Brave (2012)

 

Merida: I want my freedom!

Förra helgen blev jag bjuden på lunch och bio av min syster och hennes familj. Lunchen intogs på Stallmästaregården och den var alldeles utsökt. Därefter gick vi alla på den nya Pixar/Disney-filmen Brave, men låt oss kalla den Modig då alla talade svenska. Det var jag, syrran, svågern, och de tre systerbarnen Greta, Melker och Matilda, i åldrarna sex till elva år.

Jag väntade mig ännu en genomtänkt och förträfflig Pixarfilm där både de små och de vuxna fick sig skratt och en och annan tankeställare serverade. Jag hade en vag aning om att filmen skulle handla om en rödhårig prinsessa som var duktig på att skjuta med pilbåge. Hur de skulle få in de sedvanliga popkulturella referenserna i den miljön var en utmaning, skulle det bli en härmning av Shrek undrade jag stilla?

Men nej, detta var något helt annat än jag väntat mig. Är detta en Pixarfilm eller är det en Disneyfilm som säljs som en Pixarfilm? Utan att själv helt kunna definiera vad en Pixarfilm är, ställer jag ändå frågan. Det verkade vara nya regissörer. Vem är Brenda Chapman? Hon har regisserat DreamWorks The prince of Egypt och varit med bland manusförfattarna till filmer som Beauty and the Beast och The lion king. Det luktar Disney lång väg i min nyopererade näsa. Inget fel med det förutom att det kan klassas som falsk marknadsföring i någon mening...

Så vad är Brave för någon film då? Jag hade först tänkt skriva en ironisk revy om hur filmen slår in öppna dörrar och att sentensen att även flickor, inte bara pojkar, borde få göra det de vill med sitt liv är en självklarhet nu för tiden. Men sedan slog det mig att det nog inte var speciellt klokt. Dels skulle jag riskera att efter ett sådant inlägg tvingas spendera de närmaste veckorna med att förklara mig i kommentarsfältet. Men framför allt så skulle jag haft fel. Vi har trots allt ett samhälle där vissa flickor är mycket långt från den frihet som vissa av oss tar för givet. Och vem är jag att kunna avgöra om detta problem är pk och överspelat eller ej. Jag är ju inte en tonårstjej! No sir, jag är inte en tonårstjej som känner mig styrd av mina föräldrar, mamman eller pappan, brodern, farbrorn eller vem tusan det nu kan vara som representerar förtryckarna.

I Brave, förlåt Modig då alla talar svenska, är det mamman som i traditionens namn ska tvinga dottern att gifta sig med en av tre osedvanligt fåniga "prinsar" (söner till klanhövdingar som Meridas föräldrar vill behålla freden med). Merida vill dock skjuta med sin pilbåge och sitta under korkeken och lukta på blommorna, hmm, nej fel film, göra något annat i alla fall. Hennes lösning på problemet ska inte spoilas här men jag antar att det var en allegori för viljan att bryta sig loss hos ynglingar i Meridas ålder. Till slut utmynnar filmen i en kamp mot klockan och jag som fått uppfattningen från någon podcast jag slölyssnat på att filmen skulle komma med ett helt nytt grepp trodde i min enfald ett kort tag att sagan inte skulle få ett tillrättalagt och "lyckligt slut", men ack det var när jag fortfarande trodde att det var en Pixarfilm (vad det nu egentligen innebär!). Nu visade det ju sig att jag egentligen såg en Disneyfilm och då gäller endast slutet gott, allting gott.

Humorn? Jodå den finns där, men inte i överflöd. Det dramatiska delarna dominerar. Meridas tre yngre bröder står för lite hyss, medan Meridas far ska vara charmigt bufflig med stort hjärta, men han framträder mest som en buskisfigur som tagen ur en Stefan & Krister-revy från Falkenberg.

Betyget då? Mina tre systerbarn var stålande glada och uppåt efter filmen så allt var till belåtenhet, både barnens föräldrar och jag var mycket nöjda. Men eftersom mina framtida biobesök inte är beroende av någon förälders välvilja som i värsta fall kan påverkas negativt om en film uttalas vara dålig, kan jag vara helt ärlig om denna film! Jag tycker att detta var en otroligt dålig "Pixarfilm", men en något bättre "Disneyfilm", om jag kan få be dig som läsare att försöka förstå vad jag menar. Betyget blir därefter.

Jag ger Brave två pilar som träffar mitt i prick av fem möjliga.

Betyg: 2/5