Jaha, vad hände 1992 egentligen? Jag bodde i alla fall i studentrum på Rackarberget. Jag flyttade dit efter några år i dito i Flogsta. Därför tog jag med en bild från ett kök i Flogsta.
1992 kom debutskivan från de brittiska "shoegazing"-bandet Catherine Wheel. Tänk er en naturlig förlängning och förnyelse av vad Cure gjort och stod för under 80-talet. Jag fick en kassett av syster Pillan med Ferment på ena sidan och The Verve på andra sidan. Catherine Wheel blev ett av mina absoluta favoritband. De släppte sex skivor och en massa singlar innan de lades ner av sångaren Rob Dickinson. På wikipedia beskrivs de som influerade av Pink Floyd, Husker Du, Queen, Black Sabbath, Rush, The House of love och Talk Talk. Debuten Ferment ligger inte uppe på spotify, men en av singlarna finnes där: I want to touch you.
Men deras "magnum opus" är Black metallic.
The Cure släppte sin senaste riktigt bra skiva i och med Wish. Det är tio år sedan de gjort något fantastiskt! Skärpning Robert! Jag lyssnade på skivan en hel del, och såg dem live på Globen under Wish-turnén. Här kommer en lite mörkare låt From the edge of the deep green sea, och en lite poppigare Friday I'm in love.
Alice in Chains andra skiva Dirt är deras bästa och en skiva som alla musikälskare borde ha i sin samling. Jag börjar lite lugnt med låten Rooster. Kolla in Layne Staleys sång! Grymt skön! Låten Would? var med på soundtracket till Ameron Crowes film Singles och den är nog deras kändaste låt numera.
Madonna började gör mer och mer stabila skivor. Hon utvecklades mer och mer till att bli en riktigt bra musikartist, inte bara en bra underhållare och show woman. Skivan Erotica innehåller favoriten Deper and deeper.
Bonuslåtar denna gång:
Lisa Nilsson stod för det svenska undret. Den perfekta dejtinglåten Himlen runt hörnet.
Whitney Houstons cover på Dolly Partons I will always love you är kanske uttjatad, men ack så bra!
Screamin Trees med ytterligare en låt från det excellenta soundtracket till Singles Nearly lost you.
Min kompis Sverker uppmärksammade mig på Dream Theater för en tio år sedan. Han bjöd mig på konsert med dem på Globen. Världens längsta låtar. Min favoritlåt kommer från 1992 och skivan Images and words: Pull me under.
Ännu en ösig förfestlåt. Arga killarna i Rage against the machine Killing in the name.
Årets video stod Madonna för... Erotica.
Nästa gång tar vi oss an 1993 och då möter vi Fripp och får möta två nya band. Ha de!
Har inte hunnit lyssna, men måste bara tvärkommentera: är du säker på att du inte bodde i en korridor på Pedaggogränd uppe i Umeå istället? ;) Jag svär, den blå färgen är exakt likadan!
SvaraRaderaLOL. Jag tror att jag var nykter någon gång under studietiden i alla fall, och då sa de att det var Uppsala vi var i... Men vem vet?
SvaraRaderaEller så är det så att det finns någon lycklig färghandlare "där ute" som har fått ensamrätt på färg för studentkorridorsköksluckor!
Vad ar det i dunken?
SvaraRaderaCatherine Wheel: Jomenvisst det här lät mer än ok
SvaraRaderaCure: Detta var sista Cureplattan jag köpte. Den är bra men lite beige. Det flesta låtarna är bra men ingen sticker direkt ut. Tyckte jag då. Har inte hört skivan på många år och upptäcker till min fårväning att det finn ju en massa bra låtar; Doing the unstuck, Apart, High m.fl. Får lov att blåsa bort lite damm från Cure avdelingen i cd-stället :)
Whitney Houston gjorde musik som jag verkligen avskyr. Inte för att den är dålig utan därför att den är så erbarmligt tråkig.
Annars var det en del nytt men inget jag fastnade för sådär på direkten.
Frans: Bra fråga. Vad är det i dunken?
SvaraRaderafilmitch: Med tanke på att mycket av våra musikaliska referenser överlappar varandra tycker jag absolut att du ska kolla upp CW. De är sagolikt bra.
SvaraRaderaApart är en favoritlåt, men den passade inte bäst för som smakprov.
CW lät som att det skulle kunna vara helt ok, får läggas i testa-vidare-högen ;) Men vad VAR det för skruvad kommentar under Youtube-klippet? Ser du enhörningar?
SvaraRaderaThe Cure känner man ju igen och de har som sagt aldrig varit några stora favoriter. Alice är ok men jag tror att jag gillar Pearl Jam bättre. Men fasen vad sugen jag blev på att se om Singles :)
Trots ojämnhet tycker jag nog bättre om gamla (dvs unga) Madonna, den här typen av pop tycker jag oftast är lite tråkig.
Och nej, Whitney är inte bra. Inte på någon fläck. Jag kan möjligen sträcka mig till att hon är ikonisk.
:-D
SvaraRaderaDet är ju den perfekta beskrivningen av känslan i låten, Black Metallic...
"screw the lyrics, this is the soundtrack to the last unicorn standing at the edge of a glen surrounded by heavily armored and armed knights and soldiers, and the unicorn knows his fate is nigh, so he lowers his horn and it glows and tears drop from his eyes and strike the stones and explode into impossibly beautiful colors, then he raises his head and thunders across the meadow at unbearable speeds until he becomes a white blinding flash then he dissipates to nothing. Swords drop."