Ghost in the Shell (2017)

Ghost in the shell. Detta är en remake på den kultförklarade animén som använder sk "live action", dvs vanlig film med riktiga skådespelare. Först och främst måste man konstatera att filmen är otroligt snygg. Oavsett vad som sägs om filmen har den det för sig i alla fall. Scarlett Johansson spelar huvudrollen. The internets stormar över "whitewashing". Det lustiga är att jag tycker att huvudpersonen i animén ser västerländsk ut. Carl informerar mig om att jag ser fel. Ok, då är det väl fel då... Men jag gillar Scarlett och jag gillar henne i denna film så jag är inte allt för oroad ändå. David Chen på /Filmcast lär dock gå i taket. Det ska bli skoj att lyssna på hans podcast när de snackar om denna film...

Det är svårt att flytta en idébaserad animerad film till "live action" och mycket riktigt har den nya filmen blivit mer handlingsdriven än idébaserad. Det är synd att de inte lyckats ta med sig mer av det filosofiska från originalet. En film som Ex machina visade med tydlighet att det går att lyckas med detta. Denna film påminner mig mycket mer om tv-serien Westworld, både till scener och filosofi.

Den nya Ghost in the shell ändrar också en hel del på soryn. Den adderar en backstory för huvudpersonen, har uppdaterat en del karaktärer och adderar mer om företaget som utvecklar tekniken med androider med mänskliga hjärnor. Vi får bland annat en doktor som skapat huvudpersonen, en "mother" spelad av Juliette Binoche. Hackarens natur, bakgrund och syfte har också ändrats vilket ändrar helt på filmens filosofiska grundton.

Så jag antar att de bokstavstrogna som ville att den nya filmen skulle efterapa animen i minsta detalj är mycket förgrymmade.Jag antar dessutom att de som är mest förgrymmade antagligen inte ens ville ha en "live actioN" re-make över huvud taget.

Pp plussidan är alltså filmen grymt snygg. Den bygger upp världen bra och jag den har en bra stämning. Nej visst, den är inte lika stark påd etta som en klassiker som Blade runner, men klart bättre än andra frejdiga re-makes från de senare åren, som den nya Total recall som exempel.

Folket bakom Ghost in the shell har valt att kopiera vissa ikoniska scener och kameravinklar på ett extremt bildlikt sätt. I och med att mycket av handlingen ändrats läggs dessa scener in när det passar i den nya filmen, vilket ofta är i fel ordning jämfört med originalet. Jag gillar detta och ser det som extremt snygga scener som man kan njuta av. Jag inser dock att detta mycket bväl skulle kunna vara en stor anledning till att folk ogillar filmen, så om du är en person som inte gillar denna typ av homage / stöld så kan du känna dig varnad.

Skådespeleriet var överlag bra där jag kommer ihåg Scarlett Johansson, Takeshi Kitano, Michael Pitt, Pilou Asbaek och Juliette Binoche.

Tyvärr förtas lite av filmens "gravitas" av att den mest fokuserar på händelser inte tankar men snygg underhållning för stunden i alla fall.

Jag ger Ghost in the shell tre androider av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Filmen sågs på en filmspanarträff. Här finner du andra filmspanares texter om filmen:
Filmitch
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Har du inte sett den?

Kikujirô no natsu (1999)

Damn, bröder och systrar, detta är ett bra exempel på hur överambition kan göra en film svagare än vad den borde kunna vara. Kikujiro har i botten en fin liten historia om en pojke som får hjälp av en avdankad spelmissbrukande gangster att leta efter hans mor.  Pojken och gangstern ger sig ut på vägarna och där stöter de på en vänlig husbilsresenär, en läderklädd motorcyklist med trivselvikt och hans ofta nakne kompanjon. Det är en road movie och dem gillar vi skarpt. Denna historia kan dessutom avlägset påminna om Trollkarlen från Oz, även om Kikujiro är långt från finesserna i den filmen.

Överambition
I botten en fin bitterljuv historia om pojkens saknad av sin mor och gangstern som bryr sig mer och mer om pojken. Hur gör man då för att piffa upp en sådan anrättning? Till att börja med hade det räckt med grundstoryn, men regissören och skådespelaren Takeshi Kitano ville väl använda fler verktyg ur lådan. Han adderar ett lager av slapstick humor. Alltid dessa fånerier som tar en allvarlig historia och sätter den i ett orealistiskt universum. Detta är en stil som vi sett i koreanska filmer, men det finns uppenbarligen i den japanska traditionen också. Vid närmare eftertanke har till och med mästaren Kurosawa sådana inslag också ibland.

Kitano har också lekt med berättarstilen och framför allt klippningen av filmen. En typisk scen kan vara att gangstern möter en motorcyklist som han inte känner. Han frågar bikern vart han är på väg. Klipp till att de båda är på en helt annan plats. Det visas inte hur bikern svarade eller hur gangstern övertalade honom om att få skjuts eller om hur de åkte dit. Bara ett snabbt klipp till en scen senare och det lämnas till åskådaren att fylla i luckorna. Detta är lite pretto men kan vara effektfullt som en krydda. Men efter andra, tredje, fjärde och femte gången i samma film börjar det bli tradigt och kryddan som är perfekt i liten mängd tar över och dominerar helheten. Överambition.

Musiken
Det var en fin musikslinga som spelades.

Barnskådespelare
Inte helt lyckat i denna film. Jag var inte imponerad av den lille pojken. Gangstern spelades av filmens regissör, Takeshi Kitano. Han var inte heller direkt lysande, men något mindre kass.

Roligast scen
När gangstern gick fram i hotellvestibulen och lappa till pojken för att han strövat iväg och så visade det sig att det var ett annat barn. Minen på Kitano och hans plötsliga brådska att lämna hotellet var lustiga.

Slutet
Som vanligt med japanska filmer vet man aldrig hur det ska sluta. Detta är inte Hollywood med dess förutsebara "happy endings". Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände där i slutet. Var det hon? Eller hade hon flyttat? Oklart. Gangstern förstod, jag icke. Crazy, hjälp mig, rädda mig, säg vad som hände.

Det fanns delar i denna film som var mysiga, men som helhet var jag inte imponerad. Jag ger "Kikujiro no natsu" två kompisar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Detta blev sista gemensamma filmen för Decennier the 90s. Kolla gärna in vad mina Decennier-kompisar tyckte samt vilka ordvitsar Jojje hittat på denna gång!
Christian
Jojjenito

Outrage Beyond (2012)

På tisdagen sammanstrålade jag och Johan för tre filmer, den andra dagen av tre med minst tre filmer för mig. Det är ett tufft jobb att gå på filmfesten! LOL. Dagen skulle bjuda på en japansk och två amerikanska filmer. Helt perfekta förutsättningar! Och, ja just det, för er som håller räkningen. Detta var den elfte filmen på festen för mig.

Outrage beyond visade sig vara en uppföljare till Outrage (Autoreiji) från 2010. Filmerna handlar om konflikter och intriger inom den japanska maffian, yakuzan. Jag tror att det var Jojjenito som uppmärksammade mig på att Outrage beyond var en uppföljare och i efterhand var det uppenbart. Filmen var nämligen tämligen kaotisk och förvirrande. Jag hade väntat mig en våldsam action men istället fick vi se en mycket långsam och väldigt pratig polis och tjuv-film. Handlingen fördes mer eller mindre uteslutande fram via att de allt för många karaktärerna berättade för varandra vad som hänt, händer och kommer att hända. Det är inte så bra, det är ju som Adam säger, "visa, berätta inte". Jojjenito nämnde också att den första filmen varit en riktig actiondängare. Så jag får anta att filmmakaren ville bryta av med en annan stil på denna film.

På det hela taget var detta en ganska tråkig film. Jag brukar gilla filmer som utspelas i modern japansk miljö, men denna historia skulle lika gärna kunna utspelas i vilket västerländskt land som helst. Det fanns mycket lite av den japanska vibben. Förutom alla japaner då! ? Konstigt, men så var det.

Huvudpersonen (som det visade sig) Otomo spelades av Takeshi Kitano, och han har också skrivit manus och regisserat. En av de onda, den labile förrädaren Ishihara, spelas av Ryo Kase som också dök upp i Kiarostamis Like someone in love. Jag antar att Outrage beyond kunde varit bättre om man sett dess föregångare, men det är inte säkert. Nu blev det något av en besvikelse i alla fall.

Jag ger Outrage beyond två avklippta fingrar av fem möjliga.

Betyg: 2/5