimten i ögat. Statsrådet är när serien börjar en 14-banrnsfar som av en slump hamnat i Tage Erlanders regering som inrikesminister. Han är också som av en slump en av Sveriges rikaste industrimän. Statsrådet är bullrig och barnslig, han älskar saft och långa bad i havet, men också väldigt klurig och enveten. När han dessutom inte verkar ha ett uns skam i kroppen är han den perfekta detektiven för de mordfall han och Adjunkten ställs inför. Statsrådet löser mordfall till höger och vänster som om han vore en Poirot eller Miss Marple.
Språket i Statsrådet-böckerna är underbart! Det handlar om ren läsnjutning när dessa böcker slukas. Beskrivningar och liknelserna är otroligt fyndiga och välfunna. Språket är en aning gammeldags, böckerna börja skrivas under andra halvan av 60-talet, men de är framför allt roliga. Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser böcker, men om det sker är det nog vara en Statsrådet-bok jag håller i handen.
Det som är mest kul med böckerna är Baldersons beskrivningar av karaktärer och situationer. Författaren är uppenbarligen väl insatt i svensk inrikespolitik i ett brett perspektiv och med regeringsarbete specifikt. Den politiska satiren är lysande, aldrig elak men allt som oftast vass då den bygger på en sanning i botten som belyses vilket får kommentaren att växa och blomma ut.
Mordfallet i debutromanen är klurigt men ganska långsökt. Eftersom jag läst boken tidigare hade jag mina aningar om hur det gått till. Det gjorde dock inget och läsupplevelsen förtogs knappt. Det är allt runt omkring fallet som är bokens centrala delar. Jag kunde dock direkt identifiera de små ledtrådar som Balderson lägger ut i bokens första hälft. Lustigt nog sår han marken med en hel del missvisande och avledande "ledtrådar" också, och i slutändan är det nog så svårt att avslöja vem mördaren är och hans motiv. Statsrådet benar dock ut allt till slut.
En stor fördel med böckerna är också att de är rimligt korta, en drygt 200 sidor per bok. Det du G.R.R.M!
Böckerna om Statsrådet och hans vapendragare Adjunkt Persson är, för er som inte stiftat bekantskap med dem, kriminalromaner som är skrivna med en mycket stor portion humor och glimten i ögat. Statsrådet är när serien börjar en 14-banrnsfar som av en slump hamnat i Tage Erlanders regering som inrikesminister. Han är också som av en slump en av Sveriges rikaste industrimän. Statsrådet är bullrig och barnslig, han älskar saft och långa bad i havet, men också väldigt klurig och enveten. När han dessutom inte verkar ha ett uns skam i kroppen är han den perfekta detektiven för de mordfall han och Adjunkten ställs inför. Statsrådet löser mordfall till höger och vänster som om han vore en Poirot eller Miss Marple.
Språket i Statsrådet-böckerna är underbart! Det handlar om ren läsnjutning när dessa böcker slukas. Beskrivningar och liknelserna är otroligt fyndiga och välfunna. Språket är en aning gammeldags, böckerna börja skrivas under andra halvan av 60-talet, men de är framför allt roliga. Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser böcker, men om det sker är det nog vara en Statsrådet-bok jag håller i handen.
Det som är mest kul med böckerna är Baldersons beskrivningar av karaktärer och situationer. Författaren är uppenbarligen väl insatt i svensk inrikespolitik i ett brett perspektiv och med regeringsarbete specifikt. Den politiska satiren är lysande, aldrig elak men allt som oftast vass då den bygger på en sanning i botten som belyses vilket får kommentaren att växa och blomma ut.
Mordfallet i debutromanen är klurigt men ganska långsökt. Eftersom jag läst boken tidigare hade jag mina aningar om hur det gått till. Det gjorde dock inget och läsupplevelsen förtogs knappt. Det är allt runt omkring fallet som är bokens centrala delar. Jag kunde dock direkt identifiera de små ledtrådar som Balderson lägger ut i bokens första hälft. Lustigt nog sår han marken med en hel del missvisande och avledande "ledtrådar" också, och i slutändan är det nog så svårt att avslöja vem mördaren är och hans motiv. Statsrådet benar dock ut allt till slut.
En stor fördel med böckerna är också att de är rimligt korta, en drygt 200 sidor per bok. Det du G.R.R.M!
Kul med ett bokomdöme! Det var evigheter sedan jag läste Balderson, men det jag minns är ungefär som du beskriver det. Piraten-humor blandad med samhällskritik à la Sjövall-Wahlöö
SvaraRaderaKul med kommentar på mitt bokomdäme!
RaderaJag har varken läst Piraten eller Sjövall-Wahlöö, men jag tror att de sistnämnda sysslade med "riktig" samhällskritik. Balderson ger en snäll, mer ironisk kritik till politiker av olika slag. Eftersom Statsrådet är mer eller mindre oberoende, om något liberal, representerar han något slag "sunt förnuft" och kan därmed sätta nageln i ögat på både "socialism" och "kapitalismen" i samhället. I vilket fall är kritiken mer roande än oroande...
Fast i vissa fall kan ju sådan kritik ta desto hårdare. Sjöwall-Wahlöös slägga blir ibland lite väl övertydlig och förlorar därmed lite av sitt bett.
RaderaJo, så är det. Har aldrig varit en fan av deras slägga.
RaderaHar varit på Tjörn - vackert men inte läst ngt av Balderson. Brukar fastna för anglosaxiska deckare med nga få undantag.
SvaraRaderaSå att du vet vad som väntar: Dance of Dragons är på över 1000 sidor ;)
Tjörn är vackert. Mycket vackert.
RaderaÖver tusen sidor säger du... vad sugen man blir!
Jag ser fram emot fler bokrecensioner!
SvaraRaderaDet blir bokrevyer lika ofta som jag läser böcker, vilket inte är så ofta nu för tiden. De få revyer jag skrivit hittar du via etiketten "Litteratur" nedan till höger.
RaderaUnderbart, lovely, what can I say? Briljant att ta med denna recension.
SvaraRaderaDet är omöjligt att inte ligga och asgarva för sig själv när man läser Statsrådetböckerna.
Har säkert läst dem fem gånger, allihop.
Ett måste att läsa om man inte gjort.
Håller helt med, de är awesome!
RaderaJust nu läser jag andra boken "Harpsundsmordet".
Har läst en hel del av Balderson, i alla fall en tre fyra st. Gillar böckerna, mysiga saker och roliga. Påminner lite om Javisst Herr Minister, eller?
SvaraRaderaSå vem tror vi Balderson är. Död är hen i alla fall väl?
Ja, vem är Bo Balderson? Det ryktades ju att hens identitet skulle avslöjas då hen dog... Så hen borde kanske leva fortfarande.
RaderaEn del tror att det är ett författarkollektiv.
Personligen är jag mer eller mindre övertygad om att det är en man, pga stilen och känslan i böckerna. Men det vore överraskande och kul om jag hade fel där.
Alltså ordet hen är inte så illa att ha trots allt. :)
RaderaJag gillar inte "hen". Skitord, är vad det är.
Radera