söndag 9 september 2012

Brave (2012)

 

Merida: I want my freedom!

Förra helgen blev jag bjuden på lunch och bio av min syster och hennes familj. Lunchen intogs på Stallmästaregården och den var alldeles utsökt. Därefter gick vi alla på den nya Pixar/Disney-filmen Brave, men låt oss kalla den Modig då alla talade svenska. Det var jag, syrran, svågern, och de tre systerbarnen Greta, Melker och Matilda, i åldrarna sex till elva år.

Jag väntade mig ännu en genomtänkt och förträfflig Pixarfilm där både de små och de vuxna fick sig skratt och en och annan tankeställare serverade. Jag hade en vag aning om att filmen skulle handla om en rödhårig prinsessa som var duktig på att skjuta med pilbåge. Hur de skulle få in de sedvanliga popkulturella referenserna i den miljön var en utmaning, skulle det bli en härmning av Shrek undrade jag stilla?

Men nej, detta var något helt annat än jag väntat mig. Är detta en Pixarfilm eller är det en Disneyfilm som säljs som en Pixarfilm? Utan att själv helt kunna definiera vad en Pixarfilm är, ställer jag ändå frågan. Det verkade vara nya regissörer. Vem är Brenda Chapman? Hon har regisserat DreamWorks The prince of Egypt och varit med bland manusförfattarna till filmer som Beauty and the Beast och The lion king. Det luktar Disney lång väg i min nyopererade näsa. Inget fel med det förutom att det kan klassas som falsk marknadsföring i någon mening...

Så vad är Brave för någon film då? Jag hade först tänkt skriva en ironisk revy om hur filmen slår in öppna dörrar och att sentensen att även flickor, inte bara pojkar, borde få göra det de vill med sitt liv är en självklarhet nu för tiden. Men sedan slog det mig att det nog inte var speciellt klokt. Dels skulle jag riskera att efter ett sådant inlägg tvingas spendera de närmaste veckorna med att förklara mig i kommentarsfältet. Men framför allt så skulle jag haft fel. Vi har trots allt ett samhälle där vissa flickor är mycket långt från den frihet som vissa av oss tar för givet. Och vem är jag att kunna avgöra om detta problem är pk och överspelat eller ej. Jag är ju inte en tonårstjej! No sir, jag är inte en tonårstjej som känner mig styrd av mina föräldrar, mamman eller pappan, brodern, farbrorn eller vem tusan det nu kan vara som representerar förtryckarna.

I Brave, förlåt Modig då alla talar svenska, är det mamman som i traditionens namn ska tvinga dottern att gifta sig med en av tre osedvanligt fåniga "prinsar" (söner till klanhövdingar som Meridas föräldrar vill behålla freden med). Merida vill dock skjuta med sin pilbåge och sitta under korkeken och lukta på blommorna, hmm, nej fel film, göra något annat i alla fall. Hennes lösning på problemet ska inte spoilas här men jag antar att det var en allegori för viljan att bryta sig loss hos ynglingar i Meridas ålder. Till slut utmynnar filmen i en kamp mot klockan och jag som fått uppfattningen från någon podcast jag slölyssnat på att filmen skulle komma med ett helt nytt grepp trodde i min enfald ett kort tag att sagan inte skulle få ett tillrättalagt och "lyckligt slut", men ack det var när jag fortfarande trodde att det var en Pixarfilm (vad det nu egentligen innebär!). Nu visade det ju sig att jag egentligen såg en Disneyfilm och då gäller endast slutet gott, allting gott.

Humorn? Jodå den finns där, men inte i överflöd. Det dramatiska delarna dominerar. Meridas tre yngre bröder står för lite hyss, medan Meridas far ska vara charmigt bufflig med stort hjärta, men han framträder mest som en buskisfigur som tagen ur en Stefan & Krister-revy från Falkenberg.

Betyget då? Mina tre systerbarn var stålande glada och uppåt efter filmen så allt var till belåtenhet, både barnens föräldrar och jag var mycket nöjda. Men eftersom mina framtida biobesök inte är beroende av någon förälders välvilja som i värsta fall kan påverkas negativt om en film uttalas vara dålig, kan jag vara helt ärlig om denna film! Jag tycker att detta var en otroligt dålig "Pixarfilm", men en något bättre "Disneyfilm", om jag kan få be dig som läsare att försöka förstå vad jag menar. Betyget blir därefter.

Jag ger Brave två pilar som träffar mitt i prick av fem möjliga.

Betyg: 2/5 



6 kommentarer:

  1. det får bli dvd då jag av ngn underlig anledning blir sömnig av att se animerat. Gillar tecknat och animation men som sagt sömnen innfinner sig hur bra filmen än är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kommer då kanske behöva en kopp kaffe eller två för denna film lunkar på i en ganska maklig takt. Men lycka till!

      Radera
  2. Bra om filmen iaf undviker popreferenser, eftersom det är ett grepp som jag tycker används på tok för mycket i animerad film. Jag kommer nog se den här någon mysig kväll även om jag inte har några särskilda förväntningar på den (är ingen animerat/pixar-älskare, ska tilläggas).

    Det känns som att filmens budskap om att tjejer ska få bli precis vad dom vill kommer lyftas fram betydligt mer som något jävligt bra i USA, mer än i Sverige eller i större delen av Europa. Den amerikanska publiken känns mer redo för det här än en mer vuxen film kring samma ämne.

    Filmen är ju en barnfilm och jag tror nog att budskapet fungerar i filmen för barnpubliken, men själv skulle jag vilja se något ännu mer utmanande än en flicka som skjuter pilbåge, för att visa att hon kan göra "samma som killar gör".

    Men som barnfilm "införhyllar" jag filmen en gnutta iaf. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är aldrig fel att "införhylla" en film. Tills man blir besviken på filen för att den inte levde upp till ens höga förväntningar... :-)

      Men du har helt rätt i att denna film vänder sig mer till en yngre publik än en vuxen dito...

      Radera
  3. Jag sag filmen i lordags, eller snarare vissa delar av filmen. Jag haller med om att den knappast hade kvaliten av en Pixarfilm. Det ar nar man ser filmer som denna da man inser hur otroligt svart det maste vara att gora en riktigt bra film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa delar? Sprungit mellan tv'n och köket eller?

      Men nej, detta var inte Pixars mest lysande stund...

      Radera