söndag 20 oktober 2013

Modern Times (1936)









Chaplin's Modern times är en av hans mest kända filmer och mina förväntningar var skyhöga när jag satt mig ner för att avnjuta den. Filmen släpptes 1936 och för andra gången trotsade Chaplin de hollywoodska naturlagarna om att stumfilmen var död. Trots varningar om att en stumfilm inte kunde göra succé nu när the talkies gjort entré släppte Chaplin ännu en stumfilm. Modern times är i alla fall i princip en stumfilm. The little tramp pratar inte, men han sjunger i en oförglömlig scen mot slutet. Annars är det endast chefen och några maskiner på den stora fabriken i filmens inledning som pratar.



För mig är det inga som helst problem att han valde att göra ytterligare en stumfilm. Han ansåg nog att magin med the little tramp skulle försvinna om han gick från stumfilm till talfilm. Filmen var Chaplins känslomässiga svar på den stora depressionen och hans sociala patos kommer tydligt fram i denna film. Filmen handlar om the little tramp och en hemlös barfotaflicka och de blir ett par. Så blev de även i verkligheten då Chaplin i hemlighet gifte sig med Paulette Goddard som han givit den kvinnliga huvudrollen till.

Från drömsekvensen
Filmens två hjältar kämpar och kämpar men lyckas aldrig ta sig loss ur fattigdomens stenhårda käkar. Jag vet inte hur många gånger the little tramp kastas i fängelset i denna film. Flickan har också lagen efter sig då hon ska omhändertas av de sociala myndigheterna då hon är föräldralös. Ett öde som den gode Chaplin visste allt för väl vad det innebar då han själv togs hand om av myndigheterna som barn (och enligt egen utsago pryglades varje dag på det "trygga" hemmet).

Matmaskinen som löper amok
Flera teman som Chaplin tidigare fokuserat på återfinns i denna film; de föräldralösa barnen, sociala myndigheter som ondskan själv, samt självuppoffringen för en flicka i nöd. The little tramp tar ju på sig skulden när flickan stjäl ett bröd. Men han har också adderat en del samhällskritik och visar hur utsatt arbetarklassen var under de trista tider depressionen förde med sig. The little tramp blir till och med av misstag ledare för en vild demonstration i en scen. Chaplin flörtar hejdlöst med kommunismen i denna film och jag tror att han gjorde så i verkliga livet också (en sak som de helt "glömde" att visa i bio-picen Chaplin som jag revyade i veckan). Jag kan förstå att kommunisthatare i Amerika inte kände kärlek för Chaplin.


Filmen kryllar av ikoniska scener. Först och främst scenen från löpande bandet då the little tramp jobbar med skiftnycklar. Sen har vi scenerna i rucklet som han och flickan bor i ett tag, speciellt scenen då han ska ta ett morgondopp. En annan känd scen, som till och med Sir Per kände igen, är den när han har tagit jobb som nattvakt i ett varuhus och han och flickan åker rullskridskor på leksaksavdelningen.


Men det bästa i filmen är, som vanligt, hans tårdrypande och ack så innerliga kärlekshistoria. När man vet att Chaplin i verkliga livet gifte sig med sin leading lady blir det än tydligare att hon behandlas som ett sagoväsen i filmen. Goddard är underbar och har ett förvånansvärt modernt utseende. Både män och kvinnor ser ut på ett tidstypiskt sätt vilket i första hand kommer från val av kläder och frisyrer. Men Goddard är snygg som få och hon ser ut att komma från nutiden. Hon var kanske före sin tid helt enkelt. Paulette Goddard verkar ha haft ett intressant liv. Hon avverkade män på löpande band men till slut gifte hon sig för fjärde och sista gången med sitt livs kärlek den kände författaren Erich Maria Remarque. I minibiografin på imdb står det: Paulette could mesmerize any man she met...

PR-bild på Paulette Goddard från filmen
Modern times är en riktigt bra film. För mig är den dock inte Chaplins bästa, den är lite för "busy". Han försöker få med så mycket budskap att de enkla sanningarna nästan försvinner i mängden. Den är dock både rolig, känslosam och tänkvärd. Antagligen blir det en återtitt vad det lider.

Jag ger Modern times fyra Äntligen! (ett lyckligt slut) av fem möjliga.

Betyg: 4/5


Jag tror att Decennier tagit Movies-Noir på middag. Kan det ha varit vid åttatiden, måntro?



9 kommentarer:

  1. Skyhöga förväntningar -- det lät oroväckande ;) För min del utgör Modern Times den ultimata balansen mellan en fungerande historia som väl binder ihop de olika scenerna som nästan alla är briljanta kortfilmer i sig och ett lagomt socialt patos. Jag vet inte hur många gånger jag har sett matmaskinsscenen och ändå kan jag inte låta bli att börja skratta förr eller senare.

    Men nu blev man ju riktigt nyfiken -- vilken är Henke-favoriten? Eller kommer det att avslöjas så småningom? Har du förresten sett The Dictator?`Den är ju annars mångas Chaplin-favorit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förväntningarna i sig gjorde det än mer imponerande att jag tyckte att den var så bra. Jag räknade inte med något annat i och för sig, men mången film har fallit pladask på sitt ansikte på grund av förväntningsoket.

      Matmaskinen är en hysteriskt rolig scen. Trots att jag normalt sätt inte rubbas av slapstick lyckas Chaplin om och om igen få mig att vrida mig av skratt. Det är hans små miner och grimascher som höjer de ganska simpla scenerna över mängden. Bara en så obetydlig sak som the litte tramps signum att lyfta på hatten så fort han träffar en dam, en polis eller någon annan auktoritär person är helt enkelt lysande.

      Nej, jag har inte sett The great dictator. Den är gjord 1940. Hmm, om jag bara hade ett projekt där jag skulle ta mig an filmer från 40-talet... Men vänta nu, det har jag ju! :-D

      Min favvo än så länge? Movies-Noir har varit uppmärksam och han ger svaret nedan!

      Radera
    2. Då förväntar jag mig ett kommande omdöme ;) Ah, missade att kolla dina betyg, får göra bättre research nästa gång ;) Men tja, inte helt säker på att The Great Dictator kan toppa City Lights, de är rätt olika filmer. Spännande...

      Radera
  2. Borde kanske också ha slängt in denna i temat, men eftersom jag visste att jag hade sett den (vilket inte var fallet med The Circus och The Kid), så valde jag bort den. Minns ett par scener (främst skiftnyckelscenen och demonstrationen), men annars är det ganska blankt...

    Favoriten är väl City Lights som du gav en femma?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du borde gjort det! Om du inte kommer ihåg mer från den hade den varit värd en återtitt. Eller har du glömt den för att du inte gillade storyn eller känslan i filmen?

      Lite konstigt att vi hade så olika åsikter om City lights...

      Radera
    2. Nej, jag minns denna som bra så det var inte orsaken till att jag valde bort den (den var aldrig påtänkt). Grejen är den att jag med temat vill ta mig an filmer jag tidigare inte sett. Annars hade jag nog velat se om alldeles för många ;)

      Med City Lights tror jag det främst hade att göra med att jag såg den vid fel tillfälle. Den var näst på tur, men jag kände inte riktigt för en till Chaplin just då. Sen tyckte jag inte den var dålig på något vis, bara att den inte funkade lika bra just då.

      Radera
    3. Ok förståeligt. Jag avser också mest se filmer jag inte sett, men några enstaka som jag sett för fantastiskt länge sedan kan slinka med...

      Radera
    4. 40-talet kan bli ändring på det då det finns en del filmer jag gärna återbesöker. Men det får vi ta en närmare titt på när det blir aktuellt ;)

      Radera