Don't you know me Kansas City? I'm the new Berlin Wall. Try and tear me down!
Det var nu andra gången jag såg filmen. Första gången var då jag och Johan såg den på Filmfestivalen 2001, mitt första år på filmfesten. Jag kom ihåg den som en party-film, bra musik och en hysterisk Hedwig i högform. När vi nu såg den upptäckte jag, och Johan också blev jag varse under eftersnacket, att filmen är mycket allvarlig och mörk i vissa delar. Det finns en tecknad sekvens tidigt i filmen som lade sordin på stämningen ett kort tag.
Men slutet av filmen är oemotståndligt där låtar och handling lever i en perfekt symbios. Filmen är en blandning av musikal och drama med vissa scener illustrerade genom barnsliga teckningar medan andra scener består av drömlika fantasisekvenser. "Hedwig and the angry inch" är mer en upplevelse än en normal berättelse i filmformatet.
Grundmaterialet kommer ju som alla vet från John Cameron Mitchell's hyllade off-Broadway musikal och den bygger löst på hans egen uppväxt i Västberlin (hans alter ego skulle i så fall vara Tommy Gnosis...).
Det går ju inte att skriva en revy om "Hedwig" utan att nämna musiken. Jag kommer ihåg att jag första gången var helt uppfylld av låtarna som framförs i filmen, och precis samma känsla infann sig denna gång igen. Låtarna osar av sjuttiotal och är influerade av David Bowie, Lou Reed och kanske lite Iggy Pop. Mina favoritlåtar från filmen är "Midnight radio", "The origins of love" och "Wig in a box". Soundtracket är en kär cd i samlarhyllan där hemma.
"Hedwig and the angry inch" är både rolig och sorglig, både desperat och kärleksfull, och både eftertänksam och extatisk. Filmen var 2001 års största överraskning och den står sig bra än idag.
Jag ger "Hedwig and the angry inch" fyra misslyckade könsoperationer av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Jag är nog inte riktigt lika överväldigad av den här som du, men fanns absolut mycket att fästa sig vid. Jag tyckte den var egensinnig på ett ganska skönt sätt. Har du förresten sett dokumentären "Jag är min egen kvinna"?
SvaraRaderaDen har jag inte sett. Jag är inte så jätteintresserad av ämnet, men om det är en bra dokumentär kan den kanske vara värd att se!
SvaraRaderaKan du tipsa om den för att det är en bra dokumentärfilm, eller var det bara för att den rör sig i samma ämnesområde som Hedwig som du kom att tänka på den?
Det var nog temat, mer än dokumentär-känslan. Utforskandet av transpersonligheten och de rätt bisarra situationer som kan uppstå.
SvaraRaderaOk, jag förstår. Jag menade att en bra dokumentär kan göra vilket specifikt ämne som helst intressant, men vilket specifikt ämne som helst innebär inte en bra dokumentär.
SvaraRaderaJag kanske inte springer benen av mig för att se just den då...