"Färjan" av Mats Strandberg

Av förklarliga anledningar ville jag läsa Färjan av Mats Strandberg. Detta är en riktigt najs svensk genreroman. Genialiskt nog blandar Mats det så svenska fenomenet med finlandskryssning med vampyrskräck och skapar något lika välkänt som nytt. Jag vill ha mer av detta slaget av böcker och film på den svenska popkulturella arenan. Vill se annat än socialrealism, familjekomedi och polisfilm.

Boken är upplagd på ett intressant sätt där varje kapitel beskriver perspektivet från en av ett antal huvudpersoner. Endast ett fåtal kapitel viks åt allmän handling, resten är ur någon olycklig persons "point of view". Strukturen är effektiv och skräckhistorien är en riktig bladvändare. Det går nästan inte att läsa boken långsamt! Det är inte det lättaste att jonglera så många huvudpersoner som Mats gör men han lyckas över förväntan bra. Dess struktur, korta distinkta "scener", gör den också lämplig för att ligga som grund för en filmatisering vilken redan är planerad. Jag håller tummarna för att filmen snart ser dagens ljus.

Som skräckroman är boken ändå ganska snäll. Jag hävdar att den passar till nästan alla läsare, kanske med undantag av medelålders damer från Lidingö. I första halvan av boken beskrivs miljön och alla grupper av människor på färjan. Det dolda hotet ruvar och spänningen är påtaglig. Under den andra halvan har odjuren släppts lösa och det blir rejält actionfyllt. Precis som i Alien förtas den andäktiga spänningen lite när man fått se monstret. Flera riktigt blodiga scener passerar revy, men Mats håller sig oftast från att beskriva det mest slabbiga i detalj. Vissa notabla scener undantagna! Istället ligger hans fokus på individerna och deras relationer. Som det ska vara.

Persongalleriet är underbart. Jag har personligen inte åkt finlandsfärja speciellt många gånger men jag känner väl igen miljön. Mats är briljant på att beskriva de olika typer av folk som åker på dessa färjor. Jag håller nästan bokens inledning som dess starkaste då vi får följa de olika karaktärerna före helvetet bryter ut. Slutet är i och för sig också bra. Jag gillar att Mats har utvecklat en egen vampyrsort, en som inte följer alla gamla regler med vitlök, solen, vigvatten, kors och allt det där. Speciellt beskrivningarna hur omvandlingen går till när någon blivit smittad var exalterande. Jag gillar också skarpt att de nyvaknade får olika roller och personligheter inom vampyrsläktet. Det finns en utarbetad värld i bakgrunden till denna historia som jag gärna skulle läsa mer om! Vissa karaktärer känner jag att jag inte fick umgås med tillräckligt mycket, mest notabla Pia och Adams mamma.

Det är också lite kul att ingen tydlig enskild huvudperson finns. Mats döljer ganska väl vilka som får överleva ett tag och vilka som faller offer för vampyrsmittan tidigt. I efterhand kan man kanske förstå varför han lät vissa leva längre men mitt under läsningen kändes det som att tombolan bestämde vem som skulle få leva eller ej. Det är bra skrivet helt enkelt.

Jag slukade boken på några få "sittningar". Mycket spännande och en stark rekommendation till de som kan tänka sig en skräckroman som har lite övernaturliga ingredienser.