fredag 7 september 2012

The Thomas Crown Affair (1999)



Tommy: Do you want to dance or do you want to dance.

En het sensommardag i New York, långsam, trötta medborgare. De nedstiger, uttråkade och leksugna; början till en yster dans. Varifrån? Vi serveras vaga historier om Glasgow, Bryssel, tjurfäktning och ambassadörens son. Så småningom inser man att dessa blott formar en täckmantel för deras mänskliga skepnader. Vi undrar vilka de är?

När leken blir intensivare får vi se mer och mer av deras verkliga existens: ett liv i överkastelse högst upp på en olymp någonstans i Västindien, en tavla som trollas bort, respektfullt förakt för mänskliga faror och värderingar. Det blir allt tydligare att de är oberörbara. Poliser, börshajar, muséechefer och försäkringsbolag är bara stödpunkter i deras lek; de ruggas lite i kanterna men ingen kommer till verklig skada.

Alla män vill vara Tommy och alla vill ha Catherine. Inte du? Är du säker? Jag tror dig inte!

Äntligen vet vi vilka de är.

Under filmens gång får vi se en brokig samling av minimalistiskt men perfekt porträtterade människor: en trött sopåkare, en gammal dam som kände Pissarros son, börsmagnater, muséevakter och andra körsångare. Tommy och Catherine njuter av miljön och statisternas yr, tar för sig, samspelar, kommer nära men kan aldrig bli en del av det jordelivet.

The Thomas Crown affair är ett mytologiskt drama. Musik, miljöer, dialog, bildspel; allt är som att kliva in i en tavla målad av din själ i ett ögonblick av klarsinne. Den är en utomstående åskådares framgångsrika försök att illustrera den slutgiltiga mänskliga idyllen. När du vet vad filmen handlar om är slutet det enda tänkbara. Det är inte ett Hollywoodslut, det är ett nödvändigt slut.


The Thomas Crown affair ligger bortom det mänskliga planet och förtjänar, nej kräver, ett betyg bortom den mänskliga skalan. Därför ger vi The Thomas Crown affair 5.1 små trevliga Renoirer av 5.

Betyg: 5.1/5

Catherine: Men make women messy.



11 kommentarer:

  1. "Alla män vill vara Tommy och alla vill ha Catherine".

    Det kan vara så att även det motsatta är sant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det mycket väl vara, jag hoppas det i alla fall, men vi tyckte det var lite förmätet att skriva kvinnorfolket så på näsan...

      Radera
  2. Fredagspoesi in motion! :-)

    Och det är inget fel på rullen i min bok heller. Jag tillhör dem som håller den ganska högt...dock kanske ej på olympennivå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. But of course!

      Men nästa gång du ser filmen kommer du ha denna revy i tankarna och då kommer den växa, kanske till och med till olympennivån!

      Radera
  3. Eller kanske inte...

    http://bilderord.wordpress.com/2011/02/14/the-thomas-crown-affair-1999/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just så med mytologiska sagor, likt Ikaros med sina vingar av vax är Tommys bedrifter inte alltid helt realistiska. Människan kan flyga och tavlan kan vikas i en väska utan att skadas.

      Radera
    2. Vill du ta den vägen, är du i din fulla rätt. Själv har jag lite svårt att se den mytologiska aspekten, mer än som en ursäkt för en halvdan film ;)

      Från Simpsons Halloween-avsnitt säsong 11 med Lucy Lawless på ett Sci-Fi-konvent:
      "Frink: In episode BF12, you were battling barbarians while riding a winged Appaloosa, yet in the very next scene, my dear, you're clearly atop a winged Arabian. Please do explain it.
      Lawless: Ah, yeah, well, whenever you notice something like that, a wizard did it.
      Frink: I see, all right, yes, but in episode AG4 --
      Lawless: Wizard."

      Radera
    3. Haha, suveränt svar av Lawless. Laglöst svar.

      Men, ja, vi väljer att ta den vägen. Om du inte ser filmen på det viset vad är då kvar? Då är den bara en heistfilm där saker och ting är mer eller mindre ologiska. Och om jag skulle ta din väg, skulle jag inte i första hand fundera på den vikta tavlan. Jag skulle fundera på, länge, hur tavla nr två stals... Hmmm, hur gick det till? I en värld utan gudar - helt omöjligt. För Tommy inget problem...!

      Radera
    4. Fast grejen med tavla nummer två är att eftersom vi inte får veta allt finns fortfarande möjligheten att det _kan_ gå ihop, något som inte återstår med tavla nummer ett.

      Jag tror det helt enkelt handlar om att jag upplever filmen som så pass jordad i verkligheten att jag har svårt att ta det mytologiska/allegoriska spåret. Plus att den inte engagerar mig, då är det ju så lätt att man hakar upp sig på mindre detaljer. Blir man involverad i karaktärerna och deras historia, finns en helt annan möjlighet till överseende. Brosnan och Russo är för platta och plastiga för min smak just här.

      Radera
  4. Jag tror det här är ett exempel på fenomenet "recensionen är bättre än filmen". ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är allt för vänlig. Vi tackar och bugar.

      Radera