Visar inlägg med etikett Charles Vidor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Charles Vidor. Visa alla inlägg

torsdag 26 december 2013

Gilda (1946)


Ballin Mundson: Gilda, are you decent?
Gilda: Me?
[long pause]
Gilda: Sure. I'm decent.

Vilken kvinna! Rita Hayworth. True star quality! Utan tvekan. En av de viktigaste ingredienserna i en film noir är väl ändå dess femme fatale och som sådan är det nog svårt att hitta en kvinna som är mer fatale än just Rita HayworthDetta var första filmen jag sett med Rita och precis som filmens Johnny och Ballin föll jag för henne vid första ögonkastet.

Leendet

Gilda är en film som jag länge tänkt att jag skulle se någon gång. När gamla, och bra, filmer kommit på tal har den store Frans har ofta mumlat "Gilda", men utan närmare beskrivning. Som om han vore förhäxad. Nu förstår jag varför. För nu mot slutet av avhandlingen av 40-talet har jag till slut lärt känna henne. I genomskinlig nattklänning och allt. Naket är inte sexigast, nästan naket är.


Gilda har allt. En hårdkokt dialog, en snustorr berättarröst, ett triangeldrama, män med mystiska affärer, kartell, poliser, ett dödligt vapen. Har jag i Gilda hittat ännu en riktigt bra film noir, eller är det jag som vant mig med stilen? Oklart!

Johnny Farrell: Statistics show that there are more women in the world than anything else. Except insects.

Sensationell öppnings shot

Filmen är ganska spännande. Det ligger en ödesmättad stämning över filmen. Jag såg den mitt i natten med regn och halv storm som lockade och pockade på takpannorna. De stora nakna träden på gården vajade i blåsten. Perfekt inramning till denna film. Johnny (Glenn Ford) är filmens huvudperson och berättare. Man har ingen aning om hur historien ska utvecklas och avslutas. Det dröjer ett tag innan jag kunde placera Ballin Mundson (George Macready), ond eller god? Eller mitt emellan? Men längst av alla höll sig Gilda i ett mystiskt dunkel, oavsett hur starka lamporna än sken på henne. Hur? Varför? Vem? När?

Triangeldrama

Gilda var en positiv överraskning och Rita Hayworth var en sensation. Vissa gamla stjärnor lever upp till sitt rykte. Det är bra. Decennier bjuder på mot- och medgångar. Det är mer glatt när filmerna är så här bra.

Främlingar, kumpaner, rivaler

Jag ger Gilda fyra svartsjuka män av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Från känd scen