Le Cercle Rouge (1970)

All men are guilty. They're born innocent, but it doesn't last.

Jag blev ju inbjuden som gäst hos Markus, Erik och Johan och deras podcast Har du inte sett den? för några veckor sedan. Resultatet blev ett underbart samtal om heistfilmer. Inför inspelningen skulle vi alla välja en film var som vi ville lyfta upp. Jag valde den suveräna sagan The Thomas Crown affair med Rene Russo och Pierce Brosnan från 1999. Revy extraordinaire kommer imorgon.

Kvällen före podcast-inspelningen var jag så uppspelt inför podderi-äventyret att jag inte kunde hålla mig från att se ytterligare en heistfilm som uppladdning. Valet föll på en lite äldre klassisk heistfilm. Jag hade hört talas om den franska filmen Le cercle rouge vid flera tillfällen, bland andra på en amerikansk podacst som heter Filmspotting. De hade inkluderat filmen i sitt "classic heist movies"-filmmarathon, och de var mycket positiva till den.

Le cercle rouge kom ut 1970 och den är regisserad av franske Jean-Pierre Melville. Detta var den första film jag sett av mästaren och jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Handlingen är tämligen enkel. Corey (Alain Delon) kommer ut ur fängelset efter avtjänat straff. Han har fått ett tips på en perfekt stöt av en person inne i fängelset. Samtidigt rymmer Vogel (Gian Maria Volonté) ur polisen Matteis (André Bourvil) händer. Corey hjälper Vogel att unfly de jagande poliserna och de beger sig till Paris där kuppen ska utföras. Som tredje man i gruppen tas mästerskytten Jansen (Yves Montand) in och planeringen av heisten startar. Samtidigt är polisen Mattei Vogel hack i hälarna.

Filmen är mycket lång och än mer långsam. Den är filmad i tunna nästan urblekta färger, sådana färger som jag kopplar till svenska sjuttiotalsfilmer. Det filmen saknar i dialog har den i stil, ett överflöd av cool. Alain Delon går omkring i trenchcoats och hattar samtidigt som han röker cigaretter och ser bister ut. Yves Montand gör sin alkoholiserade ex-polis med bravur. Scener på hur han övar med geväret i skogen kommer efterapas i många filmer, inte minst i The day of the Jackal från 1973 och Jackal från 1997.

Mot slutet, men inte det allra bittra slutet, får vi se heisten utföras i realtid, en cirka tjugofem minuter lång dialogfri kupp mot en juvelarbutik. Den scenen hade jag ju hört om och den var maffig även om denna typ av "actionscener" från förr inte innehåller lika mycket action som vi finner i dagens filmer...

Jag inser att detta är en klassiker, man känner tydligt hur den gjort avtryck på många filmer som kom efter den. Vissa scener i Le cercle rouge kändes vagt igen, andra scener har blivit kopierade rakt av. Filmen är på ett sätt lyrisk och nästan lite meditativ. Jag är glad att jag såg den men den utmärker sig inte så mycket som dess rykte hade gjort gällande. Det kanske är så att den växer vid en andra titt?

Jag ger Le cercle rouge tre Gauloises Caporal av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Här finner du podcastavsnittet jag var med på: Har du inte sett den? Heistfilmer