Community - Season 3 (2011-2012)

Community är en trevlig serie. Den är mysig, fylld av popkulturell metahumor och bitvis riktigt rolig. Med dess korta 22-minutersavsnitt vore det lätt att plöja igenom en säsong på en vecka men jag tycker det vore att "slösa" med avsnitten. För mig har det funkat bättre med att se ett avsnitt lite då och då. Har helt enkelt kollat på serien långsammare än ett avsnitt i veckan hur konstigt det än låter.

Under tredje säsongen har karaktärerna en så stabil bas att stå på att karaktärsdriven humor firar tirumfer mest hela tiden. Vi åskådare vet hur huvudpersonerna tänker och beter sig och då skapas en grund för humor när de går från sina vanor eller utsätts för konstiga situationer. Samtidigt har nyhetens behag med seriens alla popkulturella referenser lagt sig lite.

De flesta i studiegruppen har genomgått en utveckling så att de blivit mer och mer jämlika i hur roliga de är. Favoriten är fortfarande Annie (Allison brie) som oftast hamnar i dråpliga situationer. Svagaste kortet är Pierce (Chevy Chase) som är för extrem för att gå hem hos mig. Av birollerna älskar jag Dean Pelton (Jim Rash)  men jag tycker fortfarande att Chang (Ken Jeong) är riktigt trist. Tyvärr spenderas en hel del tid mot slutet på en lång tråd om hur Chang tar över Greendale. Det är synd då detta är en serie lik Seinfeld som inte handlar om något och som är bäst när den tillåts handla om just inget.

Säsongens, och hela seriens, bästa avsnitt är avsnitt 4 "Remedial chaos theory" där ett ödesdigert tärningskast skapar sex parallella tidslinjer. Gänget är på inflyttningsfest hos Abed och Troy. Jeff slår tärning om vem som ska gå ner och släppa in pizzaleveranskillen. Hela avsnittet är glimrande med alla variationer på samma tema och låten Roxanne från The Police används på ett förträffligt sätt. "Roooooxanne..."

Två andra avsnitts om jag fann lite extra roliga var avsnitt 10 "Regional holiday music", seriens julavsnitt där de driver med tv-seriekollegan "Glee" samt avsnitt 11 "Urban matrimony and the sandwich arts" där Shirley och Andre ska återgifta sig och Annie och Britta förbereder bröllopet.

Community är en skön serie. Den ligger i en övre del av listan på komediserier jag följt. Jag hastar långsamt vidare med säsong 4.

Betyg: 3/5

Community - Season 2 (2010-2011)

Några korta ord om andra säsongen av Community. Detta är en komediserie med så där härligt korta och distinkta 21-minutersavsnitt. Varje avsnitt avnjutes som små noveller. Serien blinkar ofta mot popkulturella företeelser, filmer eller andra serier. Ibland kan hela avsnitt gå i en stil som lånats från förebilderna. Det var väl under denna säsong ett helt avsnitt spelades med små dockor i stop motion (Ep11, Abed's uncontrollable Christmas). Kul idé men inte lika roligt som det kanske ser ut på pappret.

Karaktärernas roller i gruppen har nu förtydligats. Jeff Winger är seriens Jerry Seinfeld, Ted Mosby eller Leonard Hofstadter. Jeff funkar bra som gruppens "normale" kille, den centralfigur serien kretsar kring. Jag tycker Jeff spelad av Joel McHale har vuxit under säsong 2. Han är varken roligast eller konstigast, men en viktig bit i pusslet.

Seriens galne figur, dess Kramer, Sheldon Cooper eller Barney Stinson är såklart Abed Nadir (Danny Pudi). Och han är givetvis en av favoriterna, men min största favorit, den karaktär som ger utrymme för allra mest karaktärsdriven humor är de underbara Annie Edison, spelad av Alison Brie. Hon är säsongens vinnare om du frågar mig. Shirley står för en hel del roliga inslag. Chevy Chase är en udda figur i serien. Behövs han ens? Jag är inte säker på det. Han är inte speciellt rolig i de flesta avsnitten. Självklart gör Community en grej av det och under slutet av säsong 2 och inledningen av säsong 3 undrar gruppen detsamma - behövs Pierce? Britta, Troy och Ben Chang är kul ibland men inga stora favoriter. Bland birollerna älskar jag givetvis Dean Pelton (Jim Rash). Professor Duncan är också en kul prick.

Community växer och tillhör numera en av mina favoritkomediserier. Säsong 3 har redan påbörjats, om än i lagom takt.

Några av säsongens bästa avsnitt:
Ep6 Epidemiology. Den med ett Halloween-party där alla blir zombies

Ep10 Mixology certification. Den där Troy fyller 21, gänget går ut på bar och alla blir fulla. Annie superlustig som slutty storstadstjej!

Ep14 Advanced Dungeons and Dragons: Den med Fat Neil

Ep16 Intermediate documentary filmmaking: Den där den obligatoriska referensen till Firefly... "the unjust cancellation of Firefly..."

Ep21 Paradigms of Humam memory: den där gänget tänker tillbaka på tidigare episoder, varav vi knappt känner igen en enda scen! LOL. (nya scener, inte alls en standard-titta-tillbaka-på-bästa-klippen)

Ep23 A fistful of paintballs och Ep24 For a few paintballs more: Dubbelavsnittet som avslutar andra säsongen med ett gigantiskt paintballkrig där allt från klassiska westerns, Battle royale och Star Wars refereras till. Paintball-krig igen! Precis som avslutningen av säsong 1. Hahaha, galet bra.

Betyg: 4/5

Community - Season 1 (2009-2010)

Efter ivrigt påhejande från killarna i Har du inte sett den?-podden blev jag nyfiken att ge Community chansen. Med Johan i spetsen pratade de om serien som om den vore brons, silver och guld. Framför allt skulle serien vara överfull av popkulturella referenser.

Jag har nu sett första säsongen och jag kan meddela att det var till belåtenhet. Nej, det är inte den bästa serien jag har sett, men den är mycket, mycket bättre än många andra serier som rullar i tablåerna.

Egentligen var jag insåld på serien redan efter första avsnittet då det tungt refererade till favoritrullen The Breakfast Club. Och redan efter några få avsnitt kände jag att detta var karaktärer som man kan lära känna och trivas med.

Som navet i gruppen ser vi Jeff Winger. Han är ok men kanske inte favoriten. Han är mer som Ted i How I met your mother, han är navet i gruppen som driver handlingen framåt och förankrar galenskaperna i en lite tryggare grund. En av seriens lustigaste figurer, kanske denna series motsvarighet till Sheldon Cooper, är Abed Nadir. Hur kan man misslyckas med karaktären som är streetsmart, har autism och är snabb som vinden? Bland killarna är otroligt nog den gamle favoriten Chevy Chase den som sticker ut som svagaste kortet. Visst, han har sina ljusa stunder under säsongens gång, men det känns lite som att han är lika sorgligt malplacerad som hans karaktär Pierce är. Eller så är det ett tecken på briljant manus och skådespeleri från honom som gör att jag känner som jag gör...

Sen har vi the ladies... "Big boobs, medium boobs and black boobs". LOL, jag höll på att kissa på mig av skratt när Señor Chang efter ett helt läsår refererade till dem med den summeringen.

Medium boobs - Britta. Hipstertjejen med  höga ideal och medelmåttiga engagemang som Jeff blev betuttad i från första scenen. Jag gillar henne. Hon är ok och lite udda för en kvinnlig karaktär i en serie som denna vilket alltid piggar upp lite. De övriga två är kanske inte lika unika.

Black boobs - Shirley, frånskild proud mama med två små pojkar hemma. Hon har många av säsongens roligaste kommentarer och små instick. Hon är som ett IV dropp som matar serien med injektion efter injektion av humor. Också en bra balans till den lite buffliga och hysteriska humorn som Pierce levererar.

Till sist har vi big boobs - min favorit Annie. Hon är underbar! Kan tilläggas att hon har anatomiskt proportionerliga "big boobs". Alison Brie är snyggast, men framför allt otroligt rolig i drifterna med sin karaktärs oskuldsfullhet som före detta nördig plugghäst som krossats under sina egna och andras förväntningar. Hennes resa via psyket till att bli en "hottie" ger underlag för otal permutationer av komiska situationer. Speciellt scenerna mellan henne och Dean Pelton var extra vederkvickande. Ett av säsongens roligaste avsnitt är S01E11 "The politics of human sexuality". Med dess vassa och fyndiga dialog och tjejernas plot för att hjälpa Annie i hennes uppdrag att inför studenterna demonstrera hur man applicerar en kondom på en anatomiskt korrekt penisattrapp var det en höjdpunkt.

Community har inte svävat upp till toppen av humorserier (än), men den ligger på en hög höjd och svävar lite under toppskiktet. En extra skjuts uppåt fick serien i och med avsnittet S01E23 "Modern warfare", det med en paintballtävling på campus. Studiegruppen diskuterar Jeff och Brittas relation vilket tröttar ut Jeff och han går ut till sin bil för en liten lur. När han vaknar är hela campus ödelagt med tydliga tecken på en furiös kamp. Avsnittet övergår här till en blandning av alla action/överlevnadsfilmer man sett. Där finns Battle Royale, Die Hard, Pulp Fiction och så vidare, och så vidare, allt i en färgglad mash up. Otroligt kul avsnitt och den episoden jag har överst i minnet från säsong 1.

Jag kommer definitivt se vidare på denna serie.

Betyg: 4/5

(500) Days Of Summer (2009)

Author's note: The following is a work of fiction. Any resemblance to persons living or dead is purely coincidental. Especially you Jenny Beckman. Bitch.

I jakten på bästa filmen från 2009 tittade jag om en film jag såg hos "The Frans" i vintras. Jag ville se om den var så bra som jag kom ihåg den. Den är bättre. "(500) days of Summer" är en otroligt bitterljuv kärleksfilm. Som berättarrösten berättar i början:

Narrator: This is a story of boy meets girl. But you should know up front, this is not a love story. It's a story about love.

Detta är en film som mycket påminner och ibland till och med övertrumfar "Almost famous", och som ni som känner mig lite bättre vet är "Almost famous" en av mina absoluta favoritfilmer. Båda är skrivna med verkliga personers personliga erfarenheter som grund för manuset. De har tämligen enkla handlingar och är helt karaktärsdrivna. Där är det där igen. Karaktärer och dialog. Goa saker. I båda filmerna spelar musiken en stor roll också. I "Almost famous" på ett mer direkt sätt, i "(500) days of Summer" är det låtarna som spelas i soundtracket som är så bra. Bra låtval i denna typ av film är ett starkt koncept.

Som den filmintresserade läsaren säkert redan ropat ut är också en av de två huvudpersonerna i "(500) days" med i "Almost famous" - den begåvade Zooey Deschanel. Hon är helt underbar här. Mer sådana kvinnor på film säger jag! Filmens stjärna är dock Joseph Gordon-Levitt. Han är fantastisk. Detta är en blivande storstjärna mina damer och herrar. Jag såg honom som värd på SNL häromdan och han är en show- och dansman också. Mångfacetterad, verkligen. Han var också med i en av de senaste årens största positiva överraskningarna "Brick". Revy kommer vid annat tillfälle.

Ok, så filmen handlar om Tom (Gordon-Levitt) och hans 500 dagar med och utan Summer (Deschanel). Tom tror på och söker den enda rätta kärleken här i livet. Summer tror inte på det konceptet och vill vara ledig, men går gärna på Ikea med Tom.

Narrator: She loved only two things. Her long black hair, and the fact that she felt nothing when she cut it off.



Som med alla bra filmer är det egentligen inte handlingen som är viktig. Det är känslan i filmen, charmen hos huvudpersonerna, eller bi-rollerna. Det är dialogen, aha-känslan när sanningar lyfts fram, och igenkännandets sötma eller bittra eftersmak när karaktärerna krupit in under huden på en. På vissa plan kan man jämföra den med Nick Hornby's "High fidelity" även om denna film inte är lika grabbig som Hornby's bok.

Summer: Nobody loves Ringo Starr! That's what I love about him.

"(500) days of Summer" har några härliga bi-roller. Som till exempel Toms kompisar. De är verkligen genuint omtänksamma, inte cyniska eller ironiska som bi-rollsfigurer ibland tenderar bli. Vi ser också Chloe Moretz (Kick-Ass tjejen) som Toms brådmogna lillasyster. Hon ger honom relationsråd på löpande band. Även Minka Kelly i en liten, liten roll lyser som Venus om natten.

Filmen hoppar vilt i tiden. Vi får en aning om var i handlingen vi befinner oss genom räkneverket över dagarna med (och utan) Summer. Dessutom får vi följa Toms inre liv genom ett antal sinnesstämningspåvisande scener. Vid andra titten av filmen njöt jag i fulla drag av allt som kastades över mig. Dialogen är i det närmaste perfekt, jag fann inte en enda överflödig scen i hela filmen. För att citera två spralliga tjejer efter en bio för många år sedan: "Varje scen var helt underbar!!!" Detta är en film som jag inte sett för sista gången.

"(500) days of Summer" får fem Werthiska lidanden av fem.

Betyg: 5/5