The Thomas Crown Affair (1999)

Tommy: Do you want to dance or do you want to dance.

En het sensommardag i New York, långsam, trötta medborgare. De nedstiger, uttråkade och leksugna; början till en yster dans. Varifrån? Vi serveras vaga historier om Glasgow, Bryssel, tjurfäktning och ambassadörens son. Så småningom inser man att dessa blott formar en täckmantel för deras mänskliga skepnader. Vi undrar vilka de är?

När leken blir intensivare får vi se mer och mer av deras verkliga existens: ett liv i överkastelse högst upp på en olymp någonstans i Västindien, en tavla som trollas bort, respektfullt förakt för mänskliga faror och värderingar. Det blir allt tydligare att de är oberörbara. Poliser, börshajar, muséechefer och försäkringsbolag är bara stödpunkter i deras lek; de ruggas lite i kanterna men ingen kommer till verklig skada.

Alla män vill vara Tommy och alla vill ha Catherine. Inte du? Är du säker? Jag tror dig inte!

Äntligen vet vi vilka de är.

Under filmens gång får vi se en brokig samling av minimalistiskt men perfekt porträtterade människor: en trött sopåkare, en gammal dam som kände Pissarros son, börsmagnater, muséevakter och andra körsångare. Tommy och Catherine njuter av miljön och statisternas yr, tar för sig, samspelar, kommer nära men kan aldrig bli en del av det jordelivet.

The Thomas Crown affair är ett mytologiskt drama. Musik, miljöer, dialog, bildspel; allt är som att kliva in i en tavla målad av din själ i ett ögonblick av klarsinne. Den är en utomstående åskådares framgångsrika försök att illustrera den slutgiltiga mänskliga idyllen. När du vet vad filmen handlar om är slutet det enda tänkbara. Det är inte ett Hollywoodslut, det är ett nödvändigt slut.

The Thomas Crown affair ligger bortom det mänskliga planet och förtjänar, nej kräver, ett betyg bortom den mänskliga skalan. Därför ger vi The Thomas Crown affair 5.1 små trevliga Renoirer av 5.

Betyg: 5.1/5

Catherine: Men make women messy.

Har du inte sett den? Heistfilmer.