The Tree Of Life (2011)

Mrs. O'Brien: There are two ways through life: the way of the nature, and the way of Grace. You have to choose which one you'll follow.

Så, nu kan jag inte skjuta upp att skriva min revy om denna sällsamma film längre. Jag, Josqen och hans fru Britta gick och såg filmen förra veckan. Jag var nästan lite nervös inför visningen. Vad skulle jag få se? Vinnaren av guldpalmen och en lyrisk revy av Matty på Filmspotting för en film som också är känd för att folk lämnar biografen och kräver sina pengar tillbaka.

Mrs. O'Brien: Nature only wants to please itself. Get others to please it too. Likes to lord it over them. To have its own way. It finds reason to be unhappy when all the world is shining around it.

Terrence Malick bygger på sin mytomspunna image med denna film. Den är ganska udda, minst sagt. Filmen har tre delar. Den större delen av filmen, mittendelen, är en barndomsskildring. Malick beskriver en uppväxt som antagligen är hans egen, Terrence's barndom.

I form av en ström minnen tänker den äldste sonen Jack tillbaka på uppväxten i Texas på femtiotalet. Som vuxen ser vi Jack som en framgångsrik arkitekt. På något sätt får jag för mig att Jack blivit som hans far var. Hård, olycklig och missnöjd. Fadern kämpade i hela sitt liv, alltid med en känsla av otillräcklighet och missunnsamhet.

Mrs. O'Brien: Grace doesn't try to please itself. Accepts being slighted, forgotten, disliked. Accepts insults and injuries.

Jacks yngre bror som var den känslige och konstnärlige dör vid 19 år ålder. Detta får vi veta i början av filmen. Det känns som att han kanske tog livet av sig, men vem vet. Barnens mor lever också under faderns mörka skugga, men då tillfälle ges leker hon med barnen och berättar sagor. Hon kämpar inte emot naturen, men är ändock helt beroende och påverkad av densamma.

Mrs. O'Brien: I give him to you. I give you my son.

Jag tror att Malick har väldigt mycket han vill säga med denna film. Hans film "The thin red line" känns mycket nära denna film rent tematiskt. Människans kämpande att komma framåt kontra naturens skönhet och hårdhet. "The tree of life" kräver sin åskådare, det lilla som sägs är antagligen av största betydelse. Filmen avslutas med att den vuxne Jack går på stranden och möter alla människor i sitt liv. Är detta Malick's sätt att beskriva något gudomligt i vår värld? Vad vill han med denna scen? Blir Terrence förlåten?

Mrs. O'Brien: Help each other. Love everyone. Every leaf. Every ray of light. Forgive. 

Efter en kort sekvens från femtiotalet i inledningen av filmen får vi i en 15-20 minuter lång sekvens se universums födelse och jordens tillkomst. Naturens kraft och skönhet. Människan är liten, liten i jämförelse. Det känns som att Mr. O'Brien's livslånga kämpande inte har en sådan stor betydelse i jämförelse! Men hans kämpande hade uppenbarligen en mycket stor påverkan på den lille Jack. På den lille Terrence. Komplex film.

Vid vår visning blev det lite oroligt bland bänkarna när den långa skapelsesekvensen visades. Och fantastiskt nog gick reste sig ett par och lämnade visningen. Otroligt kul, vi fick se det som jag läst om inför filmen. Jag hoppas att de inte fick pengarna tillbaka.

"The tree of life" ska ses med magen, man ska nog inte försöka analysera filmen för mycket. Den betyder det som du som åskådare känner när du ser filmen. Den betyder en massa för Malick, och för Terrence. Vad den betyder för dig som åskådare är nog sekundärt för honom. Men viktigt för dig.

Mrs. O'Brien: The only way to be happy is to love. Unless you love, your life will flash by.

Jag definierar betygen tre och uppåt som att de ska gälla för filmer som jag kan rekommendera. "The tree of life" är en film som jag i allra högsta grad vill rekommendera. Den är något helt annorlunda. Annorlunda är bra. Jag är mer fascinerad av filmen än känslomässigt berörd. Jag tycker om att tänka på den. Intellektuellt.

Till slut ger jag "The tree of life" fyra liv av fem möjliga.

Betyg: 4/5