
Första filmen och femte filmen på festivalen för mig (beroende på hur man räknar) var en film ur sektionen American Independent. Det var en tidig visning och vi var några tappra som trotsat John Blunds propåer och tagit oss iväg till Victoria i arla morgonstund. Bland vimlet kunde Sofia, Jessica, Fiffi, Jojje, Johan och Erik ses. Kanske någon mer till och med. Jimmy och några podkollegor till killarna anslöt gruppen för den efterföljande lunchen på Vapiano.
Först vad som var bra med filmen. Och själva anledningen till att jag valde den. Nämligen ämnet den handlar om! Vilket är massmord. Filmen handlar om de två män som låg bakom The Beltway sniper attacks i USA 2002. Jag kommer ihåg händelsen och kände att ämnet var mycket intressant. Hanterad i en American Independent-produktion, dvs utan Hollywood styrning från risker och ofta tillrättalagda slutprodukter, kunde ju filmen bli hur bra som helst.
Eller hur dålig som helst. Jo, men visst. Det är detta som är charmen med den chokladask filmfestivalen är. Man vet aldrig vad man får. Blue Caprice var osannolikt tråkig och det betyder ju normalt dålig. Nämn en enda oändligt tråkig film som är bra?
Filmen är 93 minuter lång och den spenderar cirka 80 minuter med att beskriva tiden under året före massakrerna. Den försöker på ett utstuderat pretentiöst sätt ge en psykologisk bakgrund till varför just John och Lee hamnar där de hamnar. Tyvärr får vi inte veta mer än vad vi hade kunnat förstå på 15 minuter om bara filmmakarna varit lite bättre och mer effektiva i sitt berättande. Många av filmens intressanta skeenden visas inte ens. Filmen klipper till senare tillfälle. Mycket runt det som jag ville se mer om fick vi INTE se. Hur de valde ut sina offer, hur de undkom polisen så länge, hur de åkte fast (!), hur utredarna förhörde dem, vad de sa eller vad som hände med dem efter de åkt fast fick vi alltså INTE se.
Istället fick vi se John som tyckte att världen var orättvis mot honom och genom meningslöst mördande av slumpmässiga människor skulle han kunna "bryta ner systemet". Han pratade om att skapa kaos och att han då skulle få sin hämnd. Hans resa hade kanske kunnat vara lite intressantare om han verkligen blivit orättvist behandlad men icke så. Han var i varje fall om man ska tro denna film ett riktigt svinaktigt as. Lögnare, tjuv, misshandlare, översittare och han tvingade den unge Lee till att bli mördare genom den beroendeställning ynglingen hamnat i under John.
Nej, jag föll inte alls för denna film. Dåligt val! Vem tusan var ansvarig för detta valet??? LOL.
Nåväl, it's the name of the game. Det är lite trist dock eftersom ofta kan man finna riktiga pärlor ur just denna sektion, American Independent. Jag hoppas senare under festivalen kunna överbevisa er som rynkar på näsan nu och inte tror mig. Jag ske se en hel drös med AI i år.
Jag ger Blue Caprice ett dåligt filmval av fem möjliga.
Betyg: 1/5
Vad tyckte då mina kära filmspanarvänner? Did they get blown away?
Fiffis filmtajmJojjenito
The Velvet Café
Har du inte sett den?
Sofia