torsdag 24 maj 2012

Holiday (1938)


When I find myself in a position like this, I ask myself what would General Motors do? And then I do the opposite! 

När jag och Frans kollar på film tillsammans brukar det bli en faslig blandning, gammal och nytt. Den första filmen vi såg under hans besök i helgen var komedin Holiday från 1938. Cary Grant och Katharine Hepburn gjorde fyra filmer tillsammans och två av dem var från 1938. Vilken biljett. Tala om ett dream team.

Katharine Hepburn och Cary Grant i lekrummet.
Den andra filmen från 1938 med detta dream team är screwball komedin Bringing up baby. Det är en av få filmer jag skrattat till så att jag bokstavligen gråtit. Förväntningarna var därmed något sneda. Detta är inte en screwball utan det är en romantisk komedi uppblandad med politisk satir. En annorlunda mix sannerligen.

Holiday kretsar kring Johnny och Julias kommande bröllop. De har träffats på semester i Lake Placid. Väl hemma upptäcker Johnny att Julia kommer från en mycket förmögen familj. Han slits mellan karriär samt rikedomar och drömmen om att resa ut i världen för att finna sig själv och meningen med livet. På förlovningsfesten träffar så Johnny sin fästmös familj och hennes storasyster Linda. Karusellen kan börja.

Julia, Linda, Johnny och Ned i lekrummet
Filmen tar lång tid på sig att sätta upp karaktärerna och kärnfråga. För lång tid, den är ganska seg under första halvan. Men efter Hepburns entré i handlingen tar det fart rejält. Hon vägrar gå på festen och stannar uppe i lekrummet där mycket av filmens handling utspelar sig. Lekrummet är den stora vattendelaren i filmen. De som gillar rummet är de som är livsbejakande och "crazy"; Linda, bror Ned, Johnny och Johnnys kompisar professor Potter med fru. De som inte gillar rummet är de traditionella tråkmånsarna; Julia, fadern och de kyliga kusinerna. 

Linda tillsammans med paret Potter. Observera Hepburns hatt, liknande den hon hade i Bringing up baby
Som romantisk komedi är Holiday långt ifrån perfekt. Den är lite seg och inte så humoristisk som jag väntat mig. Det som lyfter filmen är dess samhällskritik. Endast ett decennium före de antikommunistiska vindarna som senator Joe McCarthy drog igång leker Holiday med vad som är amerikanskt eller ej, vad förväntas man göra med sitt liv och vad är framgång i livet. Denna krydda gör filmen mycket intressant. 

Skåpespeleriet är också en av filmens styrkor. Cary Grant spelar den kapable men lite lätt rådville Johnny helt perfekt, men detta är ändå Katharine Hepburns film. Såklart. Hon är en naturkraft som inte går att stoppa och helt underbar att se gång på gång. Här får hon spela den viljestarka och modiga kvinna som hon spelade så bra. Det är en roll som är väldigt lik hennes roll i Bringing up baby och likaledes hennes roll i parets mästerverk The Philadelphia story (en film jag måste se om så att jag kan jacka upp betyget till en femma).

Jag tyckte att Holiday inte nådde upp till den komiska höjde från Bringing up baby. Den har heller ingen chans mot The Philadelphia story, men den är mycket sevärt, inte minst för den underbara duon Hepburn-Grant. Den kommer antagligen växa vid en omtitt, och den innehåller flera scener som jag skulle kunna tänka mig ta fram och titta på bara för att få en "pick me up". Jag ger Holiday tre livsavgörande beslut av fem möjliga.

Betyg: 3/5 

9 kommentarer:

  1. Kul med lite gammalt. Tyvärr tillhör inte denna någon av mina favoriter, den är lite tråkig. Jag gav Holiday en svag trea. Men med det sagt uppskattade jag inte heller Bringing Up Baby eller The Philadelphia Story. Har haft lite svårt för Hepburn i just dessa filmer faktiskt. Men hon har även varit riktigt imponerande i några andra roller.

    Bringing Up Baby är en sån film som man antingen skrattar ordentligt till eller helt enkelt inte uppskattar. För mig var det det sistnämnda. Då gillar jag His Girl Friday klart mycket mer. En härlig screwball-komedi som fick mig att skratta mycket mer.

    En smaksak vad man gillar mest helt enkelt.

    SvaraRadera
  2. Movies-Noir: Du är så hård mot gudinnan! Var inte det. Allvarligt talat. Jag har bara sett The Philadelphia Story en enda gång. Det är nästan som att inte sett den en enda gång. Men där är hon ju underbar!

    Vi tyckte ju båda att denna inte är en ren komedi, mer en drama som du skriver. Vi gav den nästan samma betyg också.

    Sen håller jag också med dig om att James Stewart är mer älskvärd.

    SvaraRadera
  3. Hon kan bli lite för mycket. Men en mycket duktig skådis var hon. Ett tips, om du inte sett den, är att se The Lion in Winter (1968). Hon och de övriga är riktigt bra. En trevlig och bra klassisk film dessutom.

    Själv har jag sett The Philadelphia Story två gånger, men det har inte klickat... än ;) Vill inte ge upp då det trots allt är enda gången Stewart och Grant spelade tillsammans.

    SvaraRadera
  4. Jag har inte sett The Lion in winter. Tack för tipset.

    Jag tror nog att det klickar när du ser den nästa gång, tredje gången gillt!

    SvaraRadera
  5. Håller med om det mesta här! Holiday gav jag en svag trea, Bringing Up Baby var betydligt roligare. Den fick en stark trea av mig. The Philadelphia Story är bättre än båda och den får en fyra. :)

    James Stewarts fyllescen i The Philadelphia Story är bland det bästa jag har sett förresten. ;)

    SvaraRadera
  6. Svart Noir: du har ju bra filmsmak, vetja! :-D

    Fyllescenen är underbar. Men är det bara en scen? Var det inte typ halva filmen eller nåt sånt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du verkar ha det med!

      Tänker främst på denna scen:

      http://www.youtube.com/watch?v=o1PEW45pOog&feature=related

      Ler som ett fån när jag ser den. :)

      Har du sett The Shop Around the Corner med James Stewart förresten? En underbar romantisk komedi!

      Radera
    2. LOL. "I bring you greetings!"

      Nu vill jag se om filmen dirket, men ack får besök av syster Lisa med familj idag.

      Jag har inte sett The shop... men hörde om den på Filmspotting. Den vill jag också se!

      Radera
    3. "Yes they do, don't they" LOL

      Radera