Ghostbusters: Afterlife (2021)

Man kan still undra varför. Klart de vill tjäna pengar, krama ut en skvätt till ur de av oss som vuxit upp med de gamla Ghostbuster-filmerna. Jag gillade dem men är inte ett super-fan. Därmed hoppades jag på en film som stod på egna ben och gav mer underhållning än bara fan service i form av blinkningar till förr.

Nja, filmen är helt ok. Den var underhållande under titten men egentligen står den sig tämligen slätt, den står inte ut på något specifikt sätt. Paul Rudd och Carrie Coon är inga Bill Murray, Dan Akroyd eller Sigourney Weaver om man säger så. Vi får en ny generation med Finn Wolfhard (veteran från Stranger things) och McKenna Grace. De är också ok. Damn it, allt är ok med denna film, men inget får mig exalterad.

Hmm, okey då, slutet kanske? Vad har vi på det? Jag gillade vad de gjorde, där och då i fåtöljen. Det kändes varmt i kroppen och jag log. Det är ett starkt kort att spela, att återbesöka de gamla hjältarna. Kul och det knöt ihop nuet med historiken. Bra gjort.

Men, men, jag hade ändå hoppats på något mer vederkvickande från regissör Jason Reitman (Thank you for smoking, Juno och Up in the air).

Lagom underhållande för de av er som är specialintresserade av Ghostbusters-filmerna.

Betyg: 2/5 

52 Directors: Jason Reitman

Denna vecka handlar det om Jason Reitmans filmer. Jason är en kanadensisk regissör och producent och son till legendaren Ivan Reitman, regissören till Ghostbusters.

Jason gör mestadels dramakomedier med en vass udd av samhällskommentar. Vissa filmer fokuserar lite mer på det dramatiska och visa mer på det komiska. Jag älskar genren och finner hans filmer allt som oftast mycket uppfriskande. Jag har gillat alla filmer jag sett av honom, men har ändå några kvar som jag måste diskas av.



Without further ado...

Jason Reitman topp 5

5. Young adult (2011)

Charlize Theron i trassligt relationsdrama. Ganska bra ändå.

4. Men, women & childern (2014)

Relationsdrama om den moderna människans vedermödor i en uppkopplad värld. Ensemble-film och fokus på familjerelationer.

3. Thank you for smoking (2005)

Supersarkastiskt om PR-världen för skitiga bolag, men allt är också antagligen väldigt realistiskt vilket gör det än mer skrämmande och hysteriskt underhållande.

2. Juno (2007)

En filmfestivalfavorit från det filmiska superåret 2007. Upptäckte Ellen Page i och med denna film. Hon hade en skön attityd. Vart tog hon vägen?

1. Up in the air (2009)

George Clooney är bra i huvudrollen, men det är Anna Kendrick som stjäl showen. Detta var filmen då jag upptäckte henne, en av vår tids roligaste skådespelerskor.



Jag har sett fem av Jasons åtta filmer:

1. Thank you for smoking (2005)
2. Juno (2007)
3. Up in the air (2009)
4. Young adult (2011)
5. Men, women & children (2014)

Idag bloggar Mr Christian om ryske regissören Andrey Zvyagintsev. Det ska bli spännande! Hoppa över och läs vetja!

I nästa veckas "52 Directors" blir det den okrönte konungen av amerikansk independentfilm.

Men, Women & Children (2014)

Jason Reitman har på kort tid blivit en favoritregissör för mig. "Thank you for smoking", "Juno" och "Up in the air" en en fantastisk inledning på en "direktörskarriär". Hans senaste film hade jag inte hört så mycket om. Gick den lite under radarn kanske? Det är filmen "Men, women and children" som handlar om män, kvinnor och barn. Specifikt i den uppkopplade och komplexa sociala medier-världen vi lever i idag.

Filmen handlar om hur vi nyttjar och uppslukas av fejjan, sms, internetporr, nätspelande och allt annat som finns ute på det farliga nätet. Dessa spörsmål tycker jag i alla fall är jättespännande. Det blev till och med samtalsämnet på fredagsfikat förra veckan. Hur ska föräldrar styra, kontrollera och skydda sina barn från ondskan på nätet? Eller ska vi det över huvud taget?

"Men, women and children" är begåvad med en hel drös skarpa skådisar. Här har vi Adam Sandler, Jennifer Garner, J K Simmons, Emma Thompson, Rosemarie DeWitt, Tori Black, Dennis Haysbert och en massa ungdomar som jag inte kände igen. Förutom stjärnskottet Kaitlyn Dever som vi såg som den trasiga tonåringen Jayden i "Short term 12". Här spelar hon Brandy en hårt kontrollerad dotter till Jennifer Garners Patricia. Mamman går varje vecka in och "tvättar" dotterns internet... Mamman skriver ut (!) alla sms och chattar. Garner är fullständigt vidrig i denna film. Nej, hennes karaktär. Jag antar att Garner själv faktiskt är riktigt bra. I alla fall på att spela vidrig. Var går gränsen? Hon påminner om den inskränkta och rädda figuren Kitty Farmer (Beth Grant) som vi träffade på i "Donnie Darko"...

På imdb definieras filmen som både komedi och drama, en dramakomedi alltså. Jag tycker nog att den är rolig i flera scener men den är i första han ett drama i mina ögon. Lite känslosam på sina håll och inte så lite tänkvärd. Jag gillar't. Den når inte upp till det bästa Reitman gjort men den är klart sevärd.

Jag ger "Men, women and children" tre starka kontrollbehov av fem möjliga (stark trea, nästan en fyra!).

Betyg: 3/5

Young Adult (2011)

Sometimes in order to heal, a few people have to get hurt.

En av de största positiva överraskningarna i filmens värld de senaste fem åren är nog regissören Jason Reitmans film Juno. Den bygger på ett mycket underfundigt manus av Diablo Cody. Reitman har också gjort favoritfilmerna Thank you for smoking och Up in the air.

Young adult skulle kunna vara Diablo Codys första och mest sanna manuskript. Antagligen skulle denna film inte fått klartecken om inte Reitman-Cody gjort en sådan succé med Juno. Jag skulle kunna tänka mig att Young adult är mer eller mindre självbiografisk. Den har den auran.

Charlize Theron spelar Mavis Gary som livnär sig som spökförfattare till en romanserie som vänder sig till segmentet unga vuxna (young adults). Hon drabbas av en fullfjättrad livskris när hon får höra att hennes före detta pojkvän från high school ska bli far. Hon tar sin lilla bil och åker hem till den lilla håla hon en gång växte upp i för att... jag vadå, vad tänkte Mavis skulle hända egentligen??

Charlize Theron är extremt bra i denna roll. Extremt bra. Hennes tolkning av den söndriga Mavis motiverar frågan om hon tillhör det yttersta toppskiktet av vår tids skådespelerskor? Hon bär denna film på sina späda axlar i alla fall.

Detta är en svart dramakomedi som liknar Thank you for smoking och Up in the air lite grand. De har alla tre en liknande blandning av drama och komedi. Young adult har dock mycket, mycket mer svärta. Än en gång blev jag överraskad av en film från Sommarklubben. Denna gång i positiv riktning. Jag trodde detta skulle vara en lättsam komedi, varför vet jag inte, men den är något annat. Ett väsen, en svart klibbig klump i magen, en bultande smärta bakom vänstra ögat.

Ibland kan man bli glad av att se djupt olyckliga människor på film!

Jag ger Young adult fyra uppvaknanden av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Up In The Air (2009)

The miles are the goal.

Såg en trevlig film i fredags kväll (5/3-2010). Det är Jason Reitman's tredje film "Up in the air". Jag var mycket nyfiken på filmen då den unge regissörens tidigare filmer är "Thank you for smoking" och "Juno". "Up in the air" påminner en hel del om  "Thank you for smoking", båda handlar om företags-amerika och känslan i filmerna är liknande. Jag gillade filmen, men den nådde inte upp till de högt ställda förväntningarna. George Clooney levererar som alltid. Mest övertygar dock den kvinnliga birollsinnehavaren Anna Kendrick. Hon är sensationell i denna roll. Mer av henne, tack.

Betyg 3/5